Josef vaknade upp morgonen efter med världens största huvudvärk. Allt snurrade och allt gjorde ont. Han orkade inte åka till jobbet idag. Inte bara för att han var bakfull utan även för att slippa träffa Alex. Men han hade ju ingen bra anledning till att inte komma in till jobbet. Skulle han säga att han var avundsjuk eller att han var bakis för att han var avundsjuk? Det var de sämsta anledningarna som fanns. Han masade sig upp ur sängen för att fixa frukost. Det blev bara en macka och massa vatten. Det var det enda han orkade fixa. Han hade ingen ork kvar efter det han såg igår. Hur kunde hon ha gjort så mot honom? Han trodde att han betydde något för henne.
Direkt när han kom till jobbet åkte han och Alex ut till Amanda Lindh. Så fort Alex såg Josef på kontoret visste hon att något var fel. Han verkade kall, hon fick inte de varma blickarna som hon brukade få. Hon vågade inte säga något. Tänk om hon bara inbillade sig. Bilresan till Amanda var tyst. Det var ingen skön tystnad som när de gav varandra deras blickar. Då var det blickarna som pratade. Nu var det bara tyst. Alex försökte flera gånger skapa ögonkontakt med honom men han kollade bara ut genom fönstret. Efter några försök gav hon upp. Gillade inte han henne längre. När de väl kom fram pratade de med Amanda. De frågade vart hon hade varit under mordkvällen. Hon hade varit i Estland. Hon kom hem igår kväll. Hon hade flera vittnen som var med henne i Estland. Det betydde att de var tillbaka på ruta ett. Bilresan tillbaka till kontoret var värre än bilresan dit. Denna gången försökte inte ens Alex få ögonkontakt med honom. Hon tyckte inte att det var lönt. Det var som om han var helt kall inom sig. Han frös ut henne. Det var inte alls såhär bilresorna brukade vara.
När de kom fram till kontoret började alla sätta igång och leta efter nya spår. Alla satt och jobbade förutom Josef. Han hade zoomat ut. Han satt och tänkte på Alex. Hur kunde hon göra såhär mot han. Få han att tro att det är något mellan de men sen ha kille. Alex märkte att han inte satt och jobbade. Hon satt inne från sitt kontor och kolla ut. Han hade varit off hela dagen. Han var inte sig lik. Han brukade vara glad, iallafall när han var med henne. Men nu var han helt tom. Hon kunde inte äns få ut ett leende ur han.
När alla hade gått hem tänkte hon att det var dags att fråga hur han mådde. Hon kunde ju se att något var fel. "Hur är det?" Frågade hon samtidigt som hon satte sig på hans skrivbord. "Bra" sa han kort och tyst. "Sluta, du har varit helt borta hela dagen" sa hon med en höjd röst. " så du vet allvarligt inte vad som är fel" skriker han tillbaka. " nej, hur ska jag kunna det när du har ignorerat mig hela dagen. Kan du bara berätta" skriker hon tillbaka. " jag tänker inte ta det här" sa han och ställde sig upp för att gå därifrån. "Josef" sa hon och tog tag i hans arm.
" Sluta Alex" sa han och drog bort sin arm från hennes hand. " är du sur på mig,eller?" Sa hon. "Har du allvarligt ingen aning om vad du har gjort" sa han och kollade kallt in i hennes ögon. Hon kunde inte se den värmen som hon brukade se. Nu var hans isblåa ögon iskalla. "Nej så kan du berätta vad jag har gjort för fel" sa hon. " Du är fan helt otrolig Alex. Du kan inte ligga med mig ena dagen och sen låtsas som inget har hänt. Det var inte äns det värsta. Sen kommer din kille hit. Trodde du inte att jag skulle märka eller!!!" Skrek han medans han stormade ut ur kontoret. Det började bildas tårar i hennes ögon. Hon visste inte att han kände såhär. Hon visste att det hon gjorde var fel men inte att han brydde sig såhär mycket.
