Revelations

854 43 20
                                    

Kumaran stared bug-eyed at the two of them, disbelief plainly visible on his face. Kaveri wrenched herself away from Vijay’s grasp and immediately turned and ran towards the outhouse, not bothering to look back despite kumaran’s repeated calling. 

“Kaveri nilluma…” kumaran turned to vijay seeing that it was useless calling after her.

“Hello..ennanga nadakuthu Inga? Enna panreenga neenga?”

Vijay sighed in frustration. “Ipo enna? Eduku ipdi oru reaction?”

“Enna? Vilayadreengala? Ivlo casual a solreenga?”, Kumaran scowled at vijay.

Their back and forth continued, only serving to raise both their tempers.

“Pinna ennanga? Pesitu irundom. Aduku edukku neenga ipdi kathiti irkeenga?”

“Paatha pesitu irundha mathiri illa”

“Unglukku apdi therinja aduku Naa enna pannanum?” 

“Ennanga epavume ipdithan pesveengala? Ithellam seri illa.”

“Ipa enna achunu neenga ivlo over react panreenga. Ava onnum yaaro illa. Na kattika pora ponnu. My future wife. Puriyudha?”

“Ennadhu?? Yaara ketu neenga ipdilam solreenga?”

“Yaara kekanum? Ava enakanavannu epovo mudivaiduchu.” Vijay lazily smirked at kumaran, raising his shirt collar. “Edho avala ivlo naal pathukuteenga. Adukaga don’t cross your limits. Ava ennoda venilla. Puriyuda?”

“Ada niruthunga. Kaveri enga veetu ponnu. Neenga solrathunala athu maridadhu. Puriyudha? Na Ava mama.”

“Yov, nna?? Edho avaluku help paneengannu Vita summa pesite pore? Enna? Naa yaarunu ninache…kondruven.” Both of them stood chest to chest, glaring at each other, almost ready to fight.

“Vijayyy!!” Thatha rushed to them and stood in between them. “Ennapa? Enna ithellam?” He pushed both of them away from each other.

“Pinne enna thatha? Indha aalu modalla irunde avalukkum enakkum entha sambanthamum illanra mathiriye pesina…enakku kovam varadha?”

“Dei…adanguda modalla. Summa epa paaru yarayachu murachikitu.” Thatha turned to kumaran, “nee thappa eduthukadha pa. Na indha madayankitte pesikren”

“Thatha..” Vijay’s shout prompted thatha to turn around and swat his shoulders, “poda… ulla po first. Na vandu unta pesren.” He pushed vijay to walk away who walked away after muttering a heated “cha!!..”

Thatha turned to kumaran, “nee onnu ninachukadhapa. Avanukku munkobam jasti. Avlothan”

Kumaran sighed, “illanga thatha…enaku nadakradellam paatha romba kavalaya irku.”

“Enpa apdi solra? Vijay a ninachu bayapadriya? Avan konjam moradan tha. Illanu sollala. Aana romba nallavanpa. Avala nalla pathukuvan.”

“Ava virupatha pathi yosikave matreengle thatha…neengalum ellam mudivana mathiri pesina epdi? Avaru vera engalukkum avalukkum entha sambanthamum illanu solraru. Naangale Ava nalla irukattum avaru solra mathiri avala Vita kooda avalala engala vitutu iruka mudyadhu thatha…enaku kavalaye avala pathitha. Ivaru virupathukkutha Ava vazhanumnu oru nilamai vanda…atha avalala ethuka mudyadhu. Ava yaarukume adangadha kaveri thatha.”

“Puriyudhupa…ivan mandaila naalu saathu saathi na puriya vekren. Seriya?”

“Ennamo thatha…na varen”

Kumaran left behind a worried thatha, who immediately went to find Vijay.

“Dei vijay!” He called him exasperatedly, finding him in the balcony overlooking the outhouse. “Ithukku onnum kurachal illa. Sight adikradha niruthittu olunga un ariva use pannu”

Lost loveWhere stories live. Discover now