Bergvall systern

Mormor...

Viktigt!!!
Innan jag börjar säger jag förlåt för att det varit förvirrande med namnet på killen Evve gillar och hans namn är Victor o jag vet att jag råkat skriva Vincent flera gånger!

Evelinas perspektiv:

-Den var rolig. Svara jag kort
-Men bullshit vad mer hände?! säger Lucas
-Vad snackar du om?
-Evelina sluta ljug vi har sett videos och bilder. Säger Theo och skakar på huvudet
-Ja men då behöver jag ju inte säga något.
-Men jo? Säger Rasmus.
-Håll käften ni har ju sett saker som ni förlitar er på! Ryter jag och sätter i airpodsen.

Vi alla fyra är nu sura på varandra. Vilket är normalt men idag var det typ lite mer surhet om man säger så. När vi äntligen kommer fram till huset så skyndar sig alla ut ur bilen. Ingen säger något när vi går in i huset. Utan bara sparkar av oss skorna. Vi går åt varsitt håll men när vi går mot trapporna hör vi snyftningar från köket. Vi alla stannar och kollar på varandra. Jag droppar väskan på golvet och går mot köket. Jag hör att dom andra tre följer efter och vi stannar direkt när vi ser mamma i soffan och pappa sitta bredvid.

-Oj hej ungar. Säger mamma och torkar tårarna.
-Vad händer? Frågar Rasmus osäkert.
-Kom sätt er. Säger pappa. Jag kollar på Lucas som står bredvid mig och han rycker bara på axlarna.
-Jo det är så att.. börjar mamma och kollar på pappa.
-Mormor har trillat och slagit i huvudet. Läkarna kunde inte rädda det, henne. Säger pappa.

Allt stanna i den sekunden. Det kändes som allt hände i slowmotion. Mamma började gråta igen, Rasmus satt helt förstenad och några tårar rann, Lucas hade också tårar som rann medan Theo bara såg ledsen ut men grät inte. Jag var helt förstelnad jag kunde inte gråta eller röra mig. När allt kändes som det var i normalfart igen reste jag mig upp och gick. Jag vet inte varför men jag kunde inte vara kvar i huset. Jag satte på skorna och hörde nån som gick mot hallen. Jag sket i vem det var utan stängde bara dörren i personens ansikte och gick.

Jag gick ut från uppfarten och svängde höger mot fler av husen än vänster mot vägen. Jag gick dit benen tog mig. Jag öka mina steg och tårarna började rinna. Jag stannade vid ett av husen och kollade vart jag var. Jag var utanför Linas hus. Jag visste att Wendela också var där för att dom fråga om jag ville hänga med dom när jag var klar med fotbollen och jag sa ju sjävklart ja. Jag kollade klockan, 18:43. Solen började gå ner lite men det var fortfarande ljust ute. Jag hade fortfarande på mig min Bp hoodie och mina jeansshorts. Ringklockan hördes genom dörren och tårarna rann fortfarande ner för mina kinder. Dörren öppnades och Lotta, Linas mamma stod där.

-Nämen Evve gumman vad har hänt? Frågar hon oroligt och kramar mig.
-Är Lina och Wendela här? Frågar jag och snyftar.
-Nej dom är på fotbollsplanen med Danne, Anton och Victor. Men lilla gumman vad har hänt?
-Mor..mor, snyftar jag.
-Vad har hänt med din mormor? Frågar Lotta.

Från första början är jag och Lina kompisar genom våra mammor för dom har kompisar när dom var lika gamla som oss. Så Lotta känner eller ja kände mormor väldigt bra. Dels mamma också så jag skulle inte bli förvånad om mamma ringer henne snart för att berätta om vad som hänt eller fråga om jag var här.

-Hon är död. Svarar jag och gråter igen.
-Nämen lilla vännen kom här! Säger Lotta och drar in mig i en kram.
-Lina och Wendela gick för typ 20 minuter sen. Ska jag skjutsa dig till dom?
-Nej jag kan gå det tar ju bara 5-10 minuter. Svarar jag.
-Nej det är lugnt jag skjutsar dit dig!

Lotta tog på sig sina skor och tog bilnycklarna. Vi hoppa in i bilen och jag skrev till Lina att jag var på väg och får skjuts av hennes mamma så ifall dom gör nått var dom varnade.

Linas perspektiv:

-Evve skrev att hon är på väg. Vänta va hon får skjuts av min morsa. Säger jag och droppar mobilen.

