°Felix Perspektiv°
Jag vaknar av att väckarklockan ringer och jag stänger snabbt av den. Jag segar mig upp ur sängen och fram till garderoben. Jag tar fram en blå superman hoodie och svarta jeans och klär sedan på mig det. Sedan fixar jag håret, tar mina skolböcker och går ner till köket för att äta. Medans jag äter min macka scrollar jag igenom instagram, twitter och andra sociala medier. Sedan plockar jag undan disken och går mot hallen. Jag tar min skolväska, sätter på mig mina vita converse, tar moppehjälmen och nyklarna och går ut till moppen. Jag åker iväg mot skolan.
°Ellas perspektiv°
Jag och Saga står vid våra skåp och pratar. Jag ser att en lång och smal kille kommer gåendes i korridoren. När han kommit lite närmare ser jag att de e Felix. Han kommer närmare oss.
"Du har väl inte glömt fikan?" frågar han och flinar lite.
"Nej, och det verkar inte som du gjort det heller?" svarar jag och ler mot honom.
"Nej! Något som har med en snygg person som du glömmer man inte, 15.00 vid utgången då" säger han och går iväg.
"Och vem är han då?" frågar Saga och flinar. Vi börjar röra oss mot lektionen och medans berättar jag åt henne om Felix. De tre första timmarna går hyfsat snabbt men jag kan inte koncentrera mig till 100% för jag tänker bara på Felix hela tiden. Han är rätt mystisk för han har inte berättat någonting om sig själv fastän jag berättade nästan hela mitt liv igår. Vi hade 1 timmes lunchrast och jag och Saga slöade bara i 9ornas soffa med resten av klassen. Nu är sista timmen slut och jag står nu och väntar på Felix vid utgången. Kl är nu 14.58 och om han inte kommer om 2 minuter försenad. Jag hör nu att skoldörren öppnas och vänder mig om för att se om de va felix. Och det var det.
"Sorry om du fick vänta men var tvungen att stanna lite efter lektionen" säger han anfått och kommer upp bredvid mig.
"De e lungt, men vart ska vi?" säger jag och tittar upp på Felix.
"Funkar starbucks?" säger han ock kollar frågandes på mig.
"Aa funkar perfect" säger jag och ler.
"Vi tar min moppe!" säger Felix och pekar på en grön moppe lite längre fram.
"okei" svarar jag lite osäkert.
"De kommer gå bra! Jag e en bra chaufför" säger han och skrattar lite.
"Särskilt när jag har så dyrbar last som du" säger han och ler det finaste leendet jag någonsin sätt.
