Beck: Jolex ★

★"Jag finns här för dig Alex"★

"Jag finns här för dig Alex", det var det enda Alex hörde i huvudet när paniken spred sig i hela kroppen när hon märkte att något var fel.

Ingen hade hört från Martin denna morgonen, Inger hade försökt få tag på honom men inget svar. Detta var inte Martin. Han som alltid är i tid, alltid svarar och så här har det aldrig varit innan.
Inger berättade att de senast sågs igår kväll, det var inget speciellt... eller jo något hon märkte på Martin var att han inte såg så pigg ut. Han så trött och nästan sjuk ut, hon hade inte tänkt mer på det förens nu. Vad kunde det vara??

De kände att de behövde få kontakt med Martin genast, Alex blev stressad och stod som om hon skulle brista ut i tårar när som helst. Josef märke det på henne och gav henne en varm kram, de hjälpte inte. Hon gick in till sitt rum medan Josef följde efter henne, hon tog på sig sin långa rock och började gå mot hissen som var uppe. Josef sprang och tog på sig jackan, han skyndade sig och hann precis med hissen innan den åkte ner.
Alex var stressad och i panik, hon sprang ut mot bilen. Hon stannade upp, Josef stannade också upp, de stod där en stund och tittade på varandra. Alex tårar började snart rinna ner från kinderna, det kändes nästan samma som när hon precis hade fått reda på att Martin led av hjärntumör. Det var det värsta Alex vart med om på länge.. förutom allt i Syrien såklart, men det går inte jämföra med något.

- Vill du att jag kör? frågade Josef med en lugnande röst.
- Ja... svarade hon med en bristande röst.
- Okej, sa han med ett leende.

Alex fick också ett leende på läpparna och tittade på Josef även om tårarna bara rann och rann.
"Tack Josef" sa Alex efter en stund innan de hoppade in i bilen.
På väg till Martins lägenhet försökte Alex lugna ner sig medan Josef satt bredvid och pratade med henne. Han frågade henne hur hon mådde och hur hon känner sig. Alex berättade för honom eftersom Josef var den enda som hon kunde lita på.
När de var framme vid Martins lägenhet skyndade sig Alex upp för trapporna, hon öppnade porten och gick snabbt in. Josef stod kvar vid dörren och tittade på henne, han visste inte hur han skulle reagera, utan han sprang efter henne. Upp för trapporna och in genom porten. De tog tillsammans hissen upp.

"Ta det lugnt Alex" sa Josef till Alex och höll sina händer på hennes axlar.
Hon svarade honom med ett osäkert nickade mot honom. Alex gick fram till Martins dörr, skylten på hans dörr glänste, där det står "Beck". Hon fick ett liten leende på läpparna samtidigt som hon ringde på. Inget som öppnade...
Hon knackade sedan på med sin knytnäve och sa högt "MARTIN!!!". Josef som höll sig lugn bakom Alex försökte få henne lugn. Alex vände sig om och frågade Josef om vad de skulle göra.

- Vi måste ju kunna ta oss in i lägenheten, han är ju förmodligen där inne, sa Josef.

Alex gick fram till grannen Valdemars dörr, kanske att han hade en extra nyckel till Martins lägenhet.
Hon ringde på hos honom och han öppnade direkt. De fick en stort och välkomnande entré. Alex som var i panik frågade honom snabbt "Har du en extranyckel in till Martins lägenhet?". "Jajamensan!" svarade Valdemar och sträckte sig till den dammiga bänken i hallen. Han räckte fram handen till Alex och gav henne nycklarna, "Tack!" sa hon och gick snabbt fram till hans lägenhet.

- Har det hänt något eller? frågade Grannen.

Josef började snacka med Grannen och berättade om att Martin inte svarat eller kommit till jobbet idag.
Grannen blev snabbt förvånad och det första han sa var "Det är ju inte likt honom!".

När Alex fick upp dörren gick hon in direkt, Josef följde efter och Grannen stängde igen dörren.
Hon sprang nästan in och tittade runt, där kunde hon se Martin ligga på det kalla golvet i vardagsrummet. Nu fick hon panik. Josef blev helt förvånad och kunde inte förstå någonting, han tittade mot Alex som satte sig ner på golvet bredvid honom. Hon skrek "RING AMBULANS!!!!!", Josef tog upp telefonen ur fickan och ringde direkt.
Alex försökte se om Martin hade puls, som tur hade han det, hon fick då en liten lättnad i hjärtan men fortfarande var hon i panik.

En stund efter

Ambulansen hade kommit, Josef fick dra ut Alex ur lägenheten, han ställde henne mot väggen en bit utanför dörren medans ambulanspersonalen försökte få kontakt med Martin. Han höll på Alex axlar igen och tittade henne i ögonen. Alex var helt förstörd, hon var både i panik och stressad. Josef försökte snabbare än någonsin lugna ner henne.
Han pratade med henne lugnt, redan direkt kändes det som att hon lyssnade på honom.

"Alex, ta det lugnt, inget kommer hända med Martin" sa han och tittade djupt i hennes röda ögon.
Hon försökte andas lugnare och Josef hjälpte henne med det.
Efter en stund när ambulanspersonalen hade fått kontakt i Martin igen så la de honom på en bår. De fick bära ner honom genom trapphuset och få ut honom snabbt till ambulansen som stod där nere.

Alex tittade åt det hållet i några sekunder, hon drogs dit och försökte gå dit men Josef hon tag i henne och gav henne en lång och varm kram. Alex kände sig trygg och säker. Nu blev hon mycket lugnare och här kunde hon vara hur länge som helst. Josefs sista ord innan de skulle åka till polisstationen igen var "Jag finns här för dig Alex".

Josef har sagt det till Alex innan och det stämmer, Josef är alltid där för henne, oavsett vad som händer.

________________________________________________

Hoppas ni gillade detta lite längre kapitlet!

Detta kan ha varit sista kapitlet på denna berättelse om Jolex, har inte bestämt mig riktigt än med med tanke på att jag också håller på med en annan bok!📖

🛑Igga stavfel!!🛑