Hon tittade på mig med lugna klarblå ögon. Jag flämtade till och ställde mig på alla fyra för att se hela vargen framifrån, jag slår vad om att jag så henne le. Jag tittade nyfiket i hennes klarblå trötta ögon.
" du, pratar. Jag förstår vad du säger?" Sa jag med skakig röst. Hon fnös till och fnissa till.
" klrt att du förstår, du har umgåts mycket med vargar. De har en effekt" sa hon. De tog några minuter att tänka igenom vad som hade hänt. Tillslut så steg hon upp och sa att hon skulle hämta mat. Jag nickade till svar, hon hejdade sig i öppningen och vände på huvudet och frågade
" skulle du kunna ta hand om mina valpar medans jag är borta?" Jag log och nickade en gång till. Jag satt mig ner i den lilla lyan och undrade varför jag inte var livrädd utan jag kännde mig, trygg här. Jag bestämmde mig för att gå ut fram och tillbaka för att hämta en nypa frisk luft. När jag kröp ut ur lyan var det flera nyfikna ögon som stirrade på mig. Jag skrattade till och satt mig på marken och tänkte vad mamma hade sagt om vargar. En mångrå varg med en suddig svart fläck runt ena ögat tittade mig rakt in i ögonen och sa
" hej, människo barn. Jag är alphan i flocken".
YOU ARE READING
Wolfgirl (book 1)
Werewolfwolfgirl är en bok som handlar om en tjej vilkens föräldrar dör.
