Mina tankar började åka runt i mitt huvud. Är det sant om det som dom skrev? Är jag äcklig och vill inte Axel ha mig?
Idag gjorde jag bort mig så mycket inför Axel och nu har har han väll ändå tappat intresset för mig..
-Amanda!!! Skrek mamma från nedervåningen.
-VAD ÄR DET MAMMA?!! Skrek jag.
Mamma började gå upp i trapporna och kom in i mitt rum.
Hennes svarta lugg låg över ögonen men man kunde ändå se hur arg hon var. Mamma började ta upp en lapp från hennes svarta jeans och vek upp den snabbt.
-Amanda förklara det här , NU!!!! Sa mamma med en sträng röst.
- Jag var tyst en stund och läste lappen från långt håll.
På lappen stod det en massa elaka ord med en rätt slarvig handstil, ser lite ut som min med det var det inte.
-Vadå? Påstår du att jag har skrivit det där? Det är ju inte ens bevis och vem är det ens till..? Sa ja lugnare och kolla ner i min mobil som om jag inte brydde mig.
- JODÅ, DET ÄR NOG MED BEVIS OM DET STÅR DIN NAMN UNDERTECKNING OCH "Till Alice"!!!! Jag vet hur mycket du hatar henne men det här, det här du gör är mobbning! Sa mamma argare en vanligt.
Mitt namn stod tydligt på lappen. Men det var verkligen inte jag som hade skrivit det!
- Asså mamma jag har förfan inte skrivit det, stick ut nu! Och hur fick du ens tag på det där herregud ....?! Sa jag lite lätt irriterat.
- Amanda, stackars Alice var ledsen och grät. Inte ens hon kunde visa det för mig så hennes kompis Sidney fick ju till och med ge den till mig.Jag visste det! Alice och Sidney ! Dom gör verkligen allt för att jag ska försvinna från Axels värld. Dom vill att jag ska få utegångsförbud med min mamma är inte sån som tur är. Men jag tänkte inte ge upp. Jag vill inte att Axel ska sjunka till Alice och Sidneys nivå!
Tyst för mig själv sa jag:
- Game on bitches...Idag var det måndag, och skolan börjar halv 9. Om 1 och en halv timma skulle jag till skolan. Men idag ska jag inte leka feg, för nu jävlar ska Alice och Sidney får, efter alla dessa förfärliga år ska dom få igen...!
Jag tog på mig en marinblå tjocktröja med ett random märke på. Mina svarta slitna jeans låg i tvätten så jag fick ta min vita jeans. Mitt hår var uppe i en tofs och jag tog på mig mascara på över och underfransarna.
Mitt rum var stökigt. Och nu menar jag brutalt stökigt. Alla mina kläder låg på en hög vid min garderob , min säng var obäddad så mitt lila överlast låg på golvet och min kroppsspegel som brukar hänga på vägen har åkt av så den ligger lutad på klädhögen.
Jag gick ner till köket och tog en rostad macka mes ost som inte ens var god. Det var grovt bröd men personligen hatar jag det med det var det ända vi hade hemma.
Jag gick ut genom dörren med bara min mobil för min väska var försvunnen i mitt rum som vanligt.
Solen sken lite sådär härligt när det är lite frost ute. Men det ända jobbiga är att minska ligger rätt så långt bort enligt mig så de kan bli lite kallt om man inte har en jacka som mig för att jag har ingen snygg. För den enda jackan jag har är rosa och ful som mamma valde till mig för 2 år sen...!
VOUS LISEZ
Tonårslek
Roman pour AdolescentsAmanda är 14 år och det började en ny kille i klassen. Killen hette Axel och bara av att titta på honom fick henne att le. Hon försöker komma närma honom men eftersom att Amanda är mindre populär och Axel tillhör nu det populära gänget. I det"populä...