Kapitel 2

81 4 1
                                    

Jag följer det långa ärret med min fingrar.
Mer hinner jag inte färsen jag hör hur folk springer i korridorerna och hur folk springer in i rummet.

Paniken växer i bröstet och hjärtat slår snabbare. Jag gör det första jag kan tänka på och ställer mig bakom den öppna dörren.

******************************
Jag sätter mig snabbt upp i sängen som nu har blivit blöt av svett. Min puls lever sitt egna liv och min kropp skakar.

När jag fått ta över min kropp och lugnat ner mig lite kan jag iallafall ställa mig upp.
Jag torkar bort lite svett från pannan och styr stegen mot den lilla toaletten.

Jag slänger en blick på spegeln och gör en äcklad grimas när jag ser det röda och, blöta ansiktet av allt svett.
Jag drar snabbt av alla kläder och stiger in i en liten dusch.

'Skit, ingen tvål' mumlar jag och kollar tomt på hyllan där det borde stå tvål. Jag suckar djupt innan jag stänger av duschen och kliver ut.
******************************
Efter att jag kämpat med att torka mitt extremt tjocka hår ser det ut som jag vet inte vad. Så jag tar fram min röda hårborste ur min necessär.
Jag börjar slita i håret med borsten tills alla knutar är borta och hårbotten är öm, ursäkta språket, men den är faktiskt öm som fan. Jag kollar mig i spegeln en sista gång innan jag lämnar badrummet för att byta om.

Jag gick mot fåtöljen där min resväska stod och började leta efter något jag kunde ha på mig.

Efter att ha letat i minst en kvart valde jag ett par svarta högmidjade shorts och en vit magtröja med en minion på som slutar nästan vid byxorna.

Jag bestämmer mig för att ta mig till ett café för att äta frukost så jag går mot mina vita låga converse som ligger slängda på det dammiga golvet. När jag knutit på skorna tar jag min röda skinnjacka och mina rumsnycklar.

Jag lämnar mitt rum och trycker in nyckeln i nyckelhålet och vrider om nyckeln, för att vara säker på att dörren är låst rycker jag i dörrhandtaget innan jag vänder mig om och går.

När jag tagit en buss in till stan möts jag av två killar som går rakt mot mig...

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Förlååååt för att det var bland det kortaste kapitlet någonsin och att det tog sån tid att lägga ut, 😅💘

Don't call me babyTahanan ng mga kuwento. Tumuklas ngayon