Mardröm eller bara den hemska verkligheten?

Tig eller dö

Jag blir tyst och vinklar ner blicken och börjar gråta.
-Snälla låt henne vara hon är allt jag har...lämna henne ifred..jag gör allt ni ber om, jag kan fixa era pengar bara ni låter henne leva..
Jag hör hur mannen funderar och sedan hur han börjar flina som ett fån.
-Vad som helst?
Jag vågar inte svara. Liksom självklart inte men i såna här situationer säger man ju fan mig vad som helst för att överleva. Men nickar till slut allt för att rädda mamma och mig själv.
-Okej bra.
Han går därifrån sedan. Vad då, var det allt? Ska ni inte släppa mig? Jag suckar och börjar att försöka trassla ur mina händer ur snöret men det skaver bara och gör ont, så slutar med det. Det är lönlöst iallafall vet inte ens varför jag försöker. Har inte precis något att riktigt leva för. Med en pappa i finkan och en morsa som inte fattar hur dum hon är som fortfarande vill vara med honom efter allt han har gjort. Man tycker ju att hon borde ha fattat när det började bli mot mig, sista droppen liksom. Nej nej tydligen inte då var det helt plötsligt mitt fel att det hände..
Jag blir avbruten i mina egna tankar när jag här att nån kommer tillbaka.
-Okej vi släpper dig men du ska göra allt vi ber dig om och kommer att hålla ett öga på dig, om du sumpar något så säger jag bara synd får dig. Då kan du bara säga adjö till din lilla mamma.
Jag nickar och han tar loss mig. Dock har man kan kvar ögonbindeln och kan inte ta av den pga att han håller fast mina armar medans vi går upp för trappan. Vi kommer upp och sedan öppnas en dörr och det värkar som att vi r ut igenom den. Vi kommer ut och sedan blir man inputtad i en bil. Jag har blicken ut genom fönstertittare även fast jag inte ser något. Vi åker ett tag innan vi kommer fram.
-Vi kommer att ringa dig och du ska alltid svara och alltid hålla tidsplanen, bara att göra det du blir tillsagd att göra.
Han puttar ut mig ur bilen och kör sedan iväg. Jag tar av ögonbindeln och ser att jag blev avlämnad hemma. Fast kunde nog egentligen gissa på det kände doften av alla blommorna speciellt efter violen.

När jag har kommit in och ätit och tänkt efter vad som hänt på de här få dagarna så är det en hel del att ta in. Lika bra att gå och sova kanske eller? Går till mitt rum och lägger mig i sängen ändå.
Det plingar till i mobilen i fickan. När fick jag tillbaka den?
Jag tar fram och kollar och ser en ny följare på insta. Det är James. Ett fånigt litet leende dyker upp i mitt ansikte och försvinner inte. Följer bara tillbaka och gillar några av hans bilder för att han ska märka mig. Vill så gärna prata med honom berätta allt som hänt.
Jag får ett mess från ett dolt nummer.
-Du får inte berätta för någon vad som har hänt och kommer att hända så spränger vi huset eller bara helt enkelt dödar dig en lång och plågsam död.
Jag kastar mobilen i väggen och börjar att gråta igen. Myser ner mig i sängen och gråter mig till sömns. Inget av det här skulle hänt om det inte berodde på min pappa...hatar honom så mycket. Allt är hans fel om han inte att gjort allt det dör mot mig och mamma kunde vi fortfarande ha varit en lycklig och normal familj..

Vad kan Violettas pappa ha gjort, så att hon hatar honom? Vad kommer de sär killarna vilja att hon gör? Och kommer hon och James att ses igen, vad händer då i sånna fall?

Ursäktar om det blev kort men vill inte berätta för mycket innan nästa del det kanske blir längre och mer detaljer.