Forum - the fooo

2.

Jag stod i den stora garderoben som jag hade i anslutning till mitt rum och försökte välja en snygg outfit till skoldagen. Det var första dagen efter lovet, vilket betydde att de flesta valde att klä upp sig en aning, bara för att visa upp att de hade fått julklappar efter julen och likaså var det med mig. När jag stod inne i garderoben velade jag mellan att bara ha en vanlig enkel vit Ralph Lauren skjorta eller om jag skulle ha skjortan och en snygg stickad tröja från Tommy Hilfiger över. Tillsist beslutade jag mig för att ha på mig den stickade tröjan över skjortan och tittade gillande på mig själv i spegeln. Det var ingen tvekan om att jag var snygg, snyggare än många andra killar i min ålder. Mitt självförtroende gick att diskutera, själv skulle jag inte säga att det var bristande, snarare tvärt om.

När jag hade fixat mina kläder så speglade jag mig lite till i spegeln inne i mitt rum och tog sedan en bild på mig själv i spegeln som jag skulle ladda upp på mitt instagramkonto. Mina mörkblåa chinos passade perfekt ihop med den lite ljusare blåa tröjan som jag hade över skjortan. Till det hade jag valt att ta på en blazer som gick lite mer i gråa toner och i midjan hade jag valt ett svart skärp, både för att hålla byxorna på plats och för att det var en riktigt snygg detalj. Jag kände mig vuxen när jag gick klädd såhär och det var viktigt för mig och den jag var. Mina föräldrar var båda egenföretagare - entreprenörer med flera företag igång. Därför var det viktigt att även jag visade ett seriöst yttre. Det visade att vår familj var så bra som alla talade om att den var. Vi var definitionen av perfektion.

Med tanke på att mina föräldrar båda var egenföretagare och entreprenörer som satt på höga poster så var det ett ganska självklart val för mig att välja ekonomiprogrammet på gymnasiet. Jag hade precis samma visioner som mina föräldrar, antingen ville jag bli advokat som min mamma i grund och botten var, eller så ville jag bli egenföretagare och tjäna rikligt med pengar.

Klockan började bli mycket så jag tog några snabba steg ut från mitt rum till hallen där jag började klä på mina ytterkläder. Eftersom det var vinter så fick vinterjackan bli användbar men jag bar fortfarande mina stan smith adidas skor som var bland mina favoriter. Det hände ibland att jag valde att ha lite finare skor men eftersom jag bara skulle gå runt i skolan så var det inte värt att ta på sig något finare än ett par sneakers. Bekvämare var det också. När hela munderingen var klar så packade jag ner min dator i min bruna Mulberry väska och gick sedan ut i trapphuset. Jag tog den gamla hissen ner från vår takvåning eftersom jag var lat och inte orkade gå alla trappor ner.

Väl ute på Östermalms gator så skyndade jag mig till mitt favoritcafé för att få mig en takeaway kaffe som jag kunde sörpla på medan jag gick mot skolan. Att ta bussen eller tunnelbanan till skolan var inte värt, jag bodde så pass nära skolan att det räckte med att gå, vilket var hur skönt som helst. På vägen mot min skola passerade jag även förbi gatan där dansstudion där jag dansade låg. Även det var skönt att den låg så pass nära hem att jag slapp behöva åka i timmar för att ta mig dit, vilket många av mina vänner behövde. Några i min dansgrupp bodde i Huddinge och några andra i Norrtälje, vilket ledde till att dem hade en betydligt längre resa till och från dansen än vad jag hade.

"Mannen, myten, legenden, hur var lovet broder? Har sett på din instagram att du verkar ha levt lyxlivet", hörde jag min gode vän Manuel ropa när jag kom in genom dörren till skolan. Jag gick fram till honom, gjorde vårt töntiga handslag och flinade.

"Jävligt bra, mamma och pappa bestämde sig för att vi spontant skulle åka med några vänner till familjen och kryssa i Karibien med en egen båt. På vägen hem därifrån så bestämde vi oss för att stanna och åka skidor i Alperna så vi kom hem iförrgår typ", svarade jag medan vi gick mot våra skåp. På vägen mötte vi några fler av våra vänner som även dem ville höra vad jag hade gjort under lovet. Jag fortsatte att berätta lite smått om vad vi gjorde där och om hur trevligt det hade varit att få komma iväg.

"Seriöst ge mig ditt liv, det verkar så jävla underbart", stönade Manuel. Grejen var den att för mig var det mesta bara fasad. Även fast mycket hos mig och min familj var sådant som många ansåg vara perfekt så betydde det inte att vi hade motgångar då och då. Något som gjorde mig dyster var att jag, trots att jag hade allt, kände mig så ensam.