Jolex - Den ofrivilliga kärleken

Kapitel 4- Middagen

När de kom tillbaka till polisstationen gick de in och låtsades som om ingenting hade hänt, de hade förhör med både Melvin och Tore. Ingen av dem nekade till brotten utan sa bara att "den andra också hade varit med", precis som om det skulle hjälpa dem. Hela beck gruppen samlades i sitt mötesrum. Alex stod upp och plockade ned alla bilderna från väggen medan de andra tittade på. Vissa små pratade lite. "Okej, jag lovade Steinar att vi skulle gå ut och äta innan han åker tillbaka till Oslo, men inte för att han kommer stanna där så länge" sa Alex och log. "Okej så middagen blir av ikväll alltså?" frågade Steinar glatt. "Ja, det blir som en AW, jag skickar adressen i gruppen sedan" sa Alex och resten nickade. "Rapporterna, när vill du ha dem?" frågade Jenny. "Okej, klockan är två nu,...men vi säger såhär ni får påbörja dem direkt på måndag, Okej?" sa Alex och resten av gruppen nickade glatt. 

De alla åkte hem snabbt men Josef dröjde kvar lite längre, när han såg att även Martin hade försvunnit så gick han in på Alex kontor. "Stör jag?" frågade Josef. "Nej, det är lungt" sa Alex samtidigt som hon tog av sina glasögon. Josef satte sig på stolen mittemot Alex och deras ögon möttes. Där var en djup tystnad som fyllde hela rummet, Josefs ögon glittrade och Alex små flinade. "Vi ska inte ses förrän åtta på restaurangen, jag bor nära, vill du komma på en fördrink?" frågade Alex och smålog. Hur fan tänker hon?? Hon är ju hans chef? Hon gick på magkänslan, magkänslan sa Josef. "Absolut, jag behöver duscha och sånt" sa Josef och log brett. "Vid sju?" frågade Alex och Josef nickade lätt. "Det blir super" sa Josef och reste sig från stolen. "Ses sen då" sa Alex när Josef var på väg ut. 

"Det gör vi!" sa Josef och gick ut ur Alex kontor. Det pirrade till Alex, hon följde honom med blicken när han gick i korridoren. När han hade gått tittade hon smått på datorn innan hon packade ihop och gick hem. Josef kom hem och kastade väskan på soffan. Han hade ett leende på läpparna, han skulle verkligen hem till Alex Beijer. Josef tittade på klockan, det var bara halv tre. Han skyndade in och bytte om till träningskläder och stack ut på en löprunda. Alex kom hem, lade sig på soffan, satte väckarklockan på fyra och tog en powernap. Ett par timmar senare satt Josef i taxin på väg till Alex, han var nyduschad och hade ett par svarta chinos och en vit stickad tröja på sig. Alex tittade på klockan, shit den var tio i! Hon hade ju inte lockat klart håret än. Sminket och kläderna var på, det var bara håret kvar. Hon hörde att det knackade på dörren och kände hur pulsen ökade. 

Hon satte ned locktången och gick ut till dörren. Hon låste upp och öppnade. "Hej, välkommen in, jag har bara lite kvar att fixa" sa Alex stressat. "Det är lugnt Alex ta din tid" sa Josef och skrattade lite. "Där finns en flaska rosé i vinkylen" sa Alex. "men jag kan vänta på dig" sa Josef. "Nej för fan ta du" sa Alex när hon skyndade in i badrummet. Hon tog upp sin telefon och startade en spellista på högtalaren i vardagsrummet. Hon lockade klart det sista av hennes hår och gick ut till Josef. "Ja, förlåt, det blev lite stressigt" sa Alex. "Ingen fara" sa Josef och log. Han spanade in hela Alex, han kunde inte låta bli...vad snygg hon var. Hon hade på sig ett par svarta läderbyxor och en svart silkes skjorta till. "Vill du ha lite kex och ost?" frågade Alex medan hon tog sitt vinglas som Josef hade förberett. "Ja tack, gärna" svarade Josef och log. Alex flyttade till köket och Josef följde med, de pratade om lite allt möjligt medan Alex fixade iordning en ostbricka. "Asså jag däckade direkt när jag kom hem" sa Alex samtidigt som hon satte sig på en av barstolarna. "Men för fan, du satt ju uppe hur länge som helst igår och jobbade. " sa Josef och Alex flinade lite. "Ibland tar väl jobbet över lite" sa Alex och Josef nickade. "Samma här" sa Josef. Alex ställde sig upp och hämtade vinflaskan som Josef hade ställt tillbaka i kylen. 

