The singer

4. Konserten

Jag satt i sminkrummet och blev fixad, precis innan hade jag varit hos en tjej som heter Amanda och fixat min outfit. Efter sminket skulle dom fixa mitt hår. Allt sånt tar mycket längre tid än man tror! Jag var super nervös och min stylist pratade lugnande med mig. Jag undrar nästan lite om dom typ har gått någon psykologlinje också för hon var verkligen jättebra på att lugna ner mig!

Nedanför scenen kopplade dom in hörsnäckor i mina öron så att någon skulle kunna prata med mig och säga åt mig vad jag skulle göra och sånt i nödfall, och så dämpar dom ljudet. En trumma började att slå kraftigt , och uppe på scen kunde man se bilder på fans från andra konserter och klipp när Isac sjöng. Publiken, som såg ut som ett stort hav skrek av förväntan när vi började räkna ner.

10,9,8,7,6,5,4,3,2,1,0!

Trummorna slog kraftigt och upp kom Isac. Folkhavet skrek ännu mer än förut så att man nästan inte hörde introt på Dream big. Jag kände hur Martin gav mig en lätt knuff i ryggen och önskade lycka till. Jag gick upp för en trappa och kom upp på scenen. Känslan att stå och ha 70 000 skrikande människor framför sig var riktigt häftig, det är en så stor, mäktig och fet känsla, även fast dom inte kommit för att se mig! Jag syntes inte jättebra eftersom jag är bakgrundsångare men ändå!

När femte sången kom kommer en tjej upp på scenen samtidigt som Isac sjunger First kiss. Tjejen gråter nästan när Isac famnar om henne! Sen kommer jag fram till henne och leder henne ut när Lena säger till mig i mina hörsnäckor. Där står killen från auditionen, som visst hette Erik och tar i mot henne. Sen sjunger vi New way home. Allt går perfekt, det var nästan ingen falsk ton alls! Jag förbereder mig för att börja sjunga Baby I när Isac plötsligt börjar prata. Konstigt det skulle han ju inte men jaja.

"Har ni det bra?!"

"Jaaaaaa"

"Bra! Okej, nu ska jag sjunga en sång som heter Baby I"

publiken jublade och Isac väntade in dom. "Men jag vill inte sjunga den själv, så jag undrar om Josefin skulle kunna komma fram till mig"

Jag hörde hur Lena sa åt mig att gå fram till Isac.

"Det här är Josefin min vän och bakgrundsångare"

Publiken skrek ännu mer.Vad var det egentligen som hände? Det här hade vi ju inte övat!

"Hon är en super stor talang"

Isac la sin arm runt mina axlar och frågade är du med?

"Visst" sa jag.

Introt kom på och vi började sjunga.

"Baby I ooh ooh Baby I ooh ooh. I can't help losing faith when you say... Baby Iiiiii I would liieeee

Det var helt magiskt att stå där och sjunga med honom! När sången var slut tjöt publiken av glädje!

Isac gav mig en kram och sa tack Josefin!

Konserten fortsatte och stämningen var på topp! Efter konserten kom dansarna fram till oss och sa "Det var helt magiskt! Såg ni publiken dom var helt till sig!"

Vi fick beröm av Martin när vi kom ner från scenen "bra" sa han "det var bra att Josefin inte visste något för det kändes mer äkta då!"

"Det här måste vi fira!" sa Fredi, Isacs pappa "Vad sägs om att gå och bowla imorgon vid lunch?"

"Ja vad kul" ropade vi.