Ett annat universum

Vad hände?

"Godmorgon" sa Alex med ett jäsp till Josef medans han stog vid garderoben och tog på sig ett par mjukis byxor medans hon precis hade vaknat. "förlåt om jag väckte dig" sa Josef och vände sig om mot Alex. "det är lugnt men lite frokost skulle inte vara fel" sa Alex "vad är lillen sugen på idag då" sa han och gick fram till henne för att gosa med hennes mage. Där i låg deras 9 månader dotter. "Lillen är nog sugen på amerikanska pannkakor med färska blåbär och sirap" sa Alex medans lillen sparkade i magen "det ska lillen få" sa Josef och drog upp Alex ur sängen. Eftersom hennes mage var så pass stor så var han tvungen att dra upp henne varje morgon.
" tack så mycket. Kan du slänga hit ett par mjukis och en tröja?" " yes" sa han och slängde kläderna till henne.

Frukosten var färdig och de satt vid köksbordet och åt. "vad ska vi göra idag." Frågade Alex "jag måste in och jobba så du kan bara ligga hemma och slappa med tanke på att lillan kommer väll snart" svarade Josef. Alex var beräknad om 2 veckor så nu var det bara att vänta på att bebisen skulle komma. " kan jag inte följa med, snälla" sa Alex med puppy eyes "en timme sen kör jag hem dig, okej" sa han seriöst. Han visste att hon skulle tjatat om han sa nej så det var lika bra att säga ja från början "yes, tack så mycket" sa Alex och gav Josef en puss på läpparna. Sen gick hon in mot sovrummet för att fixa sig. Nu när hon var i månad 9 så tog allt extra lång tid. Medans hon fixade sig så tog Josef undan disken. "jag ska bara ta en dusch och klä på mig sen åker jag. Om du inte är färdig så blir det inget jobb för dig" ropade Josef från badrummet. Men Alex stressade inte för att hon hade redan på sig kläder, det ända som fortfarande passade och var bekvämt var hennes mjukis. Det ända hon behövde göra var att fixa håret. Efter 10 minuter så var Josef färdig duschad och påklädd. "jag kör nu, skynda dig om du ska med" ropade Josef från hallen.  "Ja, jag kommer" ropade hon medans hon långsamt tog sig fram till hallen.

"vad gör du här?" Frågade Martin undrandes när han fick syn på Alex gå ut från hissen. Hon skulle ju vara mammaledig nu. Hon hade varit det i ett tag men hon hade kommit in och hälsat på lite då och då. Men nu var det nära till att bebisen skulle komma så han var förvånad över att hon orkade ta sig till jobbet. "Ville bara få lite frisk luft." Svarade Alex och gick in mot sitt kontor. "Ska hon inte ligga hemma och vila?" Viskade Martin försiktigt till Josef. Han ville inte att Alex skulle höra. Med tanke på hennes gravidhormoner så visste han inte hur hon skulle reagera. "Jag kör hem henne om 1 timme. Tror inte att hon orkar så mycket mer" viskade Josef tillbaka.

"JOSEF!!" Skrek Alex med en skräckslagen ton. Josefs hjärta hoppade över några slag. Var det dags? Skulle de få sin dotter idag? Men Alex var ju inte beräknad förändras om 2 veckor. De hade inte ens valt namn än. Han rusade in på hennes kontor även fast han bara stod 3 meter utanför det. Där stod hon. Ena handen på magen och den andra mot skrivbordet för att hålla upp sig själv. Hon kollade på honom panikslaget. "ÄR DET DAGS???" Frågade Josef panikslaget. Han virade runt i rummet, visste inte vad han skulle göra. Han hade aldrig riktigt insett att han skulle bli pappa förens nu. Han visste ju att han skulle bli pappa men nu var det på allvar, all panik kickade in. Var han verkligen redo för detta? Alex verkade vara så lugn under hela graviditeten så han hade aldrig insett hur mycket deras liv skulle förändras. Alla tankar for runt i hans huvud, det gick inte att stänga ute de.

