Kärleksbrev-Ludwig Kronstrand

Kapitel 35

Dantes perspektiv
-Emelie det är inte ditt fel vi vill bara hjälpa dig och just nu är detta enda sättet, sa jag och strök min hand längs hennes rygg.

En kvinnlig läkare knackade på dörren så jag och Ludde tog ett steg tillbaka och Emmie lutade sig bakåt mot sängen där delen man har huvudet på var uppe så man kunde luta sig bakåt (tror ni fattar) och men knäna ihop (som i fosterställning fast knäna är ihop).
-Jag heter Sonja och ska bara ta några tester snabbt, sa hon och gick fram mot sängen där min stackars lillasyrra satt rädd.
Jag passade på att sms till Noel att dom kan komma och det gjorde dom typ direkt så antar att dom väntade på att någon skulle säga att dom ska åka eller komma in.
Sonja som hon hette tog fram någon nål med en slang och stack in den i Emelies hand och satte ett plåster för och tog sen fram en påse med någon vätska i sig och fäste den på en ställning och kopplade ihop den med slangen och lät den genomskinliga saken rinna in i Ems kropp.
Sen tog hon fram en spruta och jag såg skräcken i Emelies ögon och tydligen Ludwig med så han tog hennes hand i hans och strök sin tumme längs hennes handrygg och pussade henne i pannan när hon kollade bort för att det var dags för sprutan. Sonja förde den mot hennes arm och stack försiktigt in den och sprutade in något som såg ut att göra ont och satte även ett plåster där och tog fram någon grej som mäter hjärtslag eller nått liknade som hon satte på Ems vänstra pekfinger. Och i det andra tog hon blodprov som hon la i en liten påse och gjorde samma sak som först med en nål och slang fast nu i högra armen och i armvecket och där får hon någon annan väska från ännu en påse.
-Så nu är vi klara och vi kommer efter varje måltid eller du ätit något ta blodprov och blodtryck och när allt är som vanligt och du äter normalt får du åka hem, sa hon med en dryg röst och nu fattar jag verkligen varför Emelie hatar Bups personalen lite trevliga kan dom ju ändå försöka vara.
Hon lämnade rummet och SLÄNGDE bokstavligt talat igen dörren och jag och Noel fick ögonkontakt och kollade skumt på varandra.
-Asså de e nått fel på bup personalen, sa Axel och gick fram mot sängen där Emelie ligger. Det fanns ju ändå bara en säng så ingenstans för oss att sitta va bra.
-Jag drar o hämtar kläder till dig, sa jag och kramade om henne och lämnade med Axel vid min sida och hoppade hastigt in i bilen och gasade så vi kan komma tillbaka snabbt.
Hon ska inte lämnas ifred förens hon blir helt frisk var det ända som sas i mitt huvud.