Mindblower

Epilog

Fabian gick ner för trappan med kistan som döda Mumin och Muminpappan log i. Han la kistan i mitten av rummet. Muminmamman gick fram först och kollade. Hon började gråta. Sedan sa hon någonting på Finska.
""Muumi, olit uskollisin ja rohkein ystävä, joka meillä Muumindalessa olisi voinut olla ja Muumipapa, sinä olit se joka johti meitä kaikissa seikkailuissamme vuodesta 1945 lähtien. Olette molemmat olleet parhaita, mutta nyt...", hann Muminmamman säga.
"Ursäkta, men tyvärr är det inte bara de som har gått bort", sa Fabian. Morran kom in med Mumriks kropp. Hans huvud hade ett stort hål in så att man kunde se hans hjärna. Han låg blodig i Morrans händer. Morran la honom på golvet bredvid kistan.
"När hände det här?", frågade Muminmamman. 
"Nyss, Mumrik tappade balansen, men han höll sig kvar i rännan. Muminpappan gick fram och tog tag i hans händer. Sedan släppte han honom så att han föll till marken. Han dog", sa Fabian som började att gråta. Muminmamman planerade en begravning som skulle hända inom kort. Fabian stannade för att han inte ville missa begravningen av karaktärerna. Dagen med begravningen kom. Fabian hade fått i uppgift att hålla ett tal om Mumrik, My för Mumin och Muminmamman för Muminpappan. Begravningen började med att Mymlan, Sniff, Too-Ticki, Hermulen och Mårran bär in de 3 öppna kistorna med kropparna inuti. Snorkfröken höll ett tal.
"Välkommna ska ni vara Mumindalen till begravningen av Mumin, Muminpappan och Snusmumriken. Vi ska direkt börja med att hålla tal till Muminpappan. Varsågod Muminmamman.", sa Snorkfröken. Muminmamman gick upp.
"Kära vänner, familj och alla som har samlats här idag, Vi samlas här för att hedra minnet av en exceptionell själ som har lämnat oss - den varmhjärtade och äventyrlige Muminpappan. Hans närvaro var som en färgklick i Mumindalen, och vi känner sorgen djupt inom oss över hans bortgång. Muminpappan var inte bara huvudet i Muminfamiljen, utan också en symbol för mod, generositet och en outtröttlig passion för äventyr. Hans entusiasm för livet var smittande, och hans humor kunde få oss att le även i de mest svåra stunderna. Han var en beskyddande fader och en kär make, och hans kärlek till Mumintrollet, Mumimamman och hela Mumindalen var oändlig. Muminpappan levde sitt liv med en öppenhet för det okända och en vilja att omfamna varje ny dag som ett äventyr. Han lärde oss att inte vara rädda för det okända, utan istället se det som en möjlighet att växa och lära. Muminpappan, du kommer alltid att vara i våra hjärtan. Må du nu vandra vidare på de stigar av äventyr som du älskade så mycket. Tack för allt du har gett oss och för de många skratt du har delat med Mumindalen. Tack.", sa Muminmamman. Sedan gick Fabian upp.
"Kära vänner och kära sörjande, Vi är här idag för att hedra minnet av en älskad själ som har lämnat oss alltför tidigt - den enastående Snusmumriken från Mumindalen. Hans varma och kloka närvaro kommer att vara saknad av oss alla. Snusmumriken var inte bara en vän och granne, utan också en klok mentor och en viktig del av Mumindalens gemenskap. Hans lugna och visdomsfulla sätt har berikat våra liv på många sätt. Han var alltid där för att erbjuda ett vänligt leende, en klok ord eller en värmande kopp te när vi behövde det som mest. Låt oss hedra hans minne genom att bära med oss de lärdomar och värderingar som Snusmumriken förmedlade. Låt oss fortsätta att vara stödjande grannar och äkta vänner för varandra, precis som han var för oss. Snusmumriken, du kommer alltid att finnas i våra hjärtan. Må du vila i frid, omgiven av den vackra naturen och musiken som du älskade så mycket. Tack för allt du har gett oss. Till minne av Snusmumriken. Tack.", sa Fabian. Nu var det Lilla My som skulle hålla tal om Mumin.
"Denna dag ägnar vi åt att minnas Mumin, en karakter med en färgrik personlighet som ibland lyste upp Mumindalen med snuskig humor, sexig självsäkerhet, dumma ögonblick och en tvist av bitchighet. Mumin påminde oss om vikten av att omfamna vår mångfald och vara sanna mot våra egna färger. Tack, Mumin, för de oväntade, komplexa och älskvärda sidorna av dig själv som har berikat våra liv.", sa Lilla my. Muminmamman tände eld på kropparna, det var tydligen en traddition. Efter någon minut var kropparna helt borta. Det var bara aska kvar. Fabian var ledsen. Väldigt ledsen. 2 Dagar senare. Fabian satt på ett flygplan på väg tillbaka hem till sin hemstad Östersund. Han läste överallt på aftonbladet och expressen över Mumin, Mumrik och Muminpappan. Han grät lite också på planet så folk hade börjat undra vad som hände. Fabian hade behövt att förklara om vad som hade hänt. Tilllsut så landade planet hemma i Östersund på flygplatsen. Han hade inte tid att åka hem. Han behövde åka direkt till förskolan på Vat-ön. Han ringde sin mamma.
"Mamma, tyvärr så hinner inte jag hem, jag måste åka direkt till Vat-ön. Skolan börjar imorgon och Flygplanet går om 10 minuter. Men vi ses på somarlovet. Hej då. Puss, Puss", sa Fabian. Han la på samtalet. Han gick mot terminal 2. Framför stod det en vakt. Det här flyget hade 10 minuter på varje destination. Flyget börjar i Östersund, sedan flyger den till 50 andra städer. Fabian gick fram till vakten.
"Namn?", frågade Vakten.
"Fabian Nissilä, sista året. Förskola.", sa Fabian. Sedan gick han ut till planet. Han valde en plats. Sedan började flyget att flyga till Vat-ön. Efter några timmar landade planet på landplatsen.