° Ellas Perspektiv °
Jag vaknar och möts av ett starkt vitt ljus. Jag känner hur ont det gör i huvudet men jag vet inte varför. Sista jag kommer ihåg att Felix kittlade mig. Jag tittar mig runt i rummet och inser nu att jag är på sjukhuset. Dörren öppnas och in kommer en sjuksjöterska.
"Hej Ella! Hur mår du?" frågar hon och kommer mot mig.
"Huvudvärk men annars helt okej, vad är det som hänt?" frågar jag och sätter mig upp.
"Du föll och slog i huvudet. Du har en lindrig hjärnskakning och du fick ett sår i pannan som vi sytt" säger hon och halvler.
"Var e Felix?!" säger jag och hör hur jag nästan skriker.
"Han är ute i väntrummet. Om du vill så kan jag hämta honnom?" säger hon och jag börjar genast le.
"JAAA!!" småskriker jag och hon börjar skratta.
"Okej, han kommer straxt" säger hon och lämnar rummet. Jag sitter otåligt och väntar på att dörren skall öppnas. Det känns som en evighet. Dörren öppnas nu sakta...
In kommer min underbara prins. Han har en stor bukett med röda rosor och choklad.
"FEEELIIIXX!" ropar jag.
"Hej gumman! Hur mår du?"
"Före du kom så rätt bra men nu mår jag utmärkt!" säger jag och felix ler.
"Awww..." säger han och drar in mig i en mysig Felix-kram.
"Du fattar inte hur orolig jag var" säger Felix och jag hör hur ostadig på rösten han är. Jag drar ifrån kramen och ställer mig ansikte mot ansikte med Felix. Jag ser hur en tår rinner mer för hans kind. Jag torkar bort tåren från hans kind och kramar honom ännu en gång. Han e min prins.
° 3 månader senare °
° Ellas Perspektiv °
Det är nu sommarlov och jag har gått ut nian. Felix och jag är fortfarande tillsammans, starkare än någonsin. Vi spenderar nästan all vår tid tillsammans. Om 1 vecka börjar skolorna igen, suck... Jag och Felix skall börja på samma gymnasium inne i stan. Vi skall flytta till en gemensam lägenhet bredvid skolan. (Ella och Felix är nu 17 år båda två)
"Var de alla lådor?" ropar Felix från köket.
"Ja jag tror det" svarar jag och fortsätter packa upp de sista sakerna i vår lägenhet. Den ser mysig och väldigt hemtrevlig ut.
