"Varför skulle jag bli a-" sa han och blev avbruten utav att Alex vände sig om. Då såg han det. Blåmärkena över hela hennes ansikte, hennes svullna och röda ögon. Det började bildas tårar i hans ögon. Men han kunde inte gråta, det var ju Alex det var synd om. "Alex" sa han och gick fram till henne. Han ville så gärna dra in henne i en kram men han ville inte skada henne. "Vem?" Sa han allvarligt med uppspärrade ögon. "Nej Josef" sa hon och bröt ihop. Hon visste exakt vad han tänkte göra. Josef fattade exakt vem det var. "vad heter han i efternamn?" Frågade Josef och letade upp hennes mobil. Han visste att hon inte skulle säga hans efternamn. När han hittade hennes mobil gick han in på kontakter. Det var inte svårt att komma in i hennes mobil, koden var hennes födelsedag. Han skickade Daniels telefonnummer till Ayda och bad henne leta upp adressen till ägaren. "SNÄLLA JOSEF GÖR DET INTE!! SNÄLLA ÅK INTE." Skrek hon och tog i hans arm medans han var påväg ut ur dörren. "SNÄLLA LÅT MIG GÖRA DETTA" skrek han och försökte dra bort sin arm från hennes hand. "JOSEF JAG KAN INTE FÖRLORA DIG" skrek hon tillbaka. "Snälla låt mig göra detta" Sa han och bröt ihop i tårar. "Jag kommer aldrig förlåta mig själv om jag låter dig göra detta. Du kommer förstöra hela ditt liv." Sa hon och la sina händer på hans kinder och torkade bort hans tårar. Hon försökte få ögonkontakt med honom men det gick inte. Han kollade bara ner i golvet, ville inte möta hennes ögon. "Kolla på mig" sa hon och lyfte på hans huvud så att han skulle kunna möta hennes ögon. Men han vägrade kolla in i hennes ögon, fortsatte kolla ner i golvet.
"om du inte äns tänker kolla på mig så kan du lika bra åka. Jag bryr mig inte längre, det är inte mitt liv du förstör" sa hon och släppte hans kinder, gick och satte sig i soffan. Josef stog kvar i dörren. Han visste inte vad han skulle göra. Han ville så gärna åka ut till Daniel men han visste att det bara skulle förstöra Alex mer. "ÅK" skrek hon och pekade mot dörren aggressivt. "Du är fan inte mycket bättre än han. ÅK så kan ni ta ut era problem mot varandra istället för på mig." Skrek hon och gick med tunga steg till sitt sovrum. Hon smällde igen dörren och la sig under sitt täcke. Hon låg där och väntade på att höra ytterdörren smälla igen. Men det gjorde den aldrig. Han stod kvar i hallen. Visste inte vad han skulle göra. Men han visste att han inte ville åka därifrån. Han visste att det skulle förstöra Alex ännu mer. Han tog av sig sina ytterkläder och satte sig i soffan, ville så gärna gå in till sovrummet och se hur det var med henne. Men han ville låta henne lugna ner sig. Efter 20 min kändes det som att det var dags. Han gick fram och knackade på dörren. "Alex jag kommer in" sa han. Han ville förvarna henne med tanke på hur tuffa de senaste dagarna hade varit för henne. När han kom in i rummet så låg hon med ryggen mot honom. "Jag ville bara säga att jag sover på soffan." Sa han försiktigt i dörrkarmen. Han visste inte om hon sov så han försökte prata så tyst som möjligt men tillräckligt högt för henne att höra. "Godnatt" sa han och stängde dörren igen. Han gick tillbaks till soffan och la sig för att försöka sova.
Josef vaknade i ett ryck när han hörde ett utav köksskåpen smällas igen. Han såg Alex ta ut en whiskey flaska från ett utav skåpen. "Vill du ha?" Frågade hon och började dricka av flaskan. " hur mycket är klockan?" Undrade han och satte sig upp för att ta fram sin mobil för att kolla. Klockan var bara 02:26. "Ska du ha eller inte?" Frågade hon lite irriterat. "Nej och det ska inte du heller" sa han och gick fram till henne och tog flaskan ifrån henne, ställde tillbaka den i skåpet. "Det är dags att sova" sa han och drog med sig henne in i sovrummet. Han bäddade in henne i täcket. "Sov så gott" sa han och var påväg ut.
"Kan vi snälla prata?" Sa hon och satte sig upp i sängen. "Kan vi inte ta det efter några timmars sömn?" Svarade han i dörrkarmen. " Nej, vi måste prata nu" sa hon och reste sig upp från sängen och drog med sig två filtar. Hon gav ena till Josef när hon gick förbi han i dörrkarmen och fortsatte ut till balkongen. Josef följde efter henne ut och satte sig på stolen bredvid hennes. "Förlåt att jag har dragit in dig i detta. Det var absolut inte meningen." Började hon men blev avbruten av Josef. "Alex sluta. Jag hade en egen vilja den kvällen och jag gjorde det jag gjorde och jag ångrar inte det men jag ångrar hur allt blev på grund utav det." Sa han. "Du hade ingen aning om att jag hade kille så du har all rätt i världen att vara arg på mig och det har Daniel också." Fortsatte hon men blev avbruten av Josef igen. "Det är inte ditt fel att Daniel reagerade så som han gjorde och jag hoppas att du vet det innerst inne och jag är inte arg på dig, skulle aldrig kunna vara det. Jag blev bara chockad över att du inte hade sagt något tidigare." Sa han. " Jag vet att du är arg innerst inne och det är därför jag har valt att sluta." Sa hon och grävde ner sig i sin filt. "Sluta Alex. Jag kan lova dig att jag inte är arg men jag kommer bli besviken och lite arg om du slutar. Men jag hoppas verkligen att du kommer anmäla Daniel." Sa han och la ena handen på hennes hand som hon hade på sitt lår. "Jag ska anmäla honom men det får bli efter jag har slutat. Jag kommer aldrig kunna gå till jobbet när alla vet vad som har hänt så snälla berätta inte för någon." Sa hon och fällde några tårar. " Jag måste iallafall få berätta för Martin. Han anade att något hade hänt så han måste få veta att du mår bra nu" sa han och reste sig upp och gick in. "Men bara Martin och säg till han att han inte får berätta för någon." Sa hon och följde efter Josef in. Hon gick in och la sig i sin säng medans Josef la sig på soffan igen.
———————————————————————————
Jag ska försöka att bli lite bättre på att uppdatera