Josef följde henne med blicken hela vägen till  kylen och hela vägen tillbaka. Alex märkte hur hans ögon var fast på henne och när hon närmade sig bordet igen så log hon lite försiktigt. "Vad är det?" frågade Alex och fnissade lite. "Inget, du bara.. du ser..bara väldigt.." sa Josef och visste inte hur han skulle avsluta meningen för att inte låta helt förälskad i henne. Han tittade ned i golvet och drog handen över munnen. Han tittade tillbaka upp på Alex som log. "Tack... du ser också väldigt.." sa Alex och flinade lite. Josef ställde sig upp och Alex som fortfarande stod upp med vinflaskan i handen blev lite förvånad av hans plötsliga rörelse. Han lutade sig in och gav henne en kram som Alex gladeligen tog emot. De båda släppte kramen och satte sig ned på barstolarna igen. Det pirrade till i hela Alex när Josef kramade om henne så plötsligt, men hon är väldigt glad att det hände. Josef smålog lite och startade en konversation om något helt annat. Klockan blev tjugo i åtta och det blev dags för Josef och Alex att gå ned till restaurangen. De klädde på sig och började gå ned. "Det var verkligen kul att du kom" sa Alex och sneglade på Josef och log. "Ja... men tack att du bjöd in mig" sa Josef vände huvudet mot Alex. Deras blickar möttes och det var som om hela världen stannade och det bara fanns de två. Alex kände draget efter Josef men visste att hon behövde stå emot för jobbets skull. Hon log lite smått innan hon släppte ögonkontakten. Josef kände hur det pirrade till i hela honom och tog snabbt tag i Alex hand. De var fortfarande en bit från restaurangen, tänkte han. Nästan direkt såg Josef Steinar och släppte hennes hand i besvikelse igen. Alex och Josef hälsade på Steinar innan alla tre samlade på restaurangen. Jenny och Oskar var redan på plats, nu väntade de bara på Aida och förhoppningsvis Martin. 

  "Var hade ni varit?" frågade Steinar lite för nyfiket medan han tittade mellan Josef och Alex. "Josef var hos mig och tog ett glas vin innan, lite som tack för att han typ räddade mitt liv" sa Alex och log. Josef log tillbaka och Steinar nickade långsamt. Aida kom strax över åtta och som Oskar redan trodde kom inte Martin, han är nästan aldrig med. "Ska vi beställa?" frågade Aida och de andra nickade. De satt och pratade hela middagen om olika saker, lite privata men mycket jobb. Det blir lätt när man är på AW. Efter middagen fortsatte Oskar, Jenny, Josef, Alex och Steinar till en pub medan Aida gick hem till sin familj. "Jaha, Oskar du fick bestämma pub idag" sa Josef och slog till honom lätt på armen. "Ja, lite mer variation än när någon bestämde" sa Oskar och harklade lite. Jenny och Oskar skrattade båda två åt det Oskar sa. "Vad vill alla ha?" frågade Josef. "Men herregud Josef, du behöver inte betala alla" sa Jenny. "Jo, men jag tar första rundan" sa Josef och log lite försiktigt. "Alla dricker öl?" sa Alex och gruppen nickade. "Men jag går och beställer" sa Josef och gick bort till baren. "Så hur känns det nu, med John McClane istället för mig?" frågade Steinar och tittade på Josef som stod i baren. "Asså... Steinar vad kan man säga, ni båda behövs för att gruppen ska vara hel" sa Jenny. "Ja...exakt" sa Oskar och log. "Dudå Alex? Vad tycker du? Är du nöjd med din värvning av Josef?" frågade Steinar. Alex nickade och sneglade bakom Steinar och såg att Josef var på väg tillbaka. "Absolut, Josef är en super duktig polis" sa Alex. Josef delade ut ölen och satte sig ned runt bordet. Ett par timmar senare var klockan redan tolv och det var dags för kollegorna att bege sig hemåt. "Ska vi ha sällskap?" frågade Alex och vände sig mot Josef. "Gärna" sa Josef och log, Steinar tittade fundersamt mellan Josef och Alex, han sneglade sen mot Oskar som ryckte på axlarna. De gick tillsammans mot Alex lägenhet, efter ett par minuter hade de separerats från sina kollegor och nu var det bara dem. "Såg du deras blickar när du sa att jag hade varit hemma hos dig?" sa Josef och skrattade lite. "Ja, de blev lite chockade" sa Alex och skrattade. "Men det var jävligt trevligt, vi får göra om det" sa Josef och Alex nickade. "Det måste vi göra" svarade Alex och log. "Du.." sa Josef och stannade. Alex stannade så fort hon märkte att Josef hade stannat. Deras blickar möttes och det pirrade till i Alex, hon kunde inte hjälpa det. Hon sprack upp i ett leende vilket fick Josef att också spricka upp ett leende. "Vad?" sa Alex och flinade lite. "Nej, ta va inget" sa Josef och började gå igen. Alex tog tag i Josefs arm och drog tillbaka honom. Plötsligt hamnade de mycket närmre varandra och deras blickar möttes, Alex svalde hårt och hon kände hur pulsen steg.