°Ellas perspektiv°
När jag tittar upp för att se vem jag krockat med så ser jag Felix.
" ehm.. Sorry" säger Felix och ler lite osäkert.
" de e lungt " svarar jag och ler. Jag fortsätter gå mot de tomma sätena och sedan sätter jag mig på sätet nästan längst bak. Det har nu börjat regna och dropparna rinner utefter fönstret. Jag ser att Felix sitter lite längre fram och stirrar rakt ut genom fönstret. Bussen stannar vid hållplatsen och jag kliver av. Jag tar fram mitt paraply ur väskan och börjar gå hemåt. Jag märker nu att Felix också klivit av här och han går mot samma håll som mig. Han stannar vid grinden till huset som ligger bredvid vårat hus.
" bor du i det huset? " frågar jag och pekar på huset han står vid.
" ja " svarar han och pillar lite med sitt hår.
"va kul då är vi grannar då!" svarar jag och ler. Jag fortsätter gå fram till vår ytterdörr. Jag svänger mig om och tittar mot felixs hus. Han har redan hunnit gå in. När jag kommer in så är mamma, linus (min lillebror som är 1år) och Kevin (min storebror som är 17år) hemma.
"Hej!" ropar jag och sparkar av mig skorna.
"Hej, hur har dagen varit?" frågar mamma innifrån köket.
"Bra" svarar jag och går in i köket. Linus sitter på golvet och leker med en babyleksak. Jag lyfter upp Linus i famnen och han börjar le. Han är väldigt söt.
"Du har väl inga planer för ikväll?" frågar mamma och tittar upp mot mig.
"Nej, vadådå?" svarar jag och sätter ner Linus på golvet igen.
"Jag har bjudit över våra nya grannar familjen Sandman på middag klockan 18" säger mamma.
"Åh.. Kul" svarar jag sarkastiskt
"De har en son som heter Felix som också är 16 år, känner du honom?" frågar mamma
"Känner och känner men han har börjat i min klass" svarar jag och suckar.
"Åh va kul! gör dig redo för mat kl 18" säger mamma och börjar ta fram saker ur kylen. Detta kommer bli såå pinsamt och konstigt tänker jag och börjar gå mot mitt rum...
// hoppas ni gillar detta kapitlet //
