I don't even know your name - o.e

Kapitel 16

"Oscar's perspektiv"

- Tack duh, jag drar till henne direkt. Sa jag till Felix när han hade svarat och plötsligt så blev jag så sjukt glad.
Vi la på och jag fick nästan panik.

- Vad gla du är, är det nåt? Frågade Frida förhoppningsfullt.
- Inte något speciellt, fick säkert någon sockerkick. Svarade jag mer peppande.
- Men du har inte druckit eller ätit någonting än? Hur kan du då få en sockerkick? Frågade Mich och blev allvarlig men samtidigt förvirrad.
- Har ingen aning, men hörrni, jag måste dra, men vi ses!! Sa jag med en stressad röst.
- Okej, men vi får ta det här någon annan gång. Sa Michaela.

Jag svarade inte utan jag kollade adressen som Felix smsat till mig och började gå mot henne.
Hon kanske han bli min nu, hon ska falla för mig.
Det var inte lång bit till henne och jag gick med stora steg.

Äntligen framme.
Jag ringde på hennes dörr, men ingen öppnade vilket gjorde mig spänd. Istället knackade jag. Ingen öppnade.
Jag försökte en gång till och om det inte skulle funka så går jag hem. Men det skulle bara göra väldigt ont och jag skulle bli så besviken.
Jag knackade med en massa förväntningar, men ingen öppnade.

Jag vände mig och började gå hem och jag var så nära på att gråta.

- Hej Oscar, sa Nicki till mig och log smått.

Jag vände mig om med ett ryck.
- Hej Nicki! Sa jag och log tillbaka. För att undvika pinsam tystad så bad jag om att få komma in, och det fick jag. Jag tog av mig skorna och ställde de bland de andra.

Vi gick upp på hennes rum och vi hann inte säga någonting innan en liten valp kom in i rummet i fullfart,
- Det där är Leo, det är en schäfer. Sa hon och log.
- Åh, sa jag och klappade honom. Snabbt hoppade han upp i mitt knä och medan han hoppade upp så satte sig Nicki närmare mig.
_____________________
Nu kommer det bli längre kapitel, och fler också 👯