Mardröm eller bara den hemska verkligheten?

Han räddade mig oh god his eyes..

Han puttar bort killarna och slår till han som hade sin kuk i min mun och han som trängde sig in i mig. Han drar upp mig och ger mig min tröja. Han dra upp mina trosor och byxor och sätter på mig min tröja. Han tar tag i min hand och tar mina saker och drar av oss från bussen.

-Tack. Jag ska precis torka bort några tårar men någon hinner före. Killen som räddade mig från sina kompisar drar sin hand mot min kind och torkar borta mina tårar. Han tar bort sina solglasögon och tittar på mig ödmjukt. Han har hasselnöts bruna ögon. Dem tittar mig djupt i ögonen.

-Är du okej? Jag nickar. Liksom gud vad han är snäll och trevligt, han bryr sig verkligen om mig det kunde man inte tro.

-Jag ursäktar mina "kompisar" förlåt att jag inte märkte något tidigare men satt med hörlurar och med hög musik så sorry. Jag tittar länge i hans ögon. Liksom wow killen är ju skit snygg.

-Det gör inget du räddade mig det är det som räknas. Han drar in mig i sin famn och kramar om mig. Jag kramar inte tillbaka för 1.känner honom inte 2.vet inte ens vem han är. Han släpper mig och jag kliver på nästa buss som kommer.

-Vad heter du förresten?

-James du?

-Violetta men ses James. Går på bussen och sätter i mina hörlurar och lutar mig tillbaka.

När jag kommer hem går jag in i badrummet och smäller igen dörren efter mig. Jag tar en lång och varm dusch så min hud blir alldeles röd. Jag hör fotsteg utanför så jag stänger av vattnet. Jag vet att jag är ensam hemma. Mamma är och hälsar på min pappa i fängelset så jag vet att jag är ensam hemma. Jag tar en handduk och lindar den runt min kropp och öppnar försiktigt dörren och tittar ut. Det är mörkt.