- Oscars perspektiv -
"Skojar du med mig, Felix!" undrade jag chockat.
"Nej, det är sant" svarar Felix och tittar ner på golvet. "Det går inte att köpa Kinder Maxi någonstans"
Jag tittar först häpet på Felix, sen ut i luften och sen på Felix igen. Jag fattade ingenting.
"Men alltså, varför?"
"Det vet väl inte jag!" svarade Felix irriterat.
Jag såg att han var lite skärrad själv, men att han försökte dölja det med ilska.
"Vad ska vi göra?" frågade han och suckade djupt.
"Jag vet inte, det finns väl inte så mycket att göra..."
Jag la huvudet i knät. Denna diskussion var egentligen meningslös, enligt mig.
"Jag förstår hur mycket Kinder Maxi betyder för dig..." började jag. "Men vi ska väl inte behöva bli sura på varandra bara för att en helt vanlig choklad försvunnit ur butiken?"
Felix, som innan stod lutande mot väggen, flög nu upp från den skinn förklädda stolen med en ilsken blick.
"Bara en en helt vanlig choklad?!" skrek han nästan. "Det är inte vilken vanlig choklad som helst, det är Kinder Maxi som vi snackar om här!"
"Men du kan väl börja gilla Skittles eller M&M, eller..."
Längre hann jag inte innan Felix klampade ut och smällde igen dörren efter sig.
Jag tog med mig min havsblåa väska och hängde den över axeln. Den här dagen var jag och Felix inte direkt "bästa vänner" längre. Och han var inte det mot de andra heller...
Jag såg när han gick förbi torget och ignorerade alla Foooers som stod skrikande och gråtande bredvid. Faktiskt så blev jag lite ledsen att se deras sorgsna blickar när Felix, helt nonchalerande, gick förbi de med en sur min. Som tröst så gick jag fram till dem och frågade ifall de ville ta kort.
"Vad är det med Felix?" frågade en blond tjej i 13-års åldern och tittade besviket på mig.
"Han vaknade på fel sida bara" svarade jag så fejkatglad som möjligt.
När jag steg på bussen så tänkte jag på Felix. Han kanske inte förstod att jag bara ville väl och jag själv kanske inte förstod hur mycket Kinder Maxi betydde för honom. Men ändå så tyckte jag att vi skulle sluta gräla, för det kanske var en sak som betydde väldigt, väldigt mycket för honom, som när ens favorit skor blivit för små, samma princip var det. Men om man tänker efter, hur löjligt låter det inte, att bli osams för en choklad. Jag skrattade lite för mig själv. Ibland måste man inse att man inte fortfarande är 5 år och börja växa upp...
