Beck: Jolex ★

★ Första mötet ★

Den ivriga och hetsiga polisen Josef Eriksson blev nyss anställd i beckgruppen av gruppchefen Alexandra Beijer på polishuset i Stockholm. Josef hade precis flyttat tillbaka från Malmö, där han hade ett par jobb.
Men nu skulle Josef äntligen få ett riktigt jobb, utan dessa små jobb som han nästan varje vecka fick av polischefen Klas Freden.
Josef var nu både nervös och samtidigt riktigt taggad på detta. Martin Beck och den osäkra polisen Oskar Bergman satt på sin plats i deras mötesrum, solen sken ifrån fönstret och dem båda funderade medans Alex stod där framme och satte upp flera bilder på den blanka tavlan på väggen. Det verkar som ett grovt mord har begåtts. Martin tittade på bilderna noggrant, man kunde verkligen se hur hans fundersamma tankar flödade. Han tog fram sina gamla glasögon han haft hur länge som helst. Just där kunde man höra hur Jenny rusade in i rummet. Allas ögon riktades mot henne. I hennes händer fanns det papper som troligtvis var kopplat till mordet. Hon lade papperna på bordet, Alex gick fram och tittade. Hennes ögon kisade när hon tog upp papperna från bordet och började läsa.
★
Plötsligt kunde gruppen höra fotsteg, det var den nya polisen, Josef Eriksson. Hans blick vändes fundersamt mot rummet och han gick dit. Han hade en svart tröja och vita sneakers. Alex tittade på honom. Hans ögon är isblåa. Dem får genast ögonkontakt, Alex fick fram ett leende. Josef stannade till och frågade om det var här han skulle börja, Alex svarade honom med ett glatt "Ja!". Nu kom ett välkomnande från de andra i beckgruppen. När Josef hade kommit in, satte han sig på den tomma stolen. Alex blick kunde inte släppa Josef. Det var helt tyst i rummet. Hennes blick följde med han hela tiden, tills Martin frågade "Ska vi börja?". Hon tittade snabbt på Martin och fick fram ett förvånat och svajigt "Ja".
★
Genomgången gick snabbt. Det enda som Josef minns var Alex fina gröna ögon och hennes bruna hår. Efter genomgången gick alla ut till sina jobbplatser, Jenny och Oskar åkte ut till mordplatsen. Martin satte sig vid sitt skrivbord och funderade. Förutom Josef, han satt kvar medan Alex tog ner bilderna på tavlan. Alex märkte inte att Josef satt kvar, så när hon vände sig om igen blev hon förvånad. Alex skrattade till och sa "Gör aldrig så där igen" på skoj. Josef gav henne ett leende på läpparna. Det som inte Josef ännu har fått reda på är att Alex har varit med om en del saker som hon inte pratar öppet om, saker som är jobbiga och svåra för Alex.
★
Dagen fortsatte, Josef och Alex åkte i samma bil hela dagen. Alex körde och Josef satt bredvid henne. Josef kunde inte sluta tänka på Alex, hennes fina gröna ögon, hennes långa bruna hår. Alex kunde inte sluta tänka på Josef, hans isblåa ögon och hans korta bruna hår. De kunde verkligen redan nu känna varandras trygghet. Varje gång de såg varandras ögon blev det helt tyst. De fick långa ögonkontakter och Josef kände hur hela hans kropp verkligen bubblade. Han hade aldrig känt just så här med någon annan.
Alex kände exakt likadant. De ville inte visa sin kärlek för varandra nu direkt, de bröt ögonkontakten och fortsatte dagen på väg igen till polishuset.
Hela vägen tillbaka satt dem båda två med ett stort leende. Nu kunde man verkligen säga att dem nästan är kära i varandra. De hade knappt lärt känna varandra och bara setts en gång, men redan kunde de känna hur hjärtat pumpade snabbare varje gång de såg varandra.....