Kristallkulans Allians

Kapitel 2 ~ Falskhet (del 3)

Väl uppe på hennes kontor, fick jag sitta på en hård och obehaglig trästol och vänta på att hon skulle komma upp. Inte som den på Rektorns kontor nej nej. Den här var hård, gjord av trä och den gav ifrån sig världens gnissel om man bara skulle flytta på den typ en centimeter. Det gick säkert 15 minuter innan hon kom in. Hon kollade på mig, hela mig, hon kollade på mina kläder, mina boyfriend jeans, mitt löst hängande linne, min tub topp, mitt hår som var uppsatt i en hästsvans. Mina markerade ögon med ganska mörk ögonskugga min dramatiska eyeliner och mina svartaconverse. Jag orkade inte bry mig om att inte sticka ut längre efter tragedin med Inga.

Hon gav mig en blick, rakt in i ögonen, djupt in. Jag har aldrig varit med om en så obehaglig blick, det var som hon kunde se rakt igenom mig. Hon stirrade på mitt halsband en lång stund innan hon väl satte sig. Vad skulle jag säga? Förväntade hon sig att det var jag som skulle prata? Skulle jag be om ursäkt? Nej aldrig i livet, Det var ett viktigt sms från min mamma så ja tänker knappast be om ursäkt för det.
Linnea tog ett stort andetag, och öppnade sakta sin mun.
"Jaha? Så du tänker inte be om ursäkt för det du gjort eller?" sa hon, och gav mig en iskall blick, värre en Karins gamla. Jag svarade inte, ja satt bara kvar på stolen och bara stirrade på henne.
" Du ska veta att jag vet ALLT om dig, du kan inte bryta ner mig som du gjorde med Karin, jag är stark. Och dina blickar du ger efter en fråga, det är ingenting, så det är bäst för DIG att du svarar på min fråga! Tänker du be om ursäkt eller inte?"

Aldrig i livet tänkte jag, aldrig! Så lätt bryter hon inte ner mig, knappast. Men vad menar hon med "bäst för DIG", vadå mig? Hon kan ju inte relegera mig, hon är ju bara en lärare, eller?
"Nej, jag tänker inte be om ursäkt" klämde jag ur mig. "Är du glad för jag svarade nu eller? För det är det enda svar du kommer få från mig, för jag står för mina handlingar!" Jag var nöjd med mitt svar, Och jag såg på henne att hon kände sig svag, att jag var okontrolerbar.

Hon reste sig upp. Tog tag i min arm, och lyfte upp mig. Hennes naglar krävde sig in i min hud. Hon började rucka i mig fram och tillbaka ett antal gånger. Det vart märken av hennes hårt klämda fingrar, och av hennes vassa naglar. Det gjorde ont. Hon såg på mig att jag fick ont av det, och hon slutade.
"Fick du ont lilla gumman?". Det rann en tår på min kind, och jag kunde inte göra anat en att nicka försiktigt. Hon kollade på mig, hon gav mig den där djupa blicken, och flinade åt mig. SMACK! sa set och en svidande och stickande känsla på min högra kind uppenbarades.
"Vad tyckte du om det då, lilla gumman?". Jag började gråta, och jag sprang ut från hennes kontor till hennes skratt. Jag sprang till närmaste lediga toalett och kollade mig i spegeln...