Hästen i ladan

Kapitel 2: Hästen i ladan.

För en sekund är jag helt förstelnad. Var det verkligen en häst jag hörde? Som svar på min fråga kommer ännu en svag, hes gnäggning inifrån ladan. Jag skyndar mig att knyta fast Casanova vid närmaste träd. Jag småjoggar fram till ladan och gläntar försiktigt på dörren. Casanova snurrar runt trädet tills det inte går nåt längre. Han hatar att vara ensam men kan inte hjälpas nu. Jag måste få undersöka vad det var för häst. Inne i ladan är det så mörkt att jag knappt ser att det finns en häst därinne. Det är bara det dova frustande från hästen som avslöjar att den är där. Jag kliver in och ser mig omkring. Det ser alldeles förfallet ut. Ingen måste ha varit här på flera år. Jag tog mig fram bland allt skrot. Jag hostar av allt damm som flyger runt i det lilla rummet. Plötslig ser jag en mörk spinkig figur i hörnet längst in. Jag flämtar till av åsynen av hästen. Det går knappt att ser att den är en häst så mager och smutsig den är. Jag rör mig försiktigt mot hästen. Jag kämpar mot känslan att vilja skrika högt av avsky. Det skulle säkert skrämma hästen. Jag kniper ihop munnen och lägger sakta handen på hästens hals. Hästen rycker till men annars ger den inte ifrån sig ett ljud. Den vänder långsamt huvudet mot mig och jag har aldrig sätt en sådan sorg hos en häst förut. Jag stryker den sakta längst halsen ner mot benen. Pälsen är väldigt missköt och desamma med hovarna. Dom är minst en halv decimeter för långa. Jag smeker hästen sakta över huvudet och den ryser. Grimman är fastvuxen på huvudet och den hade stora sår över kroppen. Jag känner tårarna tränga fram och försiktigt knyter jag loss repet från väggen. När jag knutit upp repet börjar jag röra mig mot dörren. Först verkar det som om hästen inte förstår att den kan röra sig. Men sedan rör den sig efter mig i en långsam, stel skritt. Jag puttar upp dörren och kliver ut. Hästen följer tveksamt efter mig och sedan ger den ifrån en djupt suck. När Cassanova ser oss komma ut från den gamla ladan gnäggar han gällt och hästen bakom ger i från sig ett lågt, trött mumlande. Jag går långsamt fram till Cassanova. Jag vill inte skynda för jag har hästen med mig och den kan knappt gå.... Stackaren.. När vi är framme vi Cassanova knyter jag loss honom och han höljer huvudet och ruskar på det. Sedan spänner jag sadelgjorden och gör mig redo att sitta upp. Jag måste rida tills jag får täckning. Annars kanske jag inte hinner i tid att hjälpa hästen. Jag sitter snabbt upp på Cassanova. Men när jag väl sitter där har jag inte en aning om vart jag ska. Men Cassanova verkar veta precis vart vi ska. Han går med långsamma men bestämda steg mot en liten skog stig. Jag låter honom gå mest för jag vill koncentrera mig ifall det händer nåt med hästen bakom men också för att jag inte orkar bråka med Cassanova. När vi ridit i kanske fem minuter kommer vi ut på en liten större stig och jag börjar känna igen mig. Jag fiskar snabbt fram mobilen och ser till min lycka att jag har täckning här. Jag stannar Cassanova och sitter snabbt av. Cassanova frustar irriterat men står snällt stilla. Hästen bakom mig andas tungt och det verkade vara ansträngande för honom att gå den korta biten. Jag slår snabbt i numret till min ridlärare. Tar tar inte många sekunder innan jag kan höra en röst i telefonen.

- Hallå? Det är Linda på Björkåkers ridskola. Vad kan jag stå till tjänst med? svarar Linda artigt.

- Linda, det är Mia.. Jag måste ha hjälp! säger jag högt i telefonen.

- Ohh... Mia vad glad jag är att det är du.. Du ska bara förstå vad oroliga vi var! Men vad är du och vad behöver du hjälp med? frågar hon och låter väldigt lättad.

- Jag står på det stora skog stigen.. Jag vet inte hur långt bort men du måste komma med transport! säger jag och jag hör hur Inga mumlar nåt bakom telefonluren. 

- Vad har hänt? Har Cassanova skada sig? frågar hon och jag hör att hon börjar blir orolig.

- Jag hinner inte förklara du måste skynda dig! säger jag och lägger på. Hästen har börjat vingla till och det ser ut som han snart ska ramla och Cassanova travar frustande omkring mig. Måtte hon komma snart....