Ingenting är sig likt

Kapitel 5

Jag vaknar av att det smäller överallt.
"Sissa, vad gör du här?! Du måste ner till skyddsrummet!" hör jag någon säga. Det låter som mamma. Jag springer mot dörren och ser min mamma stå och vifta ivrigt och stressat med armarna. Jag nästan flyger ner för trapporna och väl nere drar mamma iväg mig mot en dörr vid trappan. Hon rycker upp dörren och greppet runt min handled blir allt hårdare. Hon springer vidare in i det mörka rummet vi hamnat i. Hon stannar till vid nästa dörr som verkar vara betydligt jobbigare att få upp. Plötsligt öppnas dörren och vi springer in. Dörren smälls igen bakom oss.
"Vad sjutton gjorde du där, unga dam?!" skriker mamma till mig.
"Jag..." jag tar en paus och försöker komma på något att säga. "Jag vet inte... Jag vaknade där!"
Mamma suckar och sätter sig ner på stolen. Trots att det ser relativt tomt ut så finns det två frysar, fylla med mat, massa torkad mat, en spis, en kran, en brandsläckare - utifall att något skulle hända -, ett antal familjespel och ett album. Jag går fram till albumet och börja titta. Kanske kan jag få reda på lite mer om det här livet?
Till varje bild står det en liten text. Oftast står det vilka som är på bilden och ibland står det till och med någon rolig kommentar. Det är tydligen krig här. Danmark vill ta över Skåne. Jag är tydligen långt bak i tiden. Eller ja, vem vet när jag föddes? Jag kanske föddes 21? År 21... Eller 1990? 2500? Ganska ofta funderar jag på när jag egentligen är född. Hur mitt liv skulle sett ut om jag skulle left ett normalt liv. Jag har left så många liv, de som jag känner igen från andra liv kan vara helt annorlunda i nästa liv. Det är ganska sorgligt. Jag minns första, och hittills enda, gången jag blev kär. Jag försökte hålla mig vaken, men eftersom 40 timmar så föll jag ihop då jag hade blivit så matt och trött. Nästa gång träffade jag honom inte inte gången därpå var han en helt annan person. Jag kunde inte rå för det. Jag blev så ledsen. Känslorna fanns kvar i några dagar till, men sen försvann dem. Han blev aldrig den som jag föll för igen.

Jag tittade vidare på bilderna i albumet när mamma kom och satte sig bredvid mig.
"Där är du och din far. Vi hade precis köpt det här hused. Du var så glad. Du grinade åt alla hans skämt. Du var hans lilla dotter och du älskade honom mer än något annat." säger hon och pekar på en bild där jag måste ha varit omkring fyra år.
"Men du då?" frågar jag.
"Jag var alltid med på ett hörn, men du var oftast med din far. Jag var så glad att du älskade honom så mycket. Jag är så glad att ni fann varandra och att du fick lära känna honom så bra."
Jag bläddrar vidare medan jag funderar vidare på vad det var hon sa. Jag kommer till en bild där pappa verkar ligga svårt sjuk i en säng. Mamma ser att min blick fastnar vid den bilden.
"Det var då din pappa var sjuk. Vi hade inte råd att åka in med honom till sjukhuset. Han dog en vecka senare. Du hade så svårt att lämna hans sida. Jag tror nästan att du satt där på hans sängkant i över två veckor och höll hans hand. Jag lyckades få i dig lite mat, men det var svårt. Du ville ingenting..." jag ser hur mamma börjar bli känslosam. "Men allt blev bättre allt efter åren gick. Nu är du här. Trygg i dig själv, behöver sällan en hjälpande hand. Du klarar dig så fint på egen hand, men du kommer till mig om råd ibland, men jag vet att du kan ett bättre svar själv" säger hon och ler mot mig.

Det här livet är tydligen inte det trevligaste. Om jag inte varit så pigg så skulle jag nog ha lagt mig ner för att somna om.

"Jag går och fixar något att äta till oss!" säger mamma innan hon går iväg mot en av frysarna.

OBS! Allt jag skriver är inte historiskt rätt. När Danmark krigade om Skåne så fanns inte frysen. Frysarna kom inte till Sverige förrän i mitten av 1900-talet.

Jag försöker att inte ta med allt för många ord på Skånska, men då berättelsen utspelar sig där så blir det en del Skånska ord. Jag vet att på Danska, Norska och Stockholmska så betyder ordet "grina" gråta, men på Skånska betyder det skratta.

Hoppas att alla har det bra! Rösta och kommentera gärna vad ni tycker! Både bra och dåligt! ;) <3