Brooklyn | f.s

3.2

°Lucas perspektiv°

"Hej" sa jag lågt när jag kom fram, Elliot som hade ett hårt grepp om min hand kollade osäkert upp på mig.

"Hej" mumlade han också och jag log lätt, satte mig ner på gräset och drog försiktigt ner Elliot i mitt knä innan jag räckte honom blommorna. Han la varsamt ner dom framför den stora stenen och suckade tyst.

"Vi plockade dom på vägen hit" sa jag och Elliot nickade. Han hade sitt ena pekfinger i munnen och blicken satt fäst på stenen. Min blick låg där emot på jorden, jag kan fortfarande inte kolla upp på stenen, inte än. Jag är inte psykiskt redo för det än.

"Ska du berätta om hur du haft det i skolan?" frågar jag och Elliot nickar.

"Vi har börjat med minus i matten, jag förstår, typ, nästan i alla fall. Sen på gympan spelade vi fotboll, Det är jätte kul. Resten av veckan har sett ut precis som de flesta" säger han och vi väntar en stund.

"Ska du berätta om vem som blev hemskickad från skolan i tisdags?" flinar jag och han suckar tyst.

"I tisdags blev jag hemskickad efter att ha kastat vattenballonger på läraren." mumlar han och jag nickar. "Nu är det din tur" mumlar han och jag nickar.

"Jag har vart mycket med London. Sen har jag och pappa försökt laga en av bilarna. Men det slutade med att den va mer trasig efteråt än va den var innan vi börja." säger jag och skrattar försiktigt. Där efter blir det tyst, vi sitter där, på kyrkogården och minns vår syster, vår saknade Brooklyn.

"Jag vill gå hem nu" viskade Elliot efter en lång tystnad och jag nickar.

"Ja, ska vi gå hem?" frågar jag när jag reser mig upp från marken.

"Hejdå Brooklyn, vi ses i morgon" säger han innan han tar min hand igen.

"Hejdå" säger även jag innan jag släpper stenen med blicken och följer med Elliot ut från kyrkogården. vi går ut på den långa grusgången och ut mot bilen som står parkerad längre bort på parkeringen. Utanför grindarna släpper jag Elliots hand och låser upp bilen innan vi hoppar in på varsin sida, jag framför ratten och Elliot bredvid mig. Ja, jag har tagit körkort. Nej, jag fuskade inte. Pappa hade aldrig låtit mig köra runt Elliot annars. Det är i tystnad vi åker hem, endast radion hörs. Inte förrns vi stannar uppe vid huset öppnar någon av oss munnen.

"Du kommer åka i natt också va?" mumlar Elliot och jag möter hans blick.

"Inte i natt, men i morgon" svarar jag och släpper ratten med handen. "Kom nu, det finns säkert pannkakor hemma" säger jag och Elliot skiner upp i ett leende och hoppar ur bilen. Likt så jag. Vi springer upp för stentrapporna och in genom den stora dörren innan vi sparkar av våra skor och in i köket.

"Vad vill de unga herrarna ha?" Daniel, vår kock. Flinar lätt när vi båda snurrar runt på barstolarna.

"Pannkakor" svarar Elliot och Daniel skrockar och nickar.

"Som ni vill!" svarar han och sätter direkt igång med smeten.

"Vems pannkakor är godast, Daniels eller Pappas?" frågar jag och flinar mot Elliot och ler tillbaka.

"Daniels, de är mer amerikanska än pappas, de är mer svenska" svarar han och jag nickar.

"Bra svar unge Elliot, bra svar" säger Daniel och vi alla skrattar. Han är rätt ny, i alla fall för oss, han har tydligen varit kock åt mamma under hennes turnérande en hel del och enligt henne är hon den bästa hon haft. Just nu är mamma på turné paus, men jag tror det slutar här. Hon är rätt sliten, men jag tror inte det kommer gå för henne att sluta helt. Hon är inne i en 'ond cirkel' hon har levt i den stressen hela sitt liv, det är hennes vardag. Det är svårt att släppa ens livsstil helt.

