I Will Remember You ~ 5

Kapitel 16

Noah Styles

Jag tvekar lite men griper tillslut tag i Destinys fläta och klipper av den med den vassa saxen.

Jag hinner precis springa och sätta mig i hörnet igen och ta upp en krita och lugnt fortsätta måla innan fröken kommer ut i rummet, då Destiny skriker och tårarna forsar

"Han klippte av min fläta!"

skriker hon förtvivlat och pekar mot mig.

Fröken spänner blicken i mig och går med raska steg mot mitt hörn

"du"

väser hon ilsket mellan sina hopbitna tänder.

Hon rycker ett hårt tag i min arm och släpar mig ut ur rummet.

Det svider till i kinden efter att hennes handflata träffat den.

Jag biter ihop och tittar ilsket på henne medan smärtan pulserar ut i ansiktet

"vad är det för fel på dig va?"

jag sätter armarna kors

"jag har mina anledningar"

"vi har pratat om det här Noah, oavsett vad så gör man inte sådana dumma grejer"

hennes ansikte är rött av ilska

"dom retar mig för att jag inte har någon mamma"

nu känner jag gråten i halsen men sväljer gråten för att inte visa mig svag, man kommer inte långt då

"Du får fortfarande inte klippa av någons hår!"

Utbrister hon.

Jag suckar argt och går med raska steg ut i hallen där jag tar på mig mina kläder och går ut genom dörren.

Pontus Martinez

Jag står vid fotändan av den vita sängen.

Min döda kropp vilar stillsamt i den.

Jag rycker till när dörren till rummet öppnas.

Jag tar något steg bakåt och tittar förskräckt på vårdaren som kommit in rummet.

Jag hinner inte akta på mig förens han går rakt igenom mig.

Det känns som jag dras ut i tusen småtrådar och sen dras ihop igen.

Jag kvider av smärta.

Vårdaren vänder sig om och kollar mot mig och kliar sig för pannan medan han tar ännu ett steg igenom mig.

Jag släpper ut ett stön av smärta och tar ett djupt andetag

"Konstigt"

Muttrar han och höjer ögonbrynen.

Han skakar bort tanken och börjar peta på min livlösa kropp

"Vakna, dags för en dusch"

Han ruskar på mig ett tag innan han börjar känna efter min puls.

Sedan sätter han örat ovanför min mun för att försöka höra och känna mina andetag.

Tillslut ser han den tomma burken som ligger vid min hand.

Han ryggar tillbaka med stora ögon och springer sedan ut ur rummet.

Denna gång hinner jag hoppa undan

"Pontus har tagit självmord"

Ropar han till några andra vårdare som passerar i korridoren.

Så var det ja, jag har tagit självmord.

Leonora Styles

Under några dagar har jag lärt Pontus allt jag kan om att vara en gengångare.

Han har tur som har mig till hjälp, jag hade dock mormor men hon lät mig utforska allt själv.

Jag kände verkligen hur Pontus hade förändrats, hur ledsen han var för det han gjort.

Jag kände mig trygg med honom. Men det var nog förtidigt att känna så.
För nu började det gå neråt igen..

Niall Horan

Samtal efter samtal med Noahs lärare  om allt Noah gjort mot dom andra barnen började bli vardagsmat.

För att inte skapa en scen av allt så ursäktade jag mig åt honom och sa att det ska inte ske igen.

Dock visste jag att problemet var inte Noah, utan dom andra barnen.

Noah var 6 år gammal och bland dom smartaste 6åringar jag mött.

Han var mogen, dock inte mogen dom gånger han gör något mot dom andra i sin ålder.

Men hans sätt att vara och dom småsaker han gör visar att han är äldre psykiskt.

Han är riktigt duktig på att rita och han är så lugn när han sitter där med pennan i vänsterhanden och blicken fäst på pappret.

Pennan liksom dansar över papprets blanka sida.

Leonora Styles

Pontus tar sig runt om i staden och ställer till problem.

Jag kan inte stoppa honom.

Hans demoner har följt med honom till andra sidan och var värre än någonsin.

Det här var hans plan, att få mig att falla för honom för att få en enkel biljett till himlen.

Han har inte pratat med mig på flera dagar, han gav mig bara blickar som skär rätt igenom hjärtat.

Jag gråter floder varje natt, för hur äckligt dum jag är som trott han förändrats.

Jag har släppt honom fri från allt, det är mitt fel att människorna får problem.

Att se folk lida har alltid varit hans glädje, hans lugn.

Allt Pontus sagt till mig inbjud ledsen han var har bara varit påhitt.

Pontus hade inga gränser längre och det var på grund av mig som människorna skulle lida, för nu spelade det ingen roll vem det var, han skulle ge sig på vem som helst.

Jag kan inget göra, inte ett piss.

Jag kan bara se på, han går inte att få stopp på...

~~~

Hoppas alla får en fin jul imorgon🎅🏼🎄

Vet att jag skrivit det så många gånger förut, men tack för att ni finns✨