19: Sick Melia

201 7 5
                                    

I woke up groaning. My head was hurting and I felt really cold, even with a blanket on.

Oh god, the day before we went on a camping trip and it rained, I played with Meng even though Jeo said not too and I might get sick. I said who cares. He said I do. Then I still did it because I argued I wouldn't get sick because I was too prideful that I have survived a lot. Now I am sick.

He was right, I called Tita. "Hello bebe." She answered. "Hello po tita. Please don't tell Jeo. I am sick. He might get worried."

And I won't tell him. He's just gonna nag at me for being stubborn.

"Hala! Papuntahin ko si Naynay jan. Palagyan ka nang oil tas bigyan ka breakfast." Tita said. "Okay po thank you po." I smiled.

I sneezed. "Papuntahin ko na. Wait ka lang jan ha. Di namin sasabihin kay Jeo, para mas di ka mastress."

Tita already knew why even though I didn't tell them. She knows Jeo more than me. We both get a long with that.


Jeo's POV

Nahulog yung phone ko habang nag oonline class. May nararamdaman akong kakaiba.

Asan si El? Bat di sya nagpapakita sakin? Tumayo ako at pumunta sa kwarto nila mommy at daddy.

"Mommy? Asan po si El nag breakfast na po ba sya?" Tanong ko.

"Andoon busy sa work nya sa school wag mo munang puntahan binigyan na namin nang breakfast." Weird naman. Bat wala man lang kiss bago nabusy?

"Hmm okay po." Sabi ko pero medyo suspicious ako.

Bumalik ako sa desk at upuan ko. Nag eexplain teacher ko. Hinanap ko si mel sa messenger ko at tinawagan nang video call.

Sinagot nya. "Hello?" Sabi nya pero parang ang deep naman nang boses nya.

"Hi baby. Kumain ka na?" Tinanong ko. "Yes po." Ani nya.

"Okay busy ka daw ngayon?" Tinuloy ko. "Yes po love later ka na call." Nag sniff sya. May sakit sya?

"Melia." Narining ko si Naynay sa likod nya.

"Okay bye." Biglang binaba ang phone. Aba, may nararamdaman nga ako, tama nga ako.


Camellia's POV

"Hala si Jeo yun?" I just nodded with a 'we got caught' look.

"Okay lang yan. Keri yan." Naynay said. I laughed shaking my head. "Ang sakit!" I cried when my head started to pound.

"Wag ka kasi masyadong gumalaw. Wag kang magaalala nilock ko yung pintuan sa baba. Subukan nya." Naynay smiled.

I smiled too. I ate my soup and Naynay gave me some oil on my back. I hate when I get sick. My coughs feels like tickling, my sneezing gets me dizzy.

"Tapos ka na?" Naynay said. "Anohin ko muna si Dongdong pahinga ka lang jan ah." She checked my forehead. "Ang init init mo talaga. Hindi na bumababa."

"I am... fine." I breathe out. "I can't sit for long." I pout.

She helped me to lay down before she left. I fell a sleep almost seconds.

I felt like everything was spinning. I woke up, I couldn't open my eyes and I felt someone checking my forehead.

Those hands are familiar, it's not Naynay. I opened my eyes slowly to see a man. My man.

"Hayst sabi ko sayo wag kang mag lalaro sa ulan diba." There he goes.

"I.. am fine." I groan. I try to sit up but my head just hurt.

Written in the stars // Jeo OngTahanan ng mga kuwento. Tumuklas ngayon