"Mamma? Är jag död? Varför är jag död?" sa jag när jag hade tagit bort händerna från ansiktet. Jag tittade oroligt på mamma, men hon tittade bara lugnt tillbaka och skrattade ett klingande skratt. Det var något som var annorlunda med henne, men jag visste inte vad. Sedan såg jag det. Hennes irisar var lila! Men hur kunde de vara det? Och hon hade några slags vingar på ryggen som var stora och svarta. Det såg nästan ut som om de var gjorda av svarta fjädrar.
"Du är inte död och det är inte jag eller Alexa heller. Du är hos Acorerna nu. Följ med, så ska jag visa dig", Hon sträckte ut sin hand och jag tog den och resten mig upp. Hon ledde mig bort till de andra.
"Det här Bianca, min dotter", sa mamma till de som stod i den lilla gruppen. "Du vet ju redan vem Alexa är, men jag får nog presentera de andra. Det här är Degovia och Lerina, de är Acorernas ledare. Det här är Clara och Mckenzie, de är med i samma träningsgrupp som du. Det här är Azora, hon är tränare och kommer att träna er här hos oss och det här är Alena, hon är en av de äldsta och de visaste Acorerna". Mamma pekade på alla medan hon sa deras namn. Jag tittade runt på dem och märkte att alla förutom Clara och Mckenzie hade precis samma lila färg på sina irisar som mamma och likadana vingar. Degovia, Lerina och Alena lämnade oss och gick iväg mot olika håll.
Jag lade märket till att Degovia och Lerina var väldigt lika. Båda hade långt, svart hår som nådde de ner till midjan, fylliga läppar som var lagom stora och långa, mörka ögonfransar. Alena hade Vitt hår som nådde henne till skulderbladen och ganska stora ögon.Mamma började gå och vi andra följde efter. Vi gick ut från det lilla rummet och kom ut i en liten sal. Det stod ett långbord i mitten av rummet med elva stolar runt sig. Alla stolar var gjorda av något material och klädda i vitt tyg med gulddetaljer. På bordet låg en svart duk med likadana gulddetaljer som stolarna. Väggarna var gjorda av sten, precis som i det lilla rummet jag hade vaknat i. Den högra väggen var täckt av gröna klätterväxter och det stod fem stora ljusstakar med elva ljus i. På den vänstra väggen hängde en stor gobeläng som förställde elva personer. Jag kände igen Degovia och Lerina i mitten men visste inte vilka de andra nio var. Vid den väggen stod det också sex stora ljusstakar med elva ljus i varje.
"Det här är rådssalen. Här tas alla viktiga beslut. Det är elva ljusstakar med elva ljus i och elva stolar eftersom det är precis så många personer som sitter i rådet. Degovia och Lerina leder rådet och de är också tvillingar. Det är därför de är så lika", sa mamma. Jaha, då fick jag veta det. Vi gick vidare genom en gång och kom sedan ut i ett väldigt stort rum. Det var minst tjugo meter från golv till tak och det var säkert fyrtio meter. På den bortre väggen fanns det två dörrar. I rummet stod det måltavlor, pilbågar och pilar, knivar, boxningssäckar och några stora, konstiga, vita skärmar.
"Här är träningsrummet. Här kommer ni tillbringa era första veckor hos Acorerna. Ni kommer att träna det mesta här. Prickskjutning, löpning, styrka och mycket annat. Ni kommer också träna era krafter här", sa mamma och jag lade märket till att någon hade ritat ut en löpbana på golvet. Den räckte runt nästan hela rummet. Men det var något hon hade sagt som hade fastnat i min hjärna.
"Krafter? Vad menar du? Och varför har alla förutom Clara och Mckenzie vingar och lila irisar?" utbrast jag. Vadå för krafter? Jag fattade ingenting.
"Vi Acorer har olika krafter, som vi kallar för eloner. Vi har vingar för att vi ska kunna flyga och lila irisar har vi för att vi är Acorer. Men det får du lära dig mer om senare", sa hon och gick vidare. Hon gick bakom skärmarna som stod uppställda och jag såg att det fanns en stor metalldörr bakom dem. Vi gick igenom och kom ut i en korridor. Det var dörrar längs hela korridoren, precis som på ett hotell.
"Här kommer ni att bo de första veckorna hos Acorerna. Det finns tre sängar i varje rum och Clara, Mckenzie och du kommer att dela rum. Det är väll inte så mycket mer att se här eftersom ni ändå kommer att utforska rummen när ni flyttar in i dem. Så vi går väll vidare", sa mamma. Vi gick ut genom dörren igen och gick in genom en av de två dörrarna på den bortre väggen och kom in i ännu en korridor, men det här var bara en korridor och den hade inte något i sig. Vid slutet av korridoren kom man ut i ett stort rum men stenbord uppställda överallt. Vid en av väggarna fanns det en balkong med ett utsmyckat räcke.
"Det här är matsalen och jag gissar att du vet vad man gör i en matsal. Balkongen är till för att ledarna ska kunna hålla små tal", sa mamma. Jaja, det här rummet var ju inte så märkvärdigt så vi gick vidare. Vi gick igenom en till korridor och kom ut till ett rum som jag inte hade någon aning om vad det var. Det stod flera stenbänkar och de tog upp ungefär hälften av rummet. Alla bänkar var vända mot någon slags scen. Den var ca en meter hög och i mitten på scenen stod det en kula på en pelare. Det var en metallkula som var ungefär lika stor som en fotboll. På den högra sidan av scenen stod en talarstol och på den vänstra sidan av scenen stod det två utsmyckade stolar.
"Vad är det här för ställe?" frågade jag.
"Det här är ceremoni rummet. Här hålls ceremonin för Ronina testet som ni snart kommer att genomföra. Ni får lära er mer om det imorgon. Om rådet har bestämt något viktigt berättar dem det här. De där två stolarna där borta är för Degovia och Lerina", berättade mamma. "Sådär ja, nu har jag visat det viktigaste här. Resten kan Clara och Mckenzie visa dig senare. Nu behöver ni sova. Clara och Mckenzie vet vilket rum ni har. Spring iväg nu".
Egentligen ville jag vara mamma, men jag visste att jag var tvungen att gå.
"Imorgon börjar eran träning. Vi ska bara ha teori så ni behöver inte ha med er något speciellt. Kom hit till träningsrummet halv nio imorgon så börjar vi", sa Azora innan vi gick.
CZYTASZ
Black angel
FantasyEtt vanligt liv, en vanlig stad och en vanlig tjej. Bianca är 16 år och bor Seattle i USA med sin pappa. Hennes mamma och storasyster dog när hon var 13 år gammal. Hon gillar att sjunga och hon skriver sina egna låttexter. En natt får hon en konsti...