Black angel

♱Black angel♱ Kapitel 3

"Ja må hon leva, ja må hon leva, ja må hon leva ut i hundrade år! Ja visst ska hon leva, ja visst ska hon leva, ja visst ska hon leva uti hundrade år! Grattis på födelsedagen gumman!" hörde jag pappa säga. Han hade fått komma in väldigt tidigt för att kunna gratulera mig eftersom det var skola idag.

"Godmorgon pappa", sa jag. Han räckte mig en present inslaget i ett silvrigt papper. Det var inte så jätte stort och det var format som en platt fyrkant. Jag skakade det för att kunna gissa vad som var inuti. Det var något som lät, men jag kunde inte gissa vad det var. Jag öppnade det och såg att det var en liten ask. Jag öppnade asken och hittade en safir formad som en vattendroppe. jag drog upp den och såg att den satt fast på en kedja. Det var en tunn silverkedja. Ett halsband.

"Det var din mammas", sa pappa dämpat och sorgset. Jag hörde att han egentligen inte ville säga det, men kände att han måste.

"Det är väldigt vackert", sa jag och studerade safiren. "Så vad blir det till frukost?"

"Idag har jag lagat något extra speciellt till födelsebarnet. Jag har lagat amerikanska pannkakor och till blir det lönnsirap och hallon", sa pappa och jag såg på honom att han var nöjd med vad han hade gjort.

"Mmm, vad gott. Kom då, så går vi ut och äter", sa jag. Vi gick ut till köket och där stod en stor tallrik med amerikanska pannkakor. Pappa hade ringlat massa lönnsirap över dem och sedan strött hallon på dem. Det såg väldigt gott ut, så jag la upp tre stycken på min tallrik och började äta.

"Så vad har du tänkt att göra idag då, på din speciella dag?" undrade pappa.

"Först ska jag gå till skolan, sedan har jag pratat med Tanya, George, Lucy, Taylor och Thomas att göra något efter skolan. Vi tänkte typ gå ut och äta och lite så", sa jag. George, Lucy, Taylor och Thomas var några andra av mina vänner.
Tanya och Lucy var inte bara vänner, utan också kusiner.

"Jaha, men då får ni ungar har så kul ikväll då. Nu måste jag gå till jobbet", sa pappa.

"Okej då. Men glöm inte att jag faktiskt är sjutton nu.", sa jag.

"Haha, nej, det får jag inte glömma. Ha det så bra idag då, sa pappa och vinkade hejdå till mig. Jag vinkade tillbaka. Jag åt upp min mat och gick för att göra mig i ordning. Jag tog inte på mig något jätte speciellt, men ja satte på mig mina vinröda jeans som jag inte använde så ofta. Jag satte på mig lite eyeliner också, jag brukade bara ha mascara. Jag hade också på mig halsbandet jag hade fått imorse. Sådär ja, nu var jag väll redo att gå till skolan.

När jag kom dit skuttade Tanya direkt fram till mig och grattade mig. Hon var alltid så glad och sprallig, så det gick inte att inte tycka om henne.

"Grattis på födelsedagen Bianca!" kvittrade hon. "Vad har du fått i present idag?"

"Tack! Jag fick amerikanska pannkakor till frukost och så fick jag det här halsbandet", sa jag och visade henne halsbandet.

"Wow! Vad snyggt! Det måste ha kostat jätte mycket!" sa Tanya och såg väldigt imponerad ut.

"Jag vet faktiskt inte hur mycket det kostade. Det var min mammas", sa jag och Tanya fick något sorgset i blicken.

"Jaha, det visste jag inte", svarade hon sorgset. "Men då har du ju en liten bit av henne med dig hela tiden." Det var en av de många sakerna jag gillade med Tanya. Visst, hon tyckte att hon själv var väldigt viktig, men hon tänkte också mycket på sina vänner. Så jag log mot henne.

I skolan hände det inte så mycket. Många gratulationer och så, men inget speciellt. Efter skolan mötte jag Tanya och de andra vid våra skåp.

"Okej Bianca, vi har bokat bord på la pasta & pizza. Tanya sa att Det var din favoritrestaurang", sa Taylor. Hon hade satt upp sitt långa, mörka hår i en knut uppe på huvudet och det gjorde att hon såg väldigt vuxen ut.

"Japp, det är min favoritrestaurang. När ska vi gå dit?" frågade jag.

"Vi hade tänkt att gå dit nu direkt. Vi slutade ju vid fyra idag och vi vill kunna göra något efter det", sa Tanya.

"Okej. ska vi gå eller ta bussen dit?" undrade jag.

"Vi tänkte gå dit. Det är ju inte så långt", sa Tanya.

När vi kom dit visade en servitris oss till ett bord. Vi satte oss ner och beställde. Servitrisen gick iväg för att säga till om våra beställningar. Vi började direkt att prata.

"Vad ska göra när vi har ätit upp?" frågade jag.

"Jag tycker vi går till ängen med de gamla runstenarna", sa Thomas.

"Det tycker jag med", sa George .

"Okej då, då går vi dit då", sa jag.

Vi åt under tystnad och när vi hade ätit upp gick vi till ängen med runstenarna. Stället var lite läskigt nu när det hade börjat mörkna, och det gjorde det inte bättre att jag hade hade drömt om det här stället den senaste veckan. Men jag ignorerade det och gick för att vara med mina vänner istället.

"Det här stället är lite läskigt", sa Lucy. Okej, jag var inte ensam med att tycka att det var lite läskigt här.

"Jag slår vad om att det var massa vikingar som kom hit och offrade djur och människor här i ringen", sa Thomas med ett flin på läpparna.

"Det tror jag med", sa George som också stod och flinade.

"Säg inte så!" utbrast Lucy förfärat.

"Ni beter er som tioåringar", sa jag. Resten av kvällen var väldigt rolig. Alla hade med sig presenter, vi utmanade varandra på olika saker och Thomas och George fortsatte med sina spökhistorier om vikingar. Och sedan fick jag sjunga min nya låt för mina kompisar. Usch, jag hatar att sjunga för andra. Det blev mörkar ute och när klockan var elva sa Tanya att det kanske var dags att gå hem. Alla hade blivit rätt trötta och tyckte också att det kunde vara dags att gå hem.

"Det har varit väldigt kul ikväll", sa jag.

"Ja det har det", instämde Tanya. Då kom jag på att jag hade glömt min handväska vid ängen.

"Jag kom på att jag glömde min väska vid ängen så jag går och hämtar den. Gå i förväg ni, jag hinner ifatt er senare", sa jag och sprang tillbaka. Jag kände mig lite orolig för att gå tillbaka dit själv, men jag behövde min handväska så jag gick dit ändå.

När jag kom dit såg jag min handväska så jag sprang för att hämta den. Men när jag reste mig upp igen och precis när jag vände mig om såg jag någon.

__________________________________________________________________________________

Sådär, det var det tredje kapitlet. Jag vet inte om det ens är någon som läser min berättelse men om det är någon som gör det så blir jag glad. Hoppas ni gillar det isåfall.