The singer

5. Bowlingen

Efter vi hade sångträning mötte vi Lotta, Danu (det är dom jag lärde känna bäst) och dom andra utanför matsalen och gick tillsammans bort till bowlingen. Inne på bowlingen fanns det en lunchrestaurang som vi skulle äta på. Det luktade pannkakor i hela lokalen! Vi kom fram till att vi skulle äta först, så kunde vi bowla bort all mat efteråt sa Isac. Det var super goda pannkakor, dom hade typ lagt i vanilj och blåbär i så dom var lite syrliga men ändå söta. När vi nästan var färdiga började Isac och Lasse skratta

"Josefin dina tänder är blåa" tjöt Isac och brast i skratt.

Jag tittade frågande på Lotta, och hon nickade.

"Dina tänder är också blåa, Lotta"

"Dina med Isac och dina med"

"Det måste vara blåbären!"

Nu skrattade alla. Isac och Danu reste sig upp exakt samtidigt, som om att dom kunde läsa varandras tankar, och sprang till spegeln där man provar skorna för att titta på sina blåa tänder. Fredi suckade åt dom men man kunde skymta ett leende på hans läppar.

Det gick helt okej på bowlingen, jag vann inte men jag förlorade inte heller. Efter ett tag när Lasse började komma upp i ledningen började han att slå kloten bakochfram, mellan benen och massa andra konstiga sätt, då började ju såklart dom andra killarna också att göra det. Men det gick inte så bra med det... Det slutade med att det bara var tjejer i toppen! Killarna klagade lite grann men sen började som, skratta lite åt sig själva, dom lät ju som tre stycken fem-åringar när dom förlorar!

Jag drog på mig pyjamasbyxorna och släpade mig bort till badrummet och borstade tänderna. Jag fick kämpa för att hålla ögonlocken uppe! Man blev visst väldigt trött av att turnera. Nästan direkt efter jag lagt mig i den mjuka dubbelsängen slumrade jag till!

Jag vaknade i ett ryck... någon knackade på dörren. Jag tar upp mobilen och kollar vad klockan är 01:13, vem kan det vara så här sent på kvällen? Det knackar igen och jag går bort mot dörren. Där ute står Isac med vanliga kläder på sig.

"Hej, förlåt om jag väckte dig! Jag kunde inte sova, så..."

"Så?"

"Jag undrade om du ville gå en promenad med mig?"

"Visst", sa jag och gäspade "ska bara byta om!"

"Okej"

Jag tog mina kläder och gick in på badrummet för att byta om. Mitt smink låg framme på bänken och jag övervägde en liten stund att sminka mig, iallafall lite mascara men jag struntade i det.

När jag kom ut stod Isac och lutade sig mot dörren.

"Kommer du?"

"Ja, ska jag ta jacka?"

"Nej det behövs inte, det räcker nog med koftan"

"Okej"

Jag snörade på mig conversen och rest mig upp.

"Vart hade du tänk att vi skulle gå nån stans?"

"Jag ska visa dig ett ställe som jag har hittat"

Jag log lite inbords när han sa det, precis som i hans sång Let's lie, "I wanna take you to a place that I found"

Vi började gå och kom ut ifrån hotellområdet. Vi gick på en parkväg som kantades av blommor i alla möjliga olika färger. Det enda som hördes var knastrandet av gruset under våra fötter och våra andetag. Vi sa inget ting till varandra men det var ändå ingen jobbig tystnad. Den kyliga nattluften omfamnade oss och jag började att huttra lite smått. Jag skulle kanske tagit jackan iallafall, men det var ju försent nu!

Vi gick upp för en trappa och kom upp på ett hustak med utsikt över hela staden! Det var otroligt vackert och jag kände hur jag log av förundran när jag tittade ner på den sovande staden. Isac såg att jag log och sa "visste är det vackert!"

"Mmh!"

Jag kände något lätt kallt landa på min axel. Jag tittade mig förvånat runt omkring... Det snöade! Dom lätta vita flingorna virvlade långsamt ner mot marken. Jag började att huttra ännu mer.

Isac POV

Jag kunde inte slita ögonen från henne. Hon var så jävla perfekt, hennes hår, hennes ögon som alltid gnistrar lika starkt, hennes skratt och hennes röst, hela hon är perfekt! Varje gång hon skrattar blir jag varm i hela kroppen och det känns som att jag får fjärilar i magen! Vi stod där en stund och betraktade staden som låg nedanför oss. Jag märkte att hon började skaka när dom första snöflingorna föll. Jag tog av mig min jacka och la den över Josefins axlar. Hon vred på huvudet och hennes kristall blåaögon mötte min bruna... "Tack" sa hon och log mot mig. Nu förstår jag hur det känns att vara kär! Denna fantastiska tjejen med sitt underbara leende, jag kan inte sluta att tänka på henne. Hon är det bästa som har hänt mig ! Jag la min arm runt hennes axlar och hon lutade sitt huvud mot min axel. Hon tittade upp på mig och log. Jag log tillbaka och tog försiktig bort en hårslinga som föll ner i hennes ansikte. Jag ville att den här stunden skulle vara för evigt, bara vi två, ingen annan, där tillsammans mitt bland snöflingor som virvlade runt omkring oss med en sovande stad framför oss.

Tack så mycket för 108 läsningar Ni är BÄST 😘😘😍😍😍😍❤️❤️❤️💋💋💋💕💕💕💕