Anton klängde av sin hoodie och la vapesen samt drickan under den. Jag såg mammas bil rulla in på parkeringen och att hon kramade Evelina.

-Vafan är det som hänt? Frågar Wendela
-Varför har hon fått skjuts av din mamma? Frågar Danne.
-Ingen aning men vi lär väl få reda på det, säger Anton och rycker på axlarna. Victor såg orolig ut.
-När fan ska ni bli tillsammans? Frågar jag och kollar på Victor.
-Ingen aning. Svarar han och rycker på axlarna. 

Evelina kliver ur mammas bil och väntar tills hon åkt. Vi alla satt och kollade mot henne. Hon drog ut sin tofs, la fram håret och drog upp sin luva. Hon gick nerför parkeringen och fram mot oss. När hon kom närmre såg jag att hon grät. Jag hörde Victor svära för sig själv innan han sprang fram till henne. Evelina stannade framför Victor och han kramade henne. Jag och Wendela kolla på varandra innan vi reste oss och gick mot henne. Danne och Anton var inte långt efter med att också följa efter.

-Vad har hänt? frågar Wendela och småspringer fram till Evelina och omfamnar henne. Jag springer också fram och gör detsamma
-Jag gick hem till dig för jag tänkte att ni var hemma o din mamma var där o så o så, snyftar hon
-Men varför gråter du? Frågar Anton med en förvirrad blick.
-Mormor, säger Evve och kollar på mig
-Vad har hänt med Kristina? Frågar jag oroligt
-Hon är död. Säger Evve och gråter igen
Jag kramar henne och dom andra gör detsamma.
-Har nån dricka. Och vape med nikotin och en fotboll? Frågar Evve
-Nej lägg av du ska inte dricka och röka bort dina problem. Säger Wendela strängt
-Men det är det enda som fucking hjälper! Ryter hon. Både jag och Wendela har hanterat denna situation förut men det handla om en annan grej.
-Nej! Lägg av du måste ta det lugnt andas! Säger Danne. Hans mamma är psykolog
-Anton kan du ta fram dom två fotbollarna vi tog med, lägg båda vid straffpunkten. Säger Victor och kollar på oss.

Anton springer iväg och gör det. Jag och Wendela stod och prata om annat med Evve. Danne och Victor stod bredvid. Victor tog tag i Evves arm och ledde henne till bollarna. Han gick därifrån och satte sig med oss sen.

-Vad handlar det om? Frågar jag förvirrat.
-Hon bad om en fotboll. Hennes terapi är fotboll. Det hon lever för ör fotboll. Låt henne slå några straffar sen kommer hon sätta sig med oss och vilka prata om annat. Säger han.

Hon slog några bollar. Sprang fram och tillbaka mot målet för att hämta bollarna. Hon såg glad ut. Precis som Victor sa kom hon och satte sig med oss sen och hoppa in i vårat samtal. Under hela tiden såg jag till att hon inte drack eller rökte. Jag lät henne inte.

Evelinas perspektiv:

-Vafan. Säger jag och alla avbryter sitt samtal och kollar mot hållet jag kollar mot.
-Vad gör han här?.. frågar Anton.
-Theo Bergvall va har vi gjort för att få träffa dig här? Säger Danne
-Man undrar ju. Säger Lina och himlar med ögonen
Dom ör mer rädda för Theo än att dom inte gillar honom. Värre med alkohol i kroppen.
-Evve kom! Säger Theo
-Vad
-Snälla kom hem. Svarar Theo
-Nej jag vill inte jag kan inte det går inte! Säger jag och börjar gråta.

Theo drar upp mig från marken och lägger sin arm runt mig. Jag går med honom mot parkeringen men vi stannar kvar på planen. Theo har tårar i ögonen och kramar mig.

-Jag kan inte gå hem. Jag klarar inte av att vara där och se mamma i ögonen. Viskar jag.
-Jag fattar det. Jag vill inte heller vara hemma. Säger Theo.
-Kom ska du med. Fortsätter han
-Vart ska vi?
-Överraskning men vi ska inte hem, inte nu iallafall jag lovar dig. Säger han.
-Jag ska bara säga till där borta. Säger jag och går dit
-Vad ville din brorsa? Frågar Lina
-Vi ska nånstans och jag vill följa med honom.
-Okej men vi finns alltid om du vill snacka. Säger Victor.
-Tack ses sen! Svarar jag och kramar alla.