Kärleksbrev-Ludwig Kronstrand

Kapitel 39

Emelies perspektiv
-Så vi e framme nu, sa Dante och knäppte upp sitt bälte för att sen stiga ur bilen så jag gjorde det samme och ställde mig bredvid Ludwig och la min hand i hans och gick mot skolan.

Dante gick till några polare från en annan klass och snackade om något jag inte hörde men antagligen nån fest dom skulle på till helgen.

När vi kommer in på skolgården ser jag nån blond tjej med den perfekta kroppen stå framför oss med ryggen vänd mot oss och jag känner hur Ludwig spänner sig så med en frågandes blick kollar jag på honom som stirrar på blondinen som hastigt vänder sig om så att hennes hår flyger i vår vinden.
-Nämen är det inte Ludwig kronstrand jag ser, säger hon flinades och börjar gå fram mot Ludwig och lägger armarna kring hans nacke.
-Nej zara sluta du lämnade mig och stack till usa jag har flickvän nu, svarade Ludwig och försökte dra bort henne som vände sin blick mot mig och gav mig största bitch blicken efter att hon spanat in min kropp, fan också att hon behövde göra just det, spana in just min osäkra kropp och ge mig en blick som säger fanvilkenfulflickvänduskaffatdigdå.
-Men kolla bara på henne Ludwig du förtjänar bättre än de skit i den slampan och så börjar vi på det vi startade innan jag stack, sa hon och pressade sina läppar mot Ludwigs som bara stod still? Vad fan håller han på med? Han försöker ju inte ens dra ifrån.

Fan för honom tänker jag och springer in genom skolans stora portar och ser Noel stå med Axel längre bort så jag springer snabbt dit och kastar mig i hans famn gråtandes.
-Em vad har hänt? Frågar han men får inget svar från mig då jag inte får nån luft så snabbt lyfter han upp mig i hans famn och går med hastiga steg mot toan som han låser och sätter ner mig på golvet bredvid sig själv.
-Emelie snälla säg vad som händer jag blir fan orolig? Frågar han och kramar mig och försöker med att visa hur jag ska andas långsamt in och ut men det funkar inte så bra.

Efter ungefär 5 minuter av att konstant försöka andas är den äntligen tillbaka och jag berättar från början exakt vad som hänt.
-Fan ta Ludwig asså och zara e ett svin Emelie snälla lova mig att du inte lyssnade på hennes ord och fortsätt nu att äta så som du gör håll dig frisk, sa han först med ilska i rösten och sen oroligt och drog in mig i ännu en kram som vi snabbt släppte när nån hysteriskt började knacka och banka på dörren.
-Emelie snälla förlåt
-snälla de va inte meningen
-Hon kysste mig
-kom ut jag ber
-förlåt mig
-lyssna inte på det hon säger
-zara e ett svin
-det är dig jag gillar
Sa Ludwig utanför och slutade aldrig säga saker tills Noel avbröt honom för att det blev för mycket och jag började hulka i hans famn.
-Ludwig det är inte läge dra, röt Noel åt honom och man hörde hur hans steg rördes ut från toaletten men hur dom kom tillbaka?
-Hallå öppna, sa en röst och denna gång var det Dante och Noel viskade och frågade om det var ok att han öppnade och jag nickade endast som svar och torkar bort tårar med armen på min vita hoodie som nu blivit färgad av smink och mascara.

Stressat springer Dante in på toan men låser om sig och sätter sig på huk framför mig och drar in mig i en kram där jag gråter mot hans svara gamla suprem tröja.
-D d d Dante j j ja t t t t t t t trodde de s s s k ull e va v v v v v i två fo r r r r ev e r, hulkar jag fram och försöker formulera mig så bra som möjligt så att dom ska fatta vad jag säger men det blev mer som enstaka bokstäver men jag orkar inte bry mig om det inte nu iallafall.
-Jag vet Emmie men ni kanske inte e meant to be, svarade han och strök sin arm om min rygg.
-Mm, svarade jag och grät mer och mer och mer och mer.
-Ska vi dra hem? Frågade Dante plötsligt och kollade på mig och Noel som båda nickade så långsamt tog vi oss ut mot bilen och Dante hade hela tiden sin arm om min midja och strök sin arm upp och ner längs min

Längre fram såg jag Ludwig sitta på en sten med ansiktet begravt i sina händer och jag kunde se små vattendroppar rinna ner från ansiktet till marken men jag orkar inte med honom just nu asså fuck honom.

Dante öppnar bakdörren och ber Noel att köra för att han vill "finnas där för mig" just nu vilket jag förstår men liksom jag skulle sitta några centimeter bakom dig.. inte för att jag klagar men ändå.

Bilen startar och Nompa sätter på radion för att det inte ska vara helt tyst ingen har väl direkt något att säga så den ända rösten vi hör e från nån Titti Schultz eller va hon nu heter.

Hennes röst avtar och istället börjar mandy Moore av killarna själva sättas på och Ludwigs röst hörs helvete. Måste den grabben följa efter mig ÖVERALLT.

Snabbt stänger Noel av radion när han genom den svarta backspegeln sätt flera nya tårar falla ner för mina kinder och träffa min nu blöta hoodie.

Dantes grepp om mig hårdnade och han gav mig en puss på huvudet (på ett syskon sätt) och han la försiktigt sin haka på min hjässa.

Bilen körde in på vår parkering och tillsammans lämnade vi bilen och gick in i huset och satte oss i soffan och stirrade alla tre på tv:n framför oss.
-juste fan Axel, sa Dante plötsligt och plockade upp sin mobil ur fickan.
-Nej låt honom va med Ludwig och höra hans sida, svarade Noel snällt och att bara höra hans namn gör ont inom mig.

Det enda jag vill göra nu är att träna och det får jag inte göra efter mitt återfall.. men jag kanske kan göra de ändå. Snääälla Dante låt mig nu ber jag i min hjärna och ställer mig i samma veva upp och går till trappan.
-Vart ska du? Frågar Dante och jag vänder mig om för att möta fyra nyfikna ögon men undviker dom så bra det går.
-Fotbollsplanen