Wolfgirl (book 1)

Kap 10. Lukas

Jag kännde hur ett leende berädde sig över mitt ansikte och nickade ivrigt. Han log och bad mig att följa honom, vi gick djupt in i skogen till en stor gammal trästubbe. Han satt sig ner på marken och jag satt mig framför honom. Han tittade djupt in i mina ögon och sa
" en varg är alltid på sin vakt, men först ska jag lära dig att jaga. Ser du den där haren där borta" jag tittade åt de hållet han tittade, de var en medelstor hare som hade brunaktig pälls. Han nickade åt mig att atackera den. Jag skakade på huvudet och sa
" jag kan inte jaga" han log vänligt och sa
" tro mig. Du kan bara låt din inre varg ta över" jag log, blundade och tog ett djupt andetag. Jag öppnade ögonen och andades ut. Jag sprang allt vad jag kunde. Haren märkte mig först efter att jag var några centimeter från den. Den började hoppa iväg allt vad dens små tassar kunde, men jag var snabbare. Så jag fick tag i haren med tänderna. Han log och jag satt ner den döda haren framför honom. Han log åt mig och sa
" duktigt, för en nybörjare. Men kan du äta de rätta delarna på haren?" Jag skakade på mitt håriga huvud. Han tog haren och visade vilka delar som man skulle äta. Jag lyssnade noga och gjorde exakt de saker han bad mig att göra. Tillslut tittade han på mig med ljupa ögon och sa
" du växer fort för din ålader" jag tittade undrande på honom och frågade
"Vadå, jag är 5 år?" Han tittade mystiskt på mig och sa
"Är du säker?" Jag nickade tydligt till svar. Han suckade och bad mig att göra mig till människa, jag gjorde de och jag blev typ 10 år äldre. Han såg min min och sa
" du är en vargflicka, du växer lika fort som en varg" jag skrattade av lycka och förvandlade mig till en varg igen. Plötsligt hörde jag någon säga
"Pappa, kommer du. De är middag"
När jag vände mig om såg jag att det var en kolsvart varg med jade gröna ögon. Han såg mig och sa
" hej, du måste vara Lupusa, jag är Lukas"