Det blinkade blåljuset och det tjutande ljudet från bilen får mig att må illa. Jag hör hur Felix med skakig röst försöker prata lugn i de andra, ambulans personalen pratar, hur den stora luckan stängs igen och hur bilen snabbt susar iväg. Skakigt andas jag ut och tar tag i den lilla, svaga handen. Gråten sitter som en klump i min hals när jag samlar sekunder.
"Trust me, everything will be fine" Tårarna forsar ner för mina kinder när tankarna huller om buller försöker sorteras.
"What are words, if you really don't mean them, when you say them" De spruckna läpparna lämnar den raspiga röstens ord som ett slag i magen, som en bomb av mörker. Jag sitter bara där, med den lilla handen i min ända tills bilen stannar och handen snabbt dras ur min. Sakta börjar jag hyperventilera när sanningen slår mig. Tårarna gör det svårt för mig att se, men någon lägger en filt runt mina axlar och med ett vänligt grepp leder den in mig i värmen.
Ta mig här ifrån, ta mig från denna hemska mardröm.
Ta mig till då tiden, då allt va bra.
YOU ARE READING
Brooklyn | f.s
FanfictionKära bror, varför blev det såhär? Du lovade att alltid finnas där för mig. Du sa att du aldrig skulle låta något hända mig....... Varför ljög du för mig? Del 3 i Precis som alla andra serien Del 1. Precis som alla andra Del 2. Inte preci...
