Monstret

del 17

-Flipp utropade jag och kastade mig om. Men jag fick inte se det jag ville se.

Flipp stod där fast ändå inte han var liksom genomskinlig och försökte jag ta på honom så åkte handen igenom.

-t...ta dig till min kropp ljöd en tyst röst

-vem pratar frågade jag förskräck?

-det är jag flipp svarade flipp.

-O..okej svarade jag, men varför ska jag ta mig till din kropp frågade jag.

-därför viskade flipp

-okej jag åker direkt mumlade jag och vände mig om för att gå mot bilen

-vänta lite viskade han lägg din hand på min mule

-men det går ju inte den åker bara igenom utbrast jag

-Lägg den bara där svarade han och jag gjorde som han sade och la handen där. Plötsligt kom ett starkt ljus och bländade mig så att jag var tvungen att blunda. När jag öppnade ögonen igen så var flipp borta.

-Flipp skrek jag.

-jag är fortfarande med dig ljöd en röst i mitt huvud

-eh..h ok.kej viskade jag

-skynda da vi måste åka direkt till veterinären

-ja okej sa jag och sprang mot bilen.

--------------------framme hos veterinären---------------------------

jag rusade in genom dörrarna till veterinären. alla kollade på mig men jag brydde mig inte

-vart är flipp ropade jag till en veterinär.

-I stallet i box nummer 7 sa hon förskräckt.

jag sprang snabbt dit och såg veterinärerna som precis skulle gå in och avliva flipp

-neeej skrek jag och ställde mig framför veterinären. Låt mig åtminstånde säga hejdå viskade jag.

- okej men skynda dig han lider mycket svaraed en veterinär barskt

- tack viskade jag svagt
Jag gick in i boxen och såg flipp ligga där helt livlös och knappt andas.
-flipp viskade jag med tårarna rinnande
Jag la min hand försiktigt på hans mule och plötsligt kom det ett ljus lika starkt som solen från min hand och in i flipps kropp. Hela han lystes upp och sedan plötsligt försvan ljuset och flipp öppnade ögat. Han reste sig upp och gnäggade ett starkt och ljust gnägg
- o... Omöjligt hörde jag en veterinär viska.
Jag kollade på flipp och sedan på mina händer.
- k.. Krafter jag har fått krafter sa ja osäkert.
- nej det är omöjligt unga fröken sa en veterinär strängt nu tar vi dig härifrån direkt så du får lugna ner dig.
- nej jag är lugn.
- men du behöver vila envisades veterinären.
Plötsligt hörde jag hans tankar:
Jag måste ta henne till mästaren så han kan mörda henne och ta krafterna. Hoppas hon inte förstår något bara.
- åh jag förstår nog lilla du sa jag med en självsäker röst.
- vad förstår du? Frågade veterinären nervöst, kom nu så du får vila sa veterinären och tog ett hårt grepp om min arm.
- Jag sa! NEJ! Skrek jag och höjde på armen. Ett stort rött klot for upp i taket och krossade de och sedan lös ett sken upp runt mig och flipp.
- Hon har blivit galen spring! Skrek min farmor.
Alla sprang iVäg från mig och flipp men bara farmor stod kvar.
- Hur kunde du! Skrek jag åt farmor.
Sedan hoppade jag snappt upp på flipp och märkte något konstigt. Han hade fått vingar!
Han tittade på mig och jag nickade.
Han stegrade och vi flög sedan upp och ut genom hålet i taket.
- ingen ska någonsin komma åt oss eller hur flipp?
Han gnäggade mörk och hög gnäggning. Jag skrattade och vände sedan blicken uppåt mot min framtid!