Kärleksbrev-Ludwig Kronstrand

Kapitel 38

Ändringar killarna går i skolan andra året om det inte gör någon sense så använd fantasin❤️

Emelies perspektiv
-MATEN E KLAR, skrek Dante och snabbt gick jag in till köket och satte mig på en barstol vid köksön där vi brukar äta när det bara är vi två eller vid soffan.

Vi skrattade och åt tillsammans och jag lyckades faktiskt äta upp allting och efter kollade på på nån serie innan jag somnade.

                                       ~•~
Tre månader senare
Allt är precis som vanligt, jag och Ludwig ses dagligen, jag mår helt bra och livet är bara allmänt Nice.

Idag är det måndag igen, alltså skola(tråkigtttt)

Mitt larm ringer 06:45 oh snabbt rycker jag till och stänger av det för jag hatar bokstavligt talat ljudet av larm.
-Älskling vaknaaaaa, säger jag och skakar om Ludwig som ligger i min säng bredvid mig.
-Mehhh ja vill sova, svarar han med sina raspiga morgonröst och försöker sova igen men då börjar jag pussa honom på halsen vilket får honom att vakna till.
-Morgonsex elle? Frågar han och flinar men snabbt ställer jag mig upp och går mot mina garderob samtidigt som jag skakar fram ett nej med mitt huvud och öppnar dörren och drar fram ett par gråa jeans och en vit hoodie.

Sen ett par blåa jeans och en svart hoodie till Ludwig som han glömt här som jag kastar på honom.
-Tack, svarade han trött och drog kläderna mot sin kropp och ställde sig långsamt upp och drog motvilligt på sig kläderna och gick sedan mot mig och kramade mig bakifrån.

Tillsammans gick vi in på toaletten och borstade våra tänder och jag la snabbt på lite smink innan jag sprang ner till köket och satte mig vid matbordet där Dante och Ludwig satt.

Båda hade en tallrik framför sig med två mackor och ett glas med mjölk och detsamma stod framdukat till mig som jag snabbt började äta av men blev mätt efter första mackan.

Inte pågrund av min ätstörning som jag börjar bli frisk från utan bara mätt och jag orkar inte äta mer men jag ser hur Dante och Ludde direkt blir oroliga.
-Emelie det är okej att säga att din ätstörning börjar bli värre vi alla finns här för att stötta och lyssna på dig, sa Dante och log ett snett leende på mig innan han började plocka in i diskmaskinen och hämtade sina bilnycklar.
-Ska ni ha skjuts elle? Frågade han flinandes och i kör svarade jag och Ludwig jaaaa.

Jag slängde på mig min tunna jacka och ett par skor med en matchande väska till och gick efter Ludde ut mot den stora svarta bilden tillhörandes min kära broder.

Jag satte mig i baksätet vid högra fönstret och Ludwig och dante där fram som snabbt började spela Kanye west och sjöng med sina mörkastämmor med.
-Hur går de med musiken da? Frågade jag dom även fast jag halvt vet svaret men jag vet hur mycket dom tycker om den frågan och hur glada dom blir av det så varför inte liksom att se dom två lyckliga gör mig lycklig.
-Sviiiiiin bra vi ska släppa en ny låt snart, Förlåt, svarade Ludde och kollade med det gulligaste och genuinaste leendet bak på mig men pausade plötsligt musiken som byttes ut mot en lugn piano akordföljd.
-Jag e 20 nu men jag har vart det sen jag hitta ett pass på en hemmafest o vi gick varje rast för en cigarett, började Noel rappa och efteråt var jag alldeles chockad, bästa låten nånsin.
-Den e siiiiiiick ju, svarade jag och klappade båda killarna stolt på axlarna.