"Pannkakor serverade" utbrister Daniel när han snurrar runt från spisen och fram till oss. Varsin tallrik med ett antal pannkakor på står placerade framför oss och strax där på även olika former av pålägg.

"Tack så mycket" säger jag med munnen full av pannkakor.

°Tess perspektiv°

"Hej killar!" säger jag glatt när jag går in i köket. Mina finaste diamanter kollar med stora glada ögon upp på mig, den ene har sylt runt hela munnen och den andra har lätt mjölkmustasch.

"Lucas, du har sylt i hela ansiktet" skrattar jag och sätter mig ner bredvid honom.

"Ja, det är så man äter pannkakor" svarar han och jag skrattar igen.

"Snygg Mustasch Elliot" säger jag sen och han ler kort innan han torkar bort den.

"jag då?" frågar Daniel och jag skrattar (ännu en gång)

"Du har pannkakssmet på kläderna" svarar jag och ler. De andra skrattar i kör och jag ler.

"Elliot, vi ska göra din matteläxa när du ätit klart" säger jag och kollar mot Elliot med allvarlig blick.

"Nej" svarar han bestämt och jag höjer på ögonbrynen.

"Jo, den ska lämnas in i morgon, och du har inte börjat" säger jag men han skakar bara på huvudet.

"Nej, jag tänker inte göra den." säger han och hoppar av stolen och springer till sitt rum. Jag suckar tyst och går efter honom.Dörren till hans rum är stängd och jag knackar försiktigt på.

"Elliot?" mumlar jag tyst.

"Nej, gå här ifrån" svarar han snabbt tillbaka, tyvärr valde han fel mamma. Jag puttar försiktigt upp dörren och kollar på honom där han sitter på sin säng med knäna högt upp mot bröstet.

"Vad är det som händer vännen?" frågar jag när jag stänger dörren efter mig. Jag kollar medlidande mot honom innan jag sätter mig ner bredvid honom i sängen.

"Jag förstår inte matten, det är bara jobbigt och svårt." mumlar han och jag suckar medlidande och drar honom intill mig.

"Ska jag vara ärlig va matten svår för mig också, men en väldigt smart tjej berättade för mig att alltid försöka, för allt kan inte alltid vara så lätt." svarar jag och han nickar.

"Jag känner mig så dum när jag inte förstår, jag vill bara vara lika bra som alla andra" säger han sen.

"Någon som faktiskt är väldigt duktig i matte är din pappa, han förklarar väldigt pedagogiskt. Vi sätter oss med det i kväll, och hjälps åt. Okej?" Han kollar upp på mig och nickar till svar.

"Du ska se att när du väl förstått tekniken kommer det gå jätte bra! Tro mig" ler jag och reser mig ur sängen. Går ut och tillbaka till köket.

"Te?" Daniel kollar på mig med sina vänliga ögon och nickar tacksamt.

"Ja Tack!" svarar jag och fipplar runt med min telefon.

Dagen går, Felix kommer hem efter sin långdag med killarna, Lucas har åkt iväg till London och vi sitter nu runt köksbordet och försöker med matten. Egentligen är det mest Elliot och Felix som försöker, jag sitter helst vid sidan av och lyssnar. För det är allt jag behöver.

★★★★★★★★★★★

LÄS GÄRNA DETTA

Ni är bäst, världs bäst! Tack för att ni finns där när mitt liv fuckar upp, tack för alla fina kommentarer och er närvaro. Ni är så mycket bättre än de folk jag har runtikring mig. Jag är så tacksam över att ni finns.

Ni är fantastiska, precis som ni är ♥

Tack för 300+ följare

Skulle ni vilja fira det på något sätt? i så fall hur?

Dessutom publicerar jag min nya Felleboy fanfic idag. Skulle bli jätte glad om ni kollar in den

Night Changes heter den och finns i min profil ♥

ilysfm ♥