"Fy fan vad lättlurad du är"  sa Alex och började gapskratta. "Du skulle sätt din min" sa hon och pekade mot hans ansikte medans hon fortsatte skratta. Josefs panikslagna ansikte förändrades snabbt till höjda ögonbryn och en min som sa *skämtar du med mig eller?*. Det var det bästa Alex hade sätt. Hon kunde inte sluta skratta, tappade nästan andan för hon skrattade så mycket. "Vad händer" frågade Jenny i dörrkarmen till Alex kontor. Där stod även resten av gruppen, alla med ett frågande ansiktsuttryck. De hade gått från att höra en panikslagen Josef till att höra en skrattande Alex på en millisekund. Ingen fattade vad som pågick. "ni kan fråga min EX FRU" sa Josef lite sarkastisk. Han gick och ställde sig bredvid Alex och lutade sig mot skrivbordet. " Sist jag kollade så har jag aldrig haft en ring på fingret" sa Alex och höll upp sin vänstra hand och pekade på ringfingret.  "Då kanske det är dags att du får det" sa Josef och tog tag i hennes vänstra hand. Han gick ner på ett knä. Alla kollegor i dörröppningen blev chockade. De visste att Josef älskade Alex med hela sitt hjärta men de förväntade sig inte att han skulle fria på jobbet. "Alexandra Beijer" började han. "sen första gången jag såg dig har jag alltid vetat, vetat att du är personen som jag vill tillbringa resten av mitt liv med" fortsatte han. Alex började bli tårögd. " så skulle du kunna hjälpa mig knyta mina skor" sa han och reste sig upp igen. "FY FAN för dig Josef" sa hon och slog till honom retsamt på hans arm. "Förlåt, nu är vi kvitt" sa han med ett litet flin. " vi är kvitt om du åker och fixar mat," sa hon och tog fram sitt lillfinger så de kunde göra pinky promise. " kvitt" sa han och låste sitt lillfinger med hennes. De var helt inne i sin egna lilla bubbla så de glömde helt bort att kollegerna fortfarande stod där. De alla stod där med chockande ansikten. De kunde inte förstå vad som hade hänt. Först friade Josef men sen helt plötsligt gjorde han inte det.

"Ska någon mer ha tidigt lunch?" Frågade Josef efter någon minuts tystnad. Alla i gruppen skakade på huvudet. Klockan var bara 10 så de flesta var fortfarande mätta från frukosten. Alla gick ut till sina platser igen. De gjorde inte så mycket, satt mestadels och pratade med varandra. De hade inte haft något nytt fall på 1 vecka så de hjälpte mestadel till de andra avdelningarna med det de behövde hjälp med. "Ska vi åka" frågade Josef när alla hade gått. "vadå vi, jag ska stanna kvar och jobba" svarade hon. "Nej, du ska hem och vila" sa han och drog upp henne från skrivbordet som hon lutade sig mot. Han tog hennes kappa och väska i ena handen och la den andra armen runt hennes midja. "Jag kommer tillbaka sen" ropade han till kollegerna medans de gick mot hissen. "Jag älskar dig" viskade han till henne i hissen och gav henne en mjuk kyss. "Älskar dig med"  sa hon tillbaka och de gick ut till bilen. "Vart vill du äta" undrade Josef när de hade kört i någon minut. " är inte hungrig" svarade Alex trött och tittade ut genom fönster. Josef märkte att något var fel. Hon hade inte samma energi som hon hade för 10 minuter sedan. Något hade hänt. Men han visste att hon skulle berätta vad som var fel när hon kände sig redo. "Okej" svarar han. Han vet inte vad mer han ska göra. Han vill inte pressa henne att berätta, lägger sin hand på hennes lår istället.

"Ska du ha en macka" frågade Josef när de kom innanför dörren. "Nej, jag ska vila " svarade hon kallt och gick in i sovrummet. "Jag åker nu då" ropade han från dörren. Han fick inget svar tillbaka. Han ville verkligen inte lämna Alex när han inte visste vad som var fel. Men han måste åka och jobba. Han gick med tunga steg ner för trapporna tillbaka ner till bilen. Han bara satt där i bilen. Försökte tänka vad som var fel. Blev hon sur för frieriet? Ville hon fortsätta jobba? Nej det kan det ju inte vara. De hade snackat om att gifta sig i ett tag och båda tyckte att de skulle vänta. Hon brydde sig heller inte så mycket om jobbet, de hade ju inget att göra där. Han orkade verkligen inte lämna henne ensam. Men att låta henne vila ifred kanske skulle hjälpa.