Internet Vänner | Foscar |

28 aug

När jag vaknar upp nästa morgon så möts jag av den bästa synen mina sömndruckna ögon kan ta in. Felix huvud vilar mot min bara överkropp och hans lugna andetag fläktar min hud. Jag kan inte stoppa leendet från att spricka upp i ansiktet medan jag försiktigt snurrar en lock från hans hår runt fingrarna. Med ett litet gny öppnar han ögonen och tittar sömnigt upp på mig.

"Godmorgon älskling"

Får han fram med en hes röst innan han sluter ögonen på nytt och gäspar stort vilket får mig att fnissa tyst.

"Godmorgon världens finaste pojkvän"

Mumlar jag fram vilket får hans läppar att spricka upp i ett leende. Ett leende som får mig att falla allt mer för varje sekund som jag beskådar det. Efter att ha studerat hans vackra ansiktsdrag en lång stund så öppnar han ögonen på nytt och möter min blick.

"Du är så vacker"

Säger han tyst och betraktar mig med ögon fulla av kärlek och ömhet. Jag ler och lyfter hans hand för att föra den mot min mun. Försiktigt låter jag mina läppar lämna fjäderlätta kyssar över varenda en av hans knogar.

"Du är vacker om någon hjärtat"

Säger jag sedan och aningen klumpigt sätter han sig upp för att kunna sätta sig grensle över mig och sjunker ner mot mina läppar. När våra läppar förseglas så ler jag in i kyssen och Felix är tvungen att avbryta den för att ge mig en fejkad surmulen blick.

"Oscar, sluta le du förstör kyssen"

Säger han med en beklagande röst och jag kan inte låta bli att fnissa tyst innan jag sträcker på mig så att jag når hans haka med mina läppar där jag lämnar en snabb kyss.

"Sluta gör mig så förbannat lycklig då"

Säger jag sedan med en lycklig stämma vilket får Felix att spricka upp i ett brett leende och skaka busigt på huvudet.

"Lär inte hända. Du lycklig gör mig lycklig"

Yttrar han med en drömmande röst och låter sina fingrar rita olika små mönster över min bröstkorg samtidigt som våra blickar är låsta i varandra.

"Så, har vi officiellt flyttat ihop nu? Är du officiellt min sambo?"

Frågar jag efter en stund och flätar samman våra fingrar samtidigt som jag beskådar hur Felix avslappnade ansiktsuttryck går över i ett bekymrat vilket får mig att rynka på pannan en aning.

"Mina föräldrar, dem, du vet, accepterar inte min läggning. Men, men jag ska prata med dem. Snart"

Säger han tyst och jag suckar svagt innan jag nickar försiktigt.

"Vet dem något om...oss?"

Frågar jag osäkert och det är hans tur att sucka och flacka osäkert med blicken.

"Dem vet att jag har kontakt med någon som heter Oscar från Stockholm. Men dem vet inte att jag är hopplöst, head over heels förälskad i honom"

Säger han med en suck och trots att hans ord egentligen inte är positiva så kan jag inte låta bli att le. Han är förälskad. I mig. Och jag är förälskad i honom. Vi älskar varandra. Och det kan ingen förändra. Inte ens hans föräldrar.

---

Så tillbaka i skolan...
Let's just say att jag har inget emot plugget, lärarna eller kurserna jag läser. Människorna däremot. Utfrysning är så jävla respektlöst som sagt.

Men men, att få komma hem, dansa och slutligen skriva har förbättrat denna måndag.

Jag hoppas att er dag har varit bättre! ❤️

/N