°Ellas perspektiv°
Jag vaknar av att solen lyser in genom fönstren. Jag tittar mig omkring och undrar i några sekunder var jag är, men jag kommer nu ihåg att jag är hos Oscar. Jag ligger på Felix mage och jag känner hur han andas djupa andetag. Jag ligger och kollar på Felix en lång stund. Tänk att Felix Wilhelm Sandman är min. Han som många tjejer skriker och gråter över så e min. Jag börjar le av bara tanken. Jag pussar Felix på kinden men inget händer. Jag pressar mika läppar mot hans och håller kvar en lång stund. Han vaknar och kysser mig tillbaka.
"Godmorgon" säger jag och fnittrar.
"Godmorgon bby" säger han med sin trötta morgonröst. Jag lägger mig ner på hans mage och borrar in huvet mot hans hals. Han lägger sina armar runt mig igen. Vi bara ligger där en lång stund och myser. Felix kysser mig i nacken och jag börjar skratta för att det kittlas.
"Vad håller ni på med?" frågar Omar trött och kollar upp på oss.
"De duu" svarar Felix och ger honom en "peddoblick". Jag kollar mot Felix och vi börjar båda skratta. Omar kollar fortfarande konstigt på oss. Nu vaknar också Ogge och Oscar.
"Vad gör ni?" frågar Oscar och kliar sig trött i håret.
"Ingeet" säger jag och skrattar. Felix börjar kittla mig och jag är väldigt kittlig så jag börjar skratta och sparka med benen. Felix har ett stadigt grepp om mig så hur jag än försöker så kommer jag inte loss. Han fortsätter kittla mig. Jag känner att han lossar greppet lite och jag tar det som en chans att smita. Jag kommer loss ur hans grepp och jag springer skrattandes iväg mot köket. Felix springer efter mig.
"Komigen Felix" säger jag och skrattar. Felix kommer närmare mig och jag börjar skratta så jag faller ner på golvet. Han sätter sig över mig och håller fast mina armar mot golvet. Han har sitt ansikte några centimeter från mitt ansikte. Jag känner hur hans andtag puffar mot mitt ansikte.
"Jag har dig" säger Felix och flinar. Innan jag hinner säga nåt så lutar han sig ner och kysser mig. Vi håller kvar länge och det känns som om världen runt oss står helt stilla. Det känns helt magiskt. Vi drar ifrån och Felix har lossat greppet mycket. Jag reser mig hastigt och börjar springa iväg. Jag snubblar på något och faller. Jag slår i huvudet i bordet och allt blir svart.
°Felix perspektiv°
"Ellaa?!" säger jag men får inget svar. Jag springer fram till henne och ser att det kommer blod från hennes panna. Jag börjar storgråta.
"ELLAAAAA!!!?" säger jag och tårarna bara rinner. Jag försöker få liv i henne men det går inte. Jag känner på hennes puls och hon andas fortfarande. Oscar, Omar och Ogge kommer in i köket.
"Felix vad har hänt?!" frågar oscar och sätter sig på huk bredvid Ella.
"Hon sprang, snubblade och slog huvudet i bordet!" säger jag och gråter.
"Ring en ambulans Ogge!" säger oscar.
"De blir bra" säger Omar och kramar om mig. Det tar bara någon minut så kommer ambulansen. De sätter Ella på en bår och sätter in henne i ambulansen.
"Är någon av er Familjemedlem?" frågar kvinnan från ambulansen.
"Jag är hennes pojkvän" snyftar jag fram.
"Då får du åka med om du vill?" säger hon. Jag nickar som svar och hon tar med mig till Ambulansen. När vi sitter i Ambulansen så rinner tårarna som floder. Det känns som detta är mitt fel.
"Förlåt Ella, det var mitt fel" viskar jag till Ella.
