Kristallkulans Allians

Kapitel 1 ~ Smyckesskrinet (del 2)

Jag frågade mamma varför Karin var här. Hon svarade att vi hade lite saker att reda ut.
Mamma satt mig på en stol framför Karin Lundin. Karin satt och kolla på mig som om jag hade gjort något fel mot henne, men jag kunde inte komma på något som jag hade gjort. Mamma hade bryggt kaffe åt henne och Karin, och hon satte sig på en stol brevid mig och frågade varför Karin Lundin hade kommit hit. Karin Lundin sa att jag var en odåga i klassen hon sa att vi borde skämmas.
Mamma ställde sig upp och sa att hon inte beter sig så ingen gör det, men Karin Lundin sa i mot. Jag frågade Karin om hon kunde ge mig ett exempel om vad jag hade gjort som var "så" förfärligt. Hon berätade om den gången jag la tennstift på hennes stol, men jag for upp från stolen och förklarade att det var Håkan Larson som gjorde det. Karin Lundin skämdes och mamma bad henne gå.

Nästa dag i skolan var inte Karin där. Jag stod som vanligt vid mitt skåp och kollade mig i spegeln, rätade till någon ögonfrans här och där och la på lite mer läppglans så mina läppar såg riktigt fylliga ut. Skillnaden med idag var att ja brukar alltid se Karin i bakgrunden i min spegel stå och ge mig hennes vanliga iskalla blick, men idag kom det aldrig någon blick. Något var fel.

Jag gick till Rektorn och frågade vart hon var. Han bad mig sätta mig ner i stolen framför hans skrivbord, den där om talde mjuka stolen med hjul. Han svarade att hon hade tagigt avsked, hon hade slutat på skolan. Varken rektorn eller någon annan lärare verkade ledsna, och inte heller jag, bara lite förvånad. Han frågade om jag hade någon mer fråga. Jag nekade det och gick ut där ifrån.

Jag gick tillbaka till mitt skåp långsamt när jag plötsligt hörde vaktmästaren ropa på mig. Det var telefon till mig så jag skyndade mig dit. Det var mamma hon lät annorlunda. Hon sa att jag skulle koma hem direkt, hon sa att det var bråttom sedan la hon på. Jag skyndade mig. Jag fick skjuts hem av rektorn. Han släppte av mig på uppfarten så fick jag springa resten av biten.

Jag knackade på dörren och mamma sprang ut genom dörren påklädd till bilen hon sa till mig att jag skulle klä på mig så fort jag kunde. När jag var klar satt hon redan i bilen och den var framkörd. Jag satte mig i bilen och mamma körde i väg. Hon körde säkert i nittio på en femtioväg. Jag frågade vart vi skulle. Hon svarade raskt Karolinska Universitetssjukhuset.

Väl på sjukhusets parkering så frågade varför vi skulle hit. Hon försökte få mig att minnas Gammelmormor Inga. Hon ligger på sjukhus. Jag frågade varför. Hon svarade att när meniskor blir gamla så.. Jag förstod vad hon menade hon tyckte väll att det känns tungt så hon inte vill prata om det. Vi svängde in på parkeringen och sprang in på sjukhuset.

Där var hon Inga bara låg där i sängen inte ett minsta rädd eller orolig. Efter att jag och mamma hade pratat med henne sa hon att hon ville prata med mig i enrum så mamma gick ut. Jag och Inga var ensamma i rummet. Jag satte mig på kanten av sängen då hon gav mig en ask eller ett smyckeskrin hon gömde under kudden, jag skulle fråga vad det var för något när plötsligt en hög lång ton hördes.

det for in massor av sköterskor inklusive mamma som börja gråta..