Beck: Jolex ★

★ De Starka känslorna ★

Alex Beijer och Josef Eriksson. Dem har nu snart känt varandra i tre veckor. Flera fall har lösts, deras band har blivit starkare, deras känslor för varandra har blivit starkare. Alex och Josef vågar själva inte visa sina känslor för någon, men just det fallet som är aktuellt just nu har en stor betydelse för de båda.
Alex har inte ännu märkt en sak med Josef. Josef är väldigt svartsjuk men samtidigt väldigt överbeskyddande mot Alex. Hans känslor blir så starka när någonting rör sig om just Alex. Det fallet som de håller på att jobba med har en stor koppling till Alex. När Alex för några år sedan jobbade nere i Syrien, där hon fick blandat vara med om mycket. Hon mådde dåligt under flera perioder, fick många panikattack och en del ångest. Detta var så jobbigt för henne. Inne i Alex huvud sitter dessa bilder fortfarande kvar som klister. Saker som händer får Alex nästan alltid kopplat till något från Syrien. Alex pratar inte öppet om detta och därför har Josef inte riktig koll på att Alex har varit med om det.
★
Efter flera dagar med jobb kände Alex hur hon nästan svek Josef. De hade just lärt känna varandra så bra och Josef vet ännu inte om hennes PTSD, alla hennes panikattacker eller ens hur hon får upp dessa hemska bilder i huvudet.
Nu kände Alex att det verkligen var dags, men hon trodde att Josef skulle sluta gilla henne eller tycka det är fånigt. Alex visste inte vad hon skulle göra nu, skulle hon berätta som det är eller hålla det inne.
Det finns ingen i beckgruppen som vet om allt, den första som Alex vill ska veta först är Josef. Josef var en trygg punkt för henne. Den personen som alltid vill henne bäst.
★
Det hade blivit kväll i polishuset. Det var släckt överallt förutom inne på Alex rum. Där inne satt Alex med sina glasögon och sitt pappersarbete i handen. Plötsligt kom Josef gående i den långa tysta korridoren. Alex tittade ut och fick ett stort leende på läpparna. Josef såg henne titta ut och började gå mot hennes kontor. Han gick med mycket energi och ett leende på läpparna. Deras ögon möttes länge och när Josef stod i dörren hos Alex blev hans min mer allvarlig. Josef kunde känna att något var fel. Han tittade i hennes gröna ögon.
Hon bröt ögonkontakten och sa tyst "Josef...". Josef sa tyst "Alex". De tittade i varandras ögon. Nu var tiden inne. Alex skulle berätta för honom, hon samlade mod och allt kom ut från hennes mun. Man kunde se hur Josefs isblåa ögon började bli blöta och tårarna rann. Hennes sista ord innan hon bröt ut i tårar var "Du är den enda som vet om det..". Alex stod helt stel och titta i hans ögon, till slut gav han Alex en stor varm kram.

Där stod de kramandes, inne i det tysta och mörka polishuset i Stockholm, tårar som rinner och rinner. Deras relation hade blivit ännu starkare, vilket ingen ännu visste om.