Ingenting är sig likt

kapitel 7

Jag vaknar av att mitt larm på mobilen ringer. Jag slänger av larmet och lägger mobilen bredvid mig i sängen.

Några minuter hinner ticka förbi innan jag går upp och gör mig ordning. Det verkar inte vara något speciellt med den här dagen.

När jag väl är framme vid skolan så kommer Wilhelm springandes mot mig.

"Hej Sissa! Hur är det?" utbrister han glatt och slänger sig runt min hals.

"Allt är som vanligt med mig! Hur är ett själv?" frågar jag glatt närmast släppt taget.

"Det är bra, men du måste bara veta vad som hänt!" börjar han. Han börjar babbla på om matteprovet vi tydligen hade förra veckan och att han var den enda som fått högsta betyg på det. Han berättar hur osäker han när han gjorde provet och att han inte hunnit plugga till det utanför skolan. Han hade varit helt säker på att han skulle få max 5 av 20 rätt och då skulle han haft tur. Nu fick han 20 rätt + 15 extrapoäng för välskrivna uträkningar.

Vi fortsätter prata medan vi går mot skolan byggnad. Väl framme vid dörren möter vi Ingvar som glatt hälsar och öppnar dörren åt oss. Han har stora, mörka påsar under ögonen som tyder på alldeles för lite sömn. Vi går mot vårt klassrum och sätter oss ner med skrivhäftena framför oss.

Tiden går och lektionen tar slut.

"Så vart vill ni gå, vilken restaurang blir det idag?" frågar Ingvar och vänder sig mot oss medan han stänger sin skåpsdörr.

"Vad sägs om Panda?" föreslår jag medan jag rotar fram mitt matkort.

"Haha, bara för att ni två ser ut som två pandor med era påsar?!" skrattar Wilhelm fram och Ingvar tittar lite skämtsamt surt på honom.

Jag ser mig själv i en spegel på väggen precis bredvid mitt skåp och börjar skratta. Jag hade inte märkt det själv imorgon. Jag hade verkligen stora påsar jag med. Jag stämmer in i Wilhelms skratt och det dröjer inte länge förrän alla storgarvar ihop. Vi kan nästan inte stå på benen av allt skratt. Alla elever som går förbi tittar lite konstigt på oss, men ger ifrån sig ett stort flin.

"Men då går vi dit så kan Wilhelm känna sig utanför. 2 pandor går till Panda med sin mänskliga vän" skämtar Ingvar och Wilhelm knuffar till honom lätt i sidan med ena armen medan han skrattar.

Vi har beställt och Ingvar ska precis ta sin mat när han snubblar över sina egna fötter och landar på Wilhelm som grabbar tag i disken framför kvinnan bakom den som precis tagit emot nästa beställning. Jag tittar hur det gick och då de verkar må bra så börjar jag skratta så smått och Ingvar och Wilhelm stämmer snart med i mitt skratt.

Sorry! Har verkligen haft idétorka och varje gång jag kommer på något håller jag precis på att somna och har glömt det till nästa dag. Här har ni iallafall det sjunde kapitlet! Hoppas att ni gillar det!

Kram! <3