Black angel

♱Black angel♱ Kapitel 2

Jag gick ute på ängen med de gamla runstenarna och jag var på väg rakt mot dem. Det var natt och på himmelen lyste stjärnorna klart. Jag såg att det stod någon, nej, det var två personer, innanför cirkeln av runstenar. Det stod och tittade upp på något på himmelen. Jag tittade också upp för att se vad det var de två personerna tittade på. I mörkret hade jag också kunnat urskilja att de var två kvinnor som stod på ängen. Jag tittade upp mot himmelen och såg månen. Det var nästan fullmåne. Kunde det vara det de två kvinnorna stod och tittade på? Kanske. Jag trodde att det.
Då vände sig de båda kvinnorna om och tittade rakt på mig. Jag drog efter andan när jag såg att det var min mamma och min syster. Deras blickar var tomma och frånvarande, men det kändes ändå som om deras blickar borrade sig rakt igenom mig.
"Det är snart dags. Månen är redo", sa de samtidigt.
"Va? Vad menar ni?" frågade jag, men de hade börjat bli lite suddiga och det såg ut som om de löstes upp i dimman som kom krypande runt våra fötter.
"Mamma?! Alexa?! Vad menar ni?!" ropade jag, men de var borta. Jag sprang fram mot runstenarna och såg någonting ligga på marken, så jag tog upp det. En svart fjäder. Då kända jag någonting som klappade mig på axeln. Jag vände mig om och såg en mörk gestalt i en svart huva räcka fram handen mot mig, som om han ville ha någonting. Jag la fjädern i hans hand, och han drog snabbt in den mot sig. Jag trodde att han skulle gå, men han började sakta närma sig...
Mer än så han jag inte se. Jag vaknade, badande i svett och skakade kraftigt. Mitt hjärta bankade så hårt att jag trodde det skulle ploppa ut ur bröstet. Jaja, det var ju bara en dröm. Men den hade känts så verklig... Jag kollade på klockan. 08:30. Halv nio. Jag gick upp eftersom att jag visste att jag inte skulle kunna somna om. Inte efter den här drömmen. Usch, jag ville inte tänka på det mer
När jag kom ut i köket möttes jag av ett moln av värme. Pappa höll på att ta ut en plåt ur ugnen.
"Mmm, det luktar gott. Vad gör du?" frågade jag.
"Jag bakar scones till frukost. Vill du ha?" undrade han.
"Absolut", svarade jag. Jag gjorde inte så mycket resten av dagen och inte så mycket på söndagen heller. Lite läxor, pratade lite med Tanya i telefon och åt lite av pappas mat. Men jag hade samma dröm varje natt, och det var ingen skillnad förutom att månen blev lite mer full för varje natt. Men jaja, det var ju bara en dröm. Veckan var inte heller så speciell. Måndag, tisdag, onsdag och torsdag. Men fortfarande den där drömmen och den enda skillnaden var månen. Snart var det min födelsedag också och pappa satt hela torsdagskvällen och letade upp recept på mat och tårta. Jag visste fortfarande inte vad jag skulle göra imorgon, men jag kom säkert på något.