Bad boys never loves.

Kapitel 1

Första dagen i nya skolan, tänker jag direkt när jag vaknar. Jag går upp direkt och går mot köket, mamma har tillfälligt "flyttat" till California för jobbets skull, och lämnade mig ensam i en lägenhet, hon betalar den dock därifrån hon bor så jag slipper betala den iallafall. Jag äter upp mackan och sminkar mig lite lätt, borstar tänderna och håret o sen springer jag mot bussen. Jag sätter mig på en plats och suckar djupt. Jag somnar nästan tills en kille knackar på min axel.
"Somnar du eller?" Säger han o skrattar. Jag himlar med ögonen och blir lite sur men kan nt låta bli att le lite. Han flinar åt mig o sätter sig på platsen bredvid. Jag kollar ut genom fönstret och ler för mig själv.
"Så, du tänker inte säga vad du heter?" Säger han o flinar mot mig. Jag kollar oförstående på honom.
"Du är la ny eller?" Säger han o skrattar.
"Jaha, haha, ja. Jag heter Beatrice men kalla mig Bea!" Säger jag glatt. Han ler och presenterar sig själv.
"Jag är 17 år och mitt namn är Nash. Jag älskar att grilla och att mysa. De är typ allt om mig haha." Han ler och kollar in i mina ögon. Jag stirrar vidare in i hans isblåa ögon. Dom är som magneter. Han skrattar till lite och kollar ut i bussen igen. Jag rodnar o kollar bort.
"Så.. Du o jag på samma skola? Kommer aldrig kunna släppa blicken om dig då.." Säger Nash o skrattar lite tyst. Jag ler för mig själv o vi hoppar av bussen. Jag kollar min klass på en lapp och ser...

Felicia Grier
Beatrice Smith
Nash Grier
Rebecca Jacobs
Taylor Hoechlin
Hayes Grier
Cameron Dallas
Lillian Adams
Tyler Posey
Dylan O'brien
Osv.

Perfekt, Nash i min klass. Suck... Hur ska nu detta gå...? och vilka kan de andra vara?

Jag går in i klassrummet och set direkt Nash sitta längst bak i klassrummet o flina mot mig. Läraren välkomnar mig och presenterar mig för klassen. Klassen presenterar sig själva o alla verkar rätt schyssta.
"Ja, du kan väl sätta dig nere vid Nash i hörnet där." Säger läraren och ler. Nash ler i hela ansiktet och vinkar över hela klassrummet o jag försöker hålla mig för skratt. Jag sätter mig och så fort läraren startar lektionen börjar Nash.
"Tjenare tjejen, läget?" Jag svarar inte och låtsas inte höra.
"Ey, lek inte svårflörtad, de är fusk." säger han och ser ut som en sur femåring, jag skrattar till och kollar på honom. Hela han ler och jag suckar och svarar.
"Det är okej." Säger jag och försöker se bekymrad ut.
"Vad?" Nash ser orolig ut.
"Äsch, bara det faktum att jag insåg att vi kommer gå i samma klass i 1 år till." Säger jag och tittar ner i bänken.
"Meh, du borde vara överlycklig!" Säger han och ser besviket på mig. Jag skrattar och nickar.
"Absolut" säger jag o han ler busigt mot mig. Vi sa inte nåt på resten av lektionen men efter lektionen hittade jag en lapp i min ficka.

"Tycker du är sjukt söt, tjejen.
Ring mig! ;)
070*******
P.s. Om du inte döper mig till "min älsklings Nash <3" så ska jag bokstavligen döda dig när du sover. Puss. ;)"

Jag skrattar och lägger in numret på telefonen och döper honom till "min älsklings Nash <3". Jag ler och letar efter Nash på skolgården, plötsligt hittar jag honom stå och stirra på mobilen. Jag går till honom och han kollar leendes på mig.
"Heej! Jag väntade just på att du skulle ringa, men men, detta blir ju bättre! Följ med mig." Jag skrattar och följer efter honom. Han tar mig bakom gympasalen och viskar i mitt öra.
"Bea, jag är hopplöst förälskad i dig." Han rodnar och kollar ner i marken.
Jag ler gulligt, och viskar tillbaks.
"O jag i dig" Plötsligt känner jag ett par varma läppar mot mina läppar. Åh...
Tillslut släppte vi taget om varann och vi stirrade in o varandras ögon.

Nash's perspektiv

Jag kan inte fatta att jag kysste henne, men de kändes så rätt. Jag stirrar in i hennes chockladbruna ögon en stund men sen kollar jag ner i marken.
"Förlåt..." Säger jag tyst.
"Säg inte förlåt." Säger hon till mig. Jag kollar först oförstående på henne.
"Jag ville oxå." Sa hon o rodnade. Jag ler och vi säger hejdå och jag tar bussen till hem till grabbarnas o mitt hus.

Beas Perspektiv

Han kysste mig. Han kysste mig. På skolgården! Bussen stannar till och jag går av. Jag går hem mot lägenheten. Jag lägger mig på sängen och plötsligt kommer jag ihåg. Jag skulle ju ringa honom! Jag ringer upp "min älsklings Nash <3" och väntar. 1 signal, 2 signaler, 3 signaler.
"Tjenare, de är Nash? Vem snackar jag med?" Säger han glatt. Jag harklar mig.
"Det är Bea." Säger jag i hopp om att han ska bli glad. O jag behöver inte bli besviken. Plötsligt låter de som hela han ler.
"Heej, Bea! Hur mår du?"
"Jomen de är bra, själv då?"
"Just nu, helt perfekt fast en sak saknas..."
"Vadå?" Säger jag.
"Du, här, istället för genom telefonen." Säger han o jag rodnar. Plötsligt hör jag en massa killar skrika på honom.
"SLUTA SNACKA MED DIN FLICKVÄN VI MÅSTE JOBBA!" Säger nån rätt surt.
"HON E INTE MIN FLICKVÄN!" Skriker han tillbaks.
"INTE ÄNNU NÄ" Skriker killen tillbaka. Jag ler lite.
"TYLER HÅLL KÄFT" Skriker Nash. Killen som tydligen hette Tyler, suckade högt och började skriva på nåt som lät som en dator.
"Du, Bea, måste jobba nu, men du vi hörs!" Säger han snällt. Jag ler och säger hejdå.
På kvällen lägger jag mig i sängen o stirrar rakt upp i taket.
Vilken underbar dag. Kan en första dag bli bättre?
Precis innan jag somnade hann jag tänka.

Han kysste mig.