Kapitel 4

21 1 0
                                    

Nash's perspektiv

Jag berättar för henne att Taylor kan vara lite överbeskyddande så att säga, hon nickar och tar min hand och går mot adressen. När vi kommer in till stan så släpper jag hennes hand diskret, jag älskar henne men folk skulle bara börja fråga och bli jobbiga mot henne.
Hon kollar på mig och himlar med ögonen men går vidare utan ett ord.
Vi går fortsätter genom stan och fram till adressen som Taylor gett Bea. När vi är framme och står framför dörren så tar jag hennes hand med ena min hand och den andra sätter jag på hennes midja, jag kysser henne och lovar henne att allt kommer bli bra. Visst, en vit lögn, men jag älskar Bea, jag vill inte oroa henne. Jag visste inte alls vad killarna och Dan hade planerat, jag är alltid annars med på planerna. Vi får se vad som händer.

Jag öppnar den gnisslande dörren och går in med Beas hand i min hand. Hon håller sig tätt bakom mig, vilket jag sa till henne att göra. Plötsligt märker jag att jag känner igen detta huset. Jag kollar mig förvirrat omkring och får syn på Hayes. Hayes kollar sorgset på mig och skakar på huvudet. Jag kollar undrande på honom och följer efter honom när han vänder sig om. Jag känner att Bea kramar om min hand hårt, jag vänder mig om och kramar henne snabbt, sen fortsätter vi följa efter Hayes. Tillslut kommer vi in i ett slags vardagsrum, eller det har nog åtminstone varit ett vardagsrum, allt i detta hus måste vara minst 30 år. I dom två sofforna satt hela gänget. Taylor satt i en fåtölj bredvid. Hayes satte sig bredvid Felicia och viskade något åt henne. Taylor reste sig långsamt, suckade och skakade långsamt på huvudet.

- Nash... Vi vill inte göra detta, men detta är för din egen säkerhet. Du måste göra dig av med din kära Beatrice. Säger Taylor och flinar.

- Fuck off, Taylor. Du ger mig inte order, okej? Säger jag och kollar in i hans mörka ögon.

- Haha, tror du jag hade gjort detta om vi inte snackat med Dan först? Säger Taylor och skrattar. Bea kollar förundrat på mig och jag kollar ner i marken, Taylor fortsätter prata.
- Åh, du har fortfarande inte berättat för henne? Då förstår jag varför hon inte stuckit från dig. Lilla Beatrice, vill du veta sanningen om dig drömprins här? Säger han och flinar elakt, jag var så nära att slå ner honom på golvet.

- Passa dig jävligt noga Taylor, du vet att det inte finns några regler om att jag inte får slå ner dig.

- Oj, vad rädd jag blir. Du hade aldrig lyckats ändå. Säger Taylor och slår till mig löst på axeln. Jag blir så förbannad att jag slår till han med knytnäven rakt på käkbenet. Han skrattar och drar handen mot sitt käkben.

- Bra början där. Säger Taylor och hans flin försvinner när han sparkar mig i magen och slår till mig med knogarna ovanför ögat.


Beatrice's perspektiv

När jag ser att Taylor slår till Nash skriker jag till. Jag försöker stoppa Taylor med lyckas inte. Plötsligt är det någon som drar bak mig och jag ser att det är Dylan. Han viskar i mitt öra att det är bäst att hålla sig borta från dom när dom bråkar. Jag nickar, backar och börjar gråta. Han lägger armen om mig och säger att Nash kommer klara sig. Dylan är verkligen snäll. När jag kollar mot Taylor så ser jag att han ligger ner på golvet med blod rinnande från näsan. Jag kollar upp på Nash som har blod rinnande från pannan. Jag springer till Nash och kramar honom, han kramar tillbaka. Taylor hasar sig upp i fåtöljen och får en handduk av Cameron. Han torkar bort blodet och kastar handduken till Nash som torkar av sitt blod också.

- Vad var meningen med att vi skulle komma hit? Vad var poängen? Vad är det ni vill? Säger Nash.

- Vi vill att du lämnar den där lilla flickan. Ni kan inte träffas mer. Så är det bara. Säger Taylor och rycker på axlarna. Precis innan Nash hinner börja prata så avbryter jag honom.

- Jag säger det en gång till lilla Taylor, eftersom du verkar lite trögfattad. Det kommer inte hända. Och jag är inte så liten som du tror, underskatta aldrig mig igen. Säger jag och ställer mig framför honom och slår till han med knytnäven rakt på näsbenet.

Jag går med raka steg ut från byggnaden och sätter mig i bilen för att vänta på Nash. Efter ungefär 10 minuter kommer han ut med ett leende på läpparna. Han sätter sig i bilen och kysser mig länge.

- Du är bäst, vet du det? Taylor blev helt ställd när du gått ut, han såg nästan rädd ut. Alla skrattade och jag sa åt honom att aldrig mucka med dig igen. Tro mig, han kommer inte säga åt mig att lämna dig på en lång tid, på grund av detta. Säger Nash och ler stort mot mig. Jag ler och skrattar tyst.

- Du är också bäst. Säger jag och kysser han.


Hmm, för tillfället glömde nog Bea vad Taylor sagt inne om Dan och allt det. Vad kommer hända i nästa kapitel? Kommer Nash berätta sanningen för Bea eller kommer han att ljuga för att hon ska må bättre? Jaa, det får vi se då.
Ursäkta att jag inte uppdaterat på länge, det kommer mer framöver <3


xoxo Vildoo <3

Bad boys never loves.Where stories live. Discover now