Kära bror, varför blev det såhär?
Du lovade att alltid finnas där för mig. Du sa att du aldrig skulle låta något hända mig.......
Varför ljög du för mig?
Del 3 i Precis som alla andra serien
Del 1. Precis som alla andra
Del 2. Inte preci...
Tatueringen som nu pryder mina högra revben får ett lätt leende på mina läppar att bildas.
Det är Brooklyns sista hjärtslag med ett av hennes citat under
"Jag sa aldrig hur länge jag skulle stanna, jag sa heller aldrig när jag skulle lämna"
Oops! This image does not follow our content guidelines. To continue publishing, please remove it or upload a different image.
Det är först nu i efterhand jag förstått hur otroligt klok min prinsessa var. Hon visste från början sitt slut, hon visste. Många säger att hon var en ängel sänd från ovan för att skydda vår familj under en jobbig period. Jag tror hon var en ängel sänd från ovan, för att skydda Lucas.
"Är du redo?" jag kollar ner på Lucas som med djupa andetag ligger på båren i väntan på tatueraren.
"mhm" mumlar han nervöst och jag skrattar lätt åt honom innan jag sätter mig ner bredvid hans
huvud och greppar tag i hans hand.
"Det gör inte ont" säger jag tyst och han bara himlar med ögonen. "Fixar jag det gör du det" säger jag och just då kommer tatueraren tillbaka. Jag ler en sista gång åt Lucas innan Tatueraren börjar prata med honom. Tatuerings maskinen börjar surra och Lucas sluter hårt ögonen, den lilla nålen trycks mo hans hud och jag ser hur han stelnar till av smärtan. Efter en lång stund är tatueringen klar, den fina texten sitter precis som min på högra revbenen.
"Den är jätte fin" ler jag och han nickar.
"De var värld smärtan" svarar han med ett leende innan han drar tröjan över huvudet.
"Tar du Elliot? så ska jag vara mentalt stöd till din orädda pappa, från soffan" mumlar jag när jag kollar mig omkring. Lucas nickar och vi går ihop till väntrummet där Felix sitter med Elliot i knät. Han reser sig när han märker oss och ler glatt innan han räcker över Elliot till Lucas.
"Lycka till" säger jag till honom innan han går till tatueraren han också. Jag slår mig ner i soffan bredvid Lucas och plockar åt mig en tidning att fördröja tiden med. När ännu en timme gått kommer Felix tillbaka med sitt aningen stolta leende.
"Jag får se" säger jag snabbt och han sträcker fram armen.
"Daddy's princess" står det under hans vänstra armveck.
"Så gulligt" säger jag och ler glatt mot Felix innan jag snabbt lämmar en puss mot han ovanligt torra läppar. Vi betalar och gör oss redo inför resan hem. I väntan på vår bil står vi väntandes på baksidan av tatueringsstudion. När den svarta, stora bilen rullar in hoppar vi snabbt in och tar oss hem.
°Lucas perspektiv°
Jag tvingar mig själv, till att varje dag kämpa vidare, som idag, tänker jag kämpa med mitt rum, som inte är städat på ett tag. Efter att Brooklyn lämna oss har vi bett städerskorna att bara ta vissa delar av huset. Det är stökigt och jag behöver verkligen byta sänglakan. Problemet är att jag aldrig städar, men sängen kan jag iallafall ta av kläderna från. Sen får städerskorna göra resten, jag är ju faktiskt bortskämd och det är inte mitt fel.
Jag börjar riva av kuddfodralen från kuddarna och från täcket. Jag drar bort lakanet från sängen och möter förvånat ett brev på min säng. Jag plockar upp lappen och viker upp den. Brevet är signerat av Brooklyn. Hur länge har det legat här?
