If I didn't exist

3|Is it getting better?

Åhhhhh äntligen kommer del 3 :))
Kommer att försöka skriva längre än vad jag brukar <33
---------
"Samma tankar for omkring i mitt huvud som förut, ska jag ta livet av mig? Jag orkar inte detta mer. Hur ska jag klara mig typ 70 år till?!"

Idag var det lördag, äntligen helg. Jag vaknade av att mamma bankade på min dörr 13:30 för att jag skulle vakna "GRACE NU FÅR DU ALLT TA ATT GÅ UPP, DU KAN INTE LIGGA DÄR OCH SLÖA HELA DAGEN!!!"
Jag gjorde som hon sa för att undvika konflikter, jag masade mig långsamt ur sängen och svepte runt mig min mjukaste filt och gick ner till köket. Jag tog fram mina favoritflingor och hällde upp dem i en skål tillsammans med mjölk. När flingorna var uppätna ställde jag in skålen i diskmaskinen och gick upp på mitt rum för att kolla Twitter.

"Bara massa fester överallt" tänkte jag för mig själv. Jag bestämde mig för att ta en dusch och bli lite fräschare än såhär. Telefonen följde som vanligt med in och musik sattes på högsta volym. Jag klädde av mig och gav en snabb blick åt mina sönderskurna armar. "Every scar carries it's own history"...
Jag gick in i duschkabinen och satte på vattnen. Frivilligt lät jag det rinna ner över hela mig, från huvudet, ner över mina bröst, längs mina armar, mage, ben och slutligen nådde det golvet.
Schampoot som stog på golvet tog jag upp, tryckte ut lite i min hand och masserade in det i mitt hår, åh va jag älskar att duscha...
(Ute ur duschen)
Jag letar efter hoodien Chuck en gång gav mig, jag använder den fortfarande, trots att det snart har gått ett år. Den är så mjuk och gosig och hur mycket jag än tvättar den luktar den fortfarande alltid, Chuck, suckade jag. Hoodien som fortfarande är min favorit fick jag när jag frös på våran första dejt, jag hade dem även under våran första kyss...
"Nu kommer en sånhär Flashback till när de kysstes första gången"

"Hahahaha fnittrade jag och sprang runt i parken i månskenet med Chuck tätt efter mig. Ännu en kram, jag ville så gärna kyssa honom, men jag har bestämt mig för att han ska ta det första steget. Han kollar på mig oroat 'Vad tänker du på hjärtat?' Frågar han 'Äh inget det är bara lite kallt'. Jag ser redan nu hur han börjar ta av sig sin tjocktröja, inte ska han väl ge den till mig? Jo det var det han skulle, jag tog glatt emot den och satte på den genast. Han kollade på mig, jag fattar inte riktigt vad han vill, jag känner att han för mig närmare, han har två fingrar under min haka och kysser mig. Under månskenet och de vackraste stjärnor jag någonsin har sett.."
Jag viftar fort bort det gamla minnet och går ut, oturligt nog gick jag ut i Chucks tröja, ett par jeans och mina converse, men jag visste ju inte då att samma väg skulle Chuck gå.

Jag stannade, blev alldeles stel, där står han, Chuck. För att inte verka för konstig fortsatte jag mina steg framåt. "Hej" sa en röst till mig, det var Chuck. Hej sa jag fort tillbaka.
(Det kommer bli en liten konvo mellan dom två här så skriver jag: och Chuck: )
Chuck: Hur går det? Vi har ju inte pratat på ett tag.
Jag: Jo men det går helt okej... "Jag ljög men vill inte att han ska tro att jag fortfarande gillar honom"
Chuck: Okej bra, vi kanske kan ses någon dag?
Ett leende spreds snabbt på mina läppar.
Jag: Aa det kanske vi kan, skriv till mig senare isåfall. Sa jag och fortsatte gå.

Jag vet inte vart jag gick, men någonstans där inuti mig vågade jag to, jag vågade tro att detta helvete skulle få en vändning!

~~~~~
Sååå, äntligen kom det! Detta kapitel va inte lika Depp som dom två andra, men jag tänkte att det kanske skulle vara kul med en liten ändring, detta bra kommer antagligen inte vara så länge för man vet aldrig vad Chuck har i baktanke;) Men ha det bra så länge! Och förresten skriv gärna frågor till en Q&A, tycker att det hade vart lite kul, sö skriv några frågor till mig, grace eller Chuck, kanske mamma? Det är bara att fråga på :))