Mardröm eller bara den hemska verkligheten?

Var det verkligen han? Var det verkligen det som hände?

Jag öppnade ögonen. Vart var jag? Hur hamnade jag här? Jag ser mig omkring och sätter mig upp. Jag konstatera att jag hade nästan inga kläder på mig. Jag känner en smärtsam huvudvärk och lägger en hand mot mitt huvud och känner en lapp sitter i mitt i min panna. Jag tar loss den, det är för mörkt för att se vad det står på den. Knölar ihop den. Säkert inget viktigt. Jag börjar leta efter mina kläder, hittar min tröja på golvet, mina byxor på skrivbordet, mina skor ligger vid dörren men vart är min bh? Jag hinner inte tänka mer för jag hör röster och fotsteg utanför. Jag reser mig upp och drar snabbt på mig mina kläder och går sakta mot dörren. Rösterna och fotstegen försvinner, jag öppnar dörren försiktigt och börjar smyga mig ner för trappan som är rakt framför mig. Fotstegen och rösterna kommer tillbaka. Jag springer ner och drar åt mig min väska som ligger på golvet och springer ut. Jag möts av det starka solskenet som bländar mig. Jag letar fram mina solglasögon i min väska och springer iväg mot närmsta busshållplats för att komma bort från huset så fort som möjligt. Jag vet inte vems det är eller varför jag var där. Jag kände inte igen rösterna heller men det lät som en kille eller kanske en man och en kvinna. Jag letar efter min mobil som jag hittar i min bakficka. Det är 15 missade samtal och 7 sms. Jag tittar på mobilen och går in på sms. Bara 5 av de är från min bästa vän Vanessa dem andra 2 från min mamma. Det första sms:et kom vid 22.10 "Vart tog du vägen? Du skulle ju bara vara hos Vanessa i några timmar" det andra kom vid 01.20 "När kommer du hem? Vi börjar bli oroliga ring när du är på väg eller när du går så kommer vi och möter upp dig" Jag orkar inte läsa eller svara på Vanessas sms. Jag kommer bort till busshållplatsen och några killar börjar sitta och titta på mig säkert för de har märkt att jag inte har någon bh. Jag tittar ner på mig själv. Dem svarta jeansen passar bra med den färgglada magtröjan. En av killarna börjar gå mot mig men jag lossas som att jag inte märker det. Han är väldigt snygg. Jag ser hans vackra bruna hår lite bakåt slickat och rakat på sidorna. Jag ser inte hans ögon för de är täckta av ett par rybands. Han har ett linne och shorts. Han kommer mot mig jag bakar tills jag står med ryggen mot busskurens vägg. Jag som känner igen honom men ändå inte. Hans hand glider upp under min tröja och upp mot mina bröst.