Kapitel 27

710 30 1
                                    

Jag tog min bil och for till sjukhuset. Jag måste kolla om hon är där.

När jag är framme så går jag direkt till Jakes rum. Jag knackar och öppnar. Det ända jag ser är en sovande Jake, men ingen Faith.

Jag går ut ur Jakes rum och tar upp mobilen. När jag hittat Faiths nummer så ringer jag henne.

"Hallå?" Svarar hon snyftandes.
"Åh äntligen svarar du, vart är du och vad har hänt?"
"Uppe på klippan, kom hit och jag berättar" svarar hon.
"Är påväg" säger jag och springer ut till min bil. Hon lägger på och jag sätter mig i bilen.

Det hördes på hennes röst att hon hade gråtit, vilket oroar mig väldigt mycket.

När jag är framme vid Klippan springer jag upp. Jag ser henne sitta vid kanten och jag går och sätter mig bredvid henne.
"Vad har hänt?" Frågar jag och ger Hon en kram medans hon gråter.
"Jake" säger hon "han gjorde slut"

Jag blir väldigt chockad.
"Varför det?" Frågar jag
"Jag vet inte, han sa att han inte är den jag verkligen vill vara med" svarar hon och det är då jag börjar förstå. Han gjorde slut för att få mig och Faith att bli tillsammans.
"Vem är den andra då?" Frågar jag och hon släpper från kramen och kollar rakt framåt.

"Du

Du är den jag verkligen vill vara med

Jake var bara någon jag föll för på grund av att det fanns för mycket smärta och jag behövde någon som kunde laga mig

Han lyckades inte

Du var den ända som lyckades göra mig riktigt glad

Och det märkte jag redan första dagen jag träffade dig

Att det är något speciellt med dig

Något jag inte kunde släppa"

Först så blev jag chockad, sedan glad.
"Vetu vad det bästa är?" Frågar jag
"Nej, vadå?"
"Att jag känner precis samma sak för dig" svarar jag och hon ler emot mig och jag ler svagt tillbaka.

Jag ville kyssa henne.. men jag kunde bara inte. Något stoppade mig. Jag kunde bara inte, men jag ville.

Faith perspektiv

Efter flera månader av lidande så fick jag fram det, och just precis nu är allting väldigt bra. Inte perfekt, men väldigt bra.

Jag trodde inte att Hayes kände samma för mig längre, men han gjorde och det var det som gjorde mig glad igen. Jag kände något som blev helt, som en gång varit trasigt. Det var som ett sår som läkte, fast mycket mycket bättre.

Jag ville kyssa han, men det gick inte.

Jag antar att vi får ta det steg för steg denna gång och inte allt på en gång.

Efter någon timme av pratande och skrattande så valde vi att åka hem igen.

☁️☁️☁️☁️☁️
❤️❤️❤️❤️❤️

A/N; det blev ett väldigt kort kapitel men jag lovar att nästa blir längre. Hoppas att ni gillade kapitlet 😊💘

Mr. Bad Boy 2Where stories live. Discover now