97 Ways To Mess Things Up

1.4

•08:28 Måndag•

"Vi kommer alltid sent när du är med" Jämrade jag mig och drog i den blommiga klänningens nederkant. Den konstigt nog varma sommarvinden gjorde att det tunna tyget lyftes upp och dansade i luften likt vågorna på havet. Även idag stekte solen på den klarblå himmelen och det var ingen tvekan om att vädret skulle vara på topp ytterligare en dag. En perfekt dag att inviga sommarlovet på med andra ord. Vägen som slingrade sig framför oss och avslöjade värmeångor sipprande upp ur marken där backen mötte himmelen. De mönstrade vansen som för en gång skull inte var täckta i smuts eller hål där sulan släppt sitt grepp om tyget, hjälpte fötterna framåt i sin raska takt mot skolan och sommaravslutningen. Även om sommaren inte satt fart ännu så kunde man urskilja ett skifte mellan foten och benet. Mitt pigment tackade jag gladeligen mina föräldrar för. Egentligen var det lite underligt att jag inte brände mig och blev alldeles illröd på solens halvår då mitt hår talade för det.

"Det är inte mitt fel att du tar tid på dig att fixa håret och allt vad ni tjejer gör" Felix satte ena handen i luften som att demonstrera sin oskyldighet och med spelad förolämpning andades jag häftigt in och satte handen på bröstet.

"Vadå jag?!" "Du var ju inte ens uppe ur sängen när jag tog på mig skorna!" Det allt för sällan vågiga håret i sin rödorangea färg lades över axeln och klänningen med vit spets och collagegrage vid armar och hals. En sådan där svart rand med vitt streck. Örsnibbarna täcktes av var sitt örhänge i pälform och högerarmens handled av ett silverarmband. I armbandets ringar hängde turkosa stenar och smycket var en present av min mormor som jag fått när vi besökte en marknad. Jag hade tidigare inte lagt så mycket energi på det men numera prydde det handleden dagligen.

"Jaja, kom igen nu så kanske vi kommer lite mindre sent" Felix som visste att argumentationen kommit till sitt slut drog tag i min vänsterhand och förde mig framåt i släptåg efter honom. Avslutningen skulle hållas i skolans matsal då den inte hade någon aula vilket jag personligen tyckte var udda. Vilken skola hade inte en aula? Forfarande med sitt fasta grepp om mig, öppnade han den tvådelade dörren in till betongbyggnaden med den lediga handen och höll sedan den öppen så jag kunde kliva igenom. Rotundan som annars brukar vara fylld med trötta ungdomar var folktom och förvånansvärt tyst. Våra steg förde oss över golvet mot matsalsdörren där röster från de olika eleverna och lärare kunde urskiljas. Så tyst vi kunde öppnades även den dörren så att vi kunde förhoppningsvis smyga in obemärkta ytan att skapa något rabalder. Lyckligtvis hade jag valt att placera fötterna i ett par platta sneakers och inte några obehagliga klackar som skulle ge ifrån sig en massa klickande ljud när klacken träffade markens kaklade yta.

-------

Onödigt. Det var ordet som beskrev, enligt mig, hela avslutningen om jag bara fick välja ett ord. För det första hade alla ettor inte haft något som helst att göra med de som rektor berättade och även alla olika stipendier hade uteslutit årsklassen. Vi hade inte ens behövt skynda oss det minsta för tio minuter senare stod vi åter igen ute på parkeringen. Det verkade inte bara vara jag som var irriterad då det samtalet som dödade ur ungdomarnas munnar var just den korta avslutningen. Jag hade mycket hellre legat kvar i sängen under det svala täcket.

Väntandes på att Felix syster skulle hämta och skjutsa oss två vidare hem igen. Allt ståhej om vilken utstyrsel som skulle klä kroppen hade enligt mig funnits där helt i onödan och jag var genuint glad över att mitt intresse hade placerats på andra föremål. Plånboken hade inte ens givit ett bidrag och istället passat över uppgiften till garderoben och sommarklänningen längst in bakom högen med ihopknycklade koftor.
Dessutom behövde jag införskaffa mig ett par nya sneakers till dansen i höst och det gjorde jag mycket hellre.

"Hon är här nu kommer du eller?" Med dessa ord väckte Felix mig ur min dagdröm för att sedan låta mig följa efter honom mot den svarta Volvon placerad på andra sidan gatan.

--------------------

"Vem skriver du med?"

"Sanna" "Hon undrade vad jag gjorde" Felix satt smått framskjuten med rumpan i soffan samtidig som fingrarna hastigt tryckte ner ytan på mobilens upplysta framsida. Jag kunde inte hjälpa att en liten suck lämnade mina läppar och diskret försökte jag dölja det med en gäspning. Jag ville allt annat än att framstå som den där irriterande tjejkompisen som störde sig på flickvänner som hon inte hade något att göra med. Såklart märkte Felix det ändå och lade ifrån sig mobilen med ett lätt skratt. Även jag skrattade till när insikten av det komiska tillkom. Utanför vardagsrumsfönstret till höger om mig lyste solen stark in genom den nytvättade glasrutan och jag fick vrida på huvudet för att inte få den rakt i ansiktet.

"Vad ska vi göra idag då?" "Även i morgon, nästa vecka och resten av sommaren?" I bakhuvudet fanns det en liten plan om att göra detta till den bästa sommaren. Dock så visste jag att föreställningen och verkligheten var två helt skilda saker. Det brukade aldrig bli som man hade tänkt sig från början i slutändan.

"Jag vet inte men Oscar smsade och frågade om vi ville komma över" Felix ryckte på axlarna i inväntar på svar från min sida.

"Okej då åker vi" "Buss eller moppe?"

------
AE FYFAN VAD DÅLIG JAG ÄR. Seriöst har ju inte skrivit ett skit på sommaren- skyller på McDonalsjobb. Aja ska försöka bli bättre. Vill ju skriva. Det är ju så förbannat kul!