97 Ways To Mess Things Up

1.3

Framför Felix trötta skepnad ställde jag, med ett klingade ljud som tillkom när den vita porslinet träffade bänkens yta, ner en tallrik framför honom. Den vita ytan täcktes av en hög med gårdagens tacos och snart efter att ha gjort en liknande kreation till mig själv, slog jag mig ner bredvid honom på en av de två barstolarna. Skillnaden mellan våra två portioner var att min täcktes av avokado från guacamole och på hans var den spårlöst försvunnen. Felix hatade avokado. Samtidigt som den strålande solen brände i nacken genom glasfönster på kökets kortsida, vek jag ihop tortillabrödet till en wraplikannde skepnad. Nederkanten veks upp och sidorna in innan jag förde den mot munnen och tog en tugga.

"När var avslutningen i morgon?"
Felix hade slutat att skyffla in maten i ett högt tempo och tur var väll det, då han säkerligen skulle sätta gaveln i halsen eller rent av äta upp den.

Snabbt tuggade jag ur det jag hade i munnen och tog en klunk av vattnet som vi gjort tidigare i sodastreamen innan jag svarade.

"Halv nio tror jag" "Vadå tänkte du sova hos mig?" Finurligt flinade jag mot honom. Felix skulle för all framtid göra allt för att få minsta lilla möjlighet till längre sovmorgon. Det var exakt vad han fick om han spenderade natten i mitt hus. Trettio minuter skulle läggas på hans sovmorgon då jag bodde närmre skolan än han. Åkte vi bussen från mig tog det 30 minuter till skillnad från han som måste byta en gång med en restid runt 60 minuter. Det var ett under att han ens kom till skolan på morgonen så dålig som han var på att passa tider. Antagligen hade han Oscar inslagen på kortnummer så att han kunde ringa om bli informerad om bussens placering på vägen.

"Du känner mig så väl Nora" "Om det är okej med dig vill säga" Sade han och borstade bort lite matrester från den blommiga T-shirten som numera var trädd ovanpå hans kropp.

"Ja men visst" "Om Sanna godkänner det vill säga" Det var svårt att inte helt kunna dölja min irritation när jag behövde uttala hennes namn. Det sved till i munnen när bokstäverna som formade hennes ord landade på tungan.

"Skit i henne" "Hon behöver inget veta" Mumlade han till svar och försökte döda konversationen genom att fortsätta äta och byta samtalsämne genom: "Ska du ut och springa idag?"

"Kanske" "Men du kan ju inte bara ljuga för din flickvän" Jag var lite förvånad över min reaktion då jag annars totalt brukade ignorera allt som hade med henne att göra. Fundersamt drog jag mitt rödblonda hår bakom örat och ena axeln.

"Hon är ändå i Spanien de närmaste tre veckorna så hon det är bättre om hon slipper oroa sig i onödan"
Sanningen var, och det visste Felix mycket väl med, att hon gick och oroade sig konstant. Hon fantiserade hela tiden ihop att vi två hade något på gång och att minsta lilla frihet från hennes uppsyn skulle göra att vi slet av varandra kläderna och hoppade i säng. Jag förstod inte varför hennes tankar gick pt det hållet då vi varit på en syskonnivå sedan tre års ålder. Dessutom hade Felix haft ett fåtal andra tjejer som inte brytt sig det minsta utan mer blivit vän med mig också. Jag från min sida såg honom även inte för något annat än min vän och som en mer brorsa.

"Ja men visst" Jag orkade inte argumentera och egentligen hade jag inget med det att göra. Det var hans val hur han ville göra.

"Bra" Svarade han och reste sig upp från stolen för att sedan gå vidare genom köket och ställa in disken i diskmaskinen. "Är du klar?" Frågandes tittade han på mig i väntan på svar och utan ett ord sköt jag tallriken och glaset i riktning mot honom över bänken. Det sista tuggan av maten kämpades ner i halsen innan även jag reste mig upp och följde efter Felixs ryggtavla upp till hans rum åter